Citat:
Ursprungligen postat av
HardOutHere4APimp
Jag önskar gärna att någon som är praktiserande muslim eller jude svarar på detta. Jag pratade med en muslim en gång om varför alkohol var "haram" och han sa ungefär att det är inte tillåtet att skada kroppen enligt Islam - vilket jag kan tycka låter helt rimligt även om jag själv inte är muslim.
Jag har dock aldrig förstått problemet med fläskkött?
Citat:
Ursprungligen postat av
Edgerton
Om jag får expandera det du skrivit. Det är korrekt klimatet påverkar möjligheten att förvara fläsk men det finns ytterligare anledningar till varför muslimer inte äter fläsk. Islam uppkommer specifikt i Saudiarabien som saknar klimat lämpligt för att födda upp grisar. Till exempel kräver grisuppfödning mycket vatten och lägre temperaturer. Det samma gäller för boskap så som kor.
Vidare bestod 600-talets Saudiarabien av semi-nomadiska stammar utan möjlighet att födda upp djur bortom de djur som de kunde ta med sig. Till sist låg låg arabernas jordbrukstekniska nivå under den europeiska och östasiatiska - av den anledningen att du inte kan odla så mycket i Saudiarabien i vilket fall. Det som idag utgör Iran åt de facto fläsk innan de konverterade till Islam. Det samma kan sägas om centralasiater och andra icke-arabiska muslimska grupper.
Det finns en annan orsak. Den engelske teologen John Spencer framförde på 1600-talet hypotesen att den monoteistiska judiska religionen med fläskförbudet kan vara en reaktion på den egyptiska polyteistiska religionen och dess religiösa matlagar. Mose lagar var avsiktligt utformade för att motsätta sig egyptiska sedvänjor. Spencer menade att Moses gav Israel vissa lagar specifikt för att avvända dem från den egyptiska religionen och kulturen de precis hade lämnat. Ett klassiskt exempel är förbudet mot att koka en killing i dess moders mjölk, som Spencer tolkade som en reaktion mot en egyptisk ritual. Arkeologiska fynd har visat att fläskkött åts av arbetarna i det forntida Egypten.
Det finns en mycket sällsam och intressant historia i Flavius Josefus försvarsskrift av judendomen mot Apion skriven 93-94 e.Kr. I denna skrift försöker Flavius Josefus bevisa att judarna är ett gammalt folk med en lång historia. För att göra detta använder han den egyptiska skriftställaren Manethos historia om Egypten skrivit på 200-talet före Kristus om händelser tusen år innan.
https://www.gutenberg.org/files/2849/2849-h/2849-h.htm
Jag sammanfattar Manethos berättelse nedan:
En dag bestämde sig den egyptiske faraon Amenophis att han ville se gudarna med egna ögon. Han tillkallade ett av kungarikets visa män och frågade hur han kunde få sin önskan uppfylld. Den vise mannen svarade att kungen kunde göra så om han rensade Egypten från spetälska och andra orena människor.
Kungen tog omedelbart åtgärd. Han samlade alla människor med funktionsnedsättningar och sjukdomar och förvisade dem alla till stenbrotten öster om Nilen, för att utstå hårt arbete och vara separerade från resten av befolkningen.
När den vise mannen såg kungens grymhet, som hade begåtts på grund av hans profetia, fruktade han gudarnas vrede och de förödande konsekvenserna av sin handling och tog sitt eget liv.
De spetälska arbetade i brotten under lång tid innan Amenophis slutligen avsatte den tomma staden Avaris åt dem att bo i.
Vid ankomsten gjorde de en egyptisk präst från Heliopolis som hette Osarsiph till sin ledare och svor att lyda hans varje order. Osarsiph gav de spetälska en rad regler, som var och en bröt mot egyptisk lag. Bland annat sa han åt dem att äta de djur som var heliga för egyptierna och befallde dessutom att dessa djur skulle slaktas när de möttes.
Därefter skickade han sändebud till hyksos, en stam av herdar som hade fördrivits från Egypten av faraoerna och som på den tiden bodde i en stad som hette Jerusalem – och bjöd in dem att gå samman med de spetälska och besegra farao. Efter att ha utnämnt sig själv till kung över herdarna och de spetälska bytte Osarsiph namn till Moses.
Efter initiala segrar slutade det med förlust och Osarsiph med de upproriska utländska gästarbetarna fick fly genom öknen tillbaka till Kanaan.
Detta är således den egyptiska versionen av Exodus enligt den egyptiske krönikören Manetho som levde på 200-talet f. Kr. och som citeras ordagrant i den judiske historikern Flavius Josephus stridsskrift mot Apion.
https://penelope.uchicago.edu/josephus/apion-1.html
Prästen Osarsiph/Moses från Heliopolis som kom att grunda judendomen var troligen en följare av farao Echnatons monoteistiska Aton-religion. Echnaton föddes som Amenophis IV och var son till Amenophis III. En del tror till och med att Echnaton och Moses är samma person. Echnatons hymn till solen finns nästan ordagrant återgiven i Gamla Testamentet (Psaltaren, psalm 104).
Jag har laddat upp programmet "Ur det förflutnas dunkel" av Lena Einhorn på YouTube som berättar om ovanstående historia:
https://youtu.be/irOORgEq_uM
Både judendom, kristendom och islam kan således härstamma från den moneteiska Aton-religionen som tog avstånd från den polyteistiska egyptiska religionen och hade lagar, som Manetho sktiver "mestadels var motsatta dem i Egypten". Detta kan vara uppkomsten till de judiska matreglerna i 3 Mos 11 och 5 Mos 14. Dessa upphävdes för kristna i Nya Testamentet (se Paulus vision Apg 10 samt beslutet i Apg 15:19-20, 29) medan muslimer valde att fortsätta följa de judiska.
