Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

Människor kan dö i onödan – när vården sviker
Den här texten delas med Sara Nilssons godkännande, i hopp om att ingen annan ska behöva gå igenom samma sak.
Det här handlar om min vän, Sara Nilsson.
För ett år sedan opererades hon för tarmcancer på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, där hon genomgick en HIPEC-behandling – en av de tuffaste men mest effektiva behandlingarna mot spridd cancer i buken.
Hon klarade operationen, tog sina cellgifter och försökte börja leva igen.
Men sedan slutade vården göra sitt jobb.
Under hela året efter HIPEC gjordes inte en enda uppföljande PET- eller CT-röntgen, varken efter 3, 6, 9 eller 12 månader.
Det är under det första året man oftast upptäcker återfall i tid.
I hennes fall gjordes ingenting.
När Sara började känna att något var fel fick hon blödningar, svåra magsmärtor och så ont att hon inte ens kunde stå på benen.
Hon sökte hjälp gång på gång, bönade om en ordentlig undersökning, men skickades hem varje gång.
Hon fick höra att det var “inflammation”, “tarmvred” eller “inget allvarligt.”
Tre månader gick.
Och när röntgen till slut gjordes visade den tre tumörer, alla operabla.
Ändå står det i journalen: palliativ vård.
Som om någon redan bestämt sig.
Som om hennes liv inte längre var värt att kämpa för.
När allt borde gå fort fastnar allt i byråkrati.
Sara kontaktade både Sahlgrenska och Östra sjukhuset för att starta behandling, för nu är det bråttom, det finns ingen mer tid att förlora.
Men i stället för att agera, hänvisar man till att det inte finns tider för att sätta in en PICC-line, och att behandlingen därför får vänta ytterligare tre veckor.
Det är fullständigt oacceptabelt.
Det finns inget medicinskt hinder att starta cytostatikabehandling via vanlig PVK (perifer venkateter) tills PICC-line kan sättas.
Det görs ofta när man inte vill fördröja behandlingen, när det är köer, eller när patienten måste komma igång direkt – till exempel vid återfall.
“Om man ska starta en cytostatikakur men PICC-line inte kan sättas förrän om några veckor, kan man absolut ge första kuren via vanlig perifer infart (PVK). Sedan sätter man PICC-line inför nästa kur.
Detta görs när man inte vill fördröja behandlingsstarten, när det är brist på tider, eller när patienten måste komma igång direkt.”
Att vägra starta livsviktig behandling på grund av väntetid till en kateter är rent vansinne.
Varje vecka utan behandling ger cancern försprång – tumörer kan fördubblas på 30–60 dagar.
Fyra månader har nu gått sedan Sara först sökte vård.
Fyra månader av väntan, misstro och fördröjd vård.
Fyra månader som kan vara skillnaden mellan liv och död.
Men efter all väntan, all kamp och alla hinder –
äntligen ska Sara få börja sin behandling.
På tisdag nästa vecka startar hennes vård, och den här gången hoppas vi att sjukvården står på hennes sida, så som den borde gjort från början.
För ingen ska behöva dö i onödan – när vården hade chansen att rädda liv.
Dela gärna.! / Fredrik Vikström