Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Tack, Klippo.

Redan 1982 (skrolla halvvägs ner).

Harry var 70 år 1986.

Donald Forsberg skrev en debattartikel i Aftonbladet redan 2006. Att döma av underskriften lämnade han underrättelsetjänsten 1973. Ändå "visste" Donald (när han förhördes 2017) att chefen för "KSI" (som hette SSI 1986) var "Långe Karlsson" (inte överste Bengt Medin vars namn läckte till Sune Olofson på Svenska Dagbladet). Donald var en pratkvarn.

Kari tror att Lisbeth Palme såg en medhjälpare till gärningsmannen på mordplatsen.

Enligt Karis tolkning av Lisbeths uppgifter till kommissarie Åke Rimborn på Sabbatsbergs sjukhus. På morgonen efter mordet skrev Rimborn följande i sin rapport:

"Fru Palme uppgav för oss följande: Hon var mycket misstänksam av sig, varför hon varje kväll tittade ut från fönster i bostaden. En kväll efter julhelgen hade hon sett två manspersoner stå och iakttaga familjen Palmes lägenhet. Fru Palme uppgav att den exakta tidpunkten inte gick att säga. Det kunde lika väl ha varit en vecka efter jul som för två veckor sedan. Hon sade att hon lade märke till männen på grund av att en av dem var speciellt lång. Båda var mörkhåriga, Hon kunde inte säga något om nationalitet. De båda männen skulle ha varit i 40 - 45 års åldern. En av männen skulle ha varit iklädd en mörkblå täckjacka. Vidare sa hon att just den mannen med den mörka täckjackan trodde hon sig sett springande från platsen för brottet i kväll."

Kari tror att den långe mannen i Gamla Stan var "mannen i beige". Mannen som Lisbeth nämnde i förhöret den 29 april 1986 (T116-D).

"Lisbeth Palme började sedan skrika på hjälp och tittade sig samtidigt omkring. Hon upptäckte då, ca 30 meter norrut på Sveavägen, en man iklädd något beige plagg som tittade mot henne. Hon upplevde honom som spensligt byggd och förhållandevis lång. Mannen kom mot henne men gjorde, när hon 'påkallade' hjälp, ett närmast avvärjande intryck."

Kari döper honom till "Säkringsmannen".

Lisbeth har aldrig sagt eller ens antytt att den långe mannen i Gamla Stan (mannen som inte hade mörkblå täckjacka) var på mordplatsen.

"Mannen i beige" var vittnet Jan-Åke Svensson. Med all sannolikhet. Karis bok nämner inte Svensson.

Inte heller taxiföraren Hans Johansson. Trots att hans anrop till Solna taxi 23.22 och Stockholm taxi 23.24 fick avgörande betydelse. Som framgår av flera handlingar som släpptes 2020. Det kunde inte Kari och Pertti veta när de skrev "Inuti labyrinten" 1995. Det kan alla läsa idag. Som jag skrev för ett år sedan. Där även "fylleri-IM:et" (på sidan 327 i "Inuti labyrinten") fick en förklaring (Ulf H:s IM 23.24).

Vem avslutade "fylleri-IM:et" 1.50? Signaturen WE. Den ene av polisbröderna V. Resten kan Ulf H, Birgitta B, Ann-Louise P och polisbröderna V berätta. Att vakthavande kommissarie Hans K kunde ha gjort ett bättre jobb (när brottsoffrets identitet blev känd) är uppenbart. Hur bra var Hans K tränad för uppgiften?

För att läsaren ska tro att mannen inte var Svensson (utan "Säkringsmannen") hänvisar Kari till vittnet Leif Ljungqvists uppgift den 27 april 1986. Ljungqvist trodde sig ha sett en ljus skepnad sekunderna efter skotten. Skepnaden var minst 10 meter söder om mordplatsen och rörde sig söderut. Mot Kungsgatan. Ljungqvist trodde sig ha sett en okänd person mellan Tunnelgatan och Apelbergsgatan. En person som Ljungqvist inte nämnde i tidigare förhör. En person som andra vittnen borde ha sett (men ingen annan än Ljungqvist såg).

Hur "Säkringsmannen" kunde vara 25 - 30 meter norr om mordplatsen (om han inte var Svensson) förklarar inte Kari. Vittnet Nicola Fauzzi som gick norrut mötte bara vittnet Birgitta Schaeffer och hennes två döttrar (mellan Kungsgatan och Tunnelgatan), paret Palme (10 meter norr om Skandias entré) och vittnet Anders Björkman (5 - 10 meter bakom paret Palme). Björkman var klädd i en blå täckjacka.

Mannen som gick "lite underligt" 5 - 10 meter bakom paret Palme var inte "mannen i beige". Enligt granskningskommissionens rapport 1999 och en rad andra skäl var den mannen Björkman. Kan inte "Säkringsmannen" ha sneddat över Sveavägen 30 meter norr om Tunnelgatan? Liksom en ensam GM kan ha gjort? Visst, men varför skulle "Säkringsmannen" väcka uppmärksamhet? En "Säkringsman" borde vara så osynlig som möjligt.

Kari förklarade inte hur "Säkringsmannen" kunde vara 10 meter söder om mordplatsen (och på väg söderut) sekunderna efter skotten (enligt vittnet Leif Ljungqvist) när "Säkringsmannen" en kort stund senare var 25 - 30 meter norr om mordplatsen (när Lisbeth såg "mannen i beige" och Svensson kom gående från sin parkerade BMW).

En man som passerade paret Palme och GM sekunderna efter skotten har ingen sett. Ingen passerade paret Palme och GM innan GM flydde. Ingen närmade sig paret Palme förrän taxiföraren Hans Johansson gjorde en U-sväng och stannade vid mordplatsen. Elva vittnen i och utanför taxin bekräftar att Johansson väntade vid Tunnelgatan och gjorde U-svängen vid Tunnelgatan. Inte vid Apelbergsgatan. Länninge utredde saken i maj 1986. Apelbergsgatan var mindre än 100 meter framför Johansson. Därför sa han Apelbergsgatan till Solna taxi. Därför körde Aftonbladet fel när de tipsades av Solna taxi (Johansson anropade Solna taxi på nytt 23.26 och berättade vem brottsoffret var). Johansson ville inte ändra uppgiften i sina första kontakter med polisen.

För att läsaren ska tro att mannen inte var Svensson (utan "Säkringsmannen") hänvisar Kari även till Lisbeths beskrivning av den långe mannen i Gamla Stan. Även nu blir det fel. Den långe mannen i Gamla Stan var inte klädd i "något beige plagg", utan i kläder i rött och beige. Han var längre än mannen i mörkblå täckjacka i hans sällskap, men inte "spenslig". Lisbeth beskrev mannen i konfrontationen med Viktor Gunnarssons bekant Peter B den 23 april 1986. Här kan man lyssna själv. Här finns det intressanta avsnittet. Mannens klädsel hade "färgskalan beige-rött". Den var inte "beige".

Kari hänvisar även till E17840. Två svenska väninnor som gav sig tillkänna 1997. Elva år efter mordet. Deras berättelser avviker från varandra på flera viktiga punkter och deras uppgifter strider mot andra vittnesuppgifter. Uppgifter i deras berättelser (beskrivningen av biografen och filmen) visar att de kan ha passerat mordplatsen fem minuter före mordet och dröjt vid den ökända nattklubben Monte Carlo på Sveavägen 21. Bland alla märkliga uppgifter i deras berättelser finns en man i en collegetröja (enligt Maria) eller en jacka (enligt Katarina). Vad den mannen hade med "mannen i beige" att göra är svårt att förstå. Mannen kom österifrån på Apelbergsgatan och korsade Sveavägen där (enligt Katarina som förhördes först).

Lisbeth har inte ens antytt att "mannen i beige" var den långe mannen i Gamla Stan. Det hade hon många tillfällen att berätta.

Det gjorde hon inte.

Att Lisbeth skulle ha sett "mannen i beige" innan Svensson hann parkera sin BMW (strax norr om Ljungqvists Chevrolet) håller inte som argument.

Lisbeth uppgav inte hur lång tid som gick (innan hon såg "mannen i beige"). Svensson kan ha setts av Lisbeth 40 - 50 sekunder efter skotten. Kanske ännu tidigare. Ingen vet hur snabbt Svensson tog sig förbi Johanssons taxi och Ljungqvists Chevrolet (som båda gjorde U-svängar) och parkerade sin BMW framför Ljungqvists Chevrolet.

"Omedelbart efter skeendet så försöker Svensson köra över sin bil till Sveavägens östra kant, men han hindras tillfälligt av en ljus taxi och en större bil, liknande Blacer. Dock så får han till slut plats och stannar framför dessa bilar. Normalt har Svensson biltelefon i sin bil, men han hade tagit bort den med tanke på inbrottsrisken, men han såg att det fanns antenn på Blacern varför han omedelbart efter det han stannat bilen gick över dit och försäkrade sig om att man försökte få tag i hjälp."

Krinsp Paul Johanssons förhör med Jan-Åke Svensson den 9 april 1986 visar att Svensson snabbt stannade framför Ljungqvist och genast gick fram till honom. Vilket förklarar Lisbeths intryck av Svensson som avvisande.

Om "mannen i beige" inte var Svensson borde Svensson ha sett den mannen. Det gjorde han inte. Även Anders Björkman (som tog skydd i Dekorimas ingång) borde ha sett den mannen. Det gjorde han inte.

Lisbeth nämnde "mannen i beige" i förhöret den 29 april 1986 (T116-D).

"Lisbeth Palme började sedan skrika på hjälp och tittade sig samtidigt omkring. Hon upptäckte då, ca 30 meter norrut på Sveavägen, en man iklädd något beige plagg som tittade mot henne. Hon upplevde honom som spensligt byggd och förhållandevis lång. Mannen kom mot henne men gjorde, när hon 'påkallade' hjälp, ett närmast avvärjande intryck."

Beige plagg. Spensligt byggd och förhållandevis lång. Jan-Åke Svensson.

Platsen där Svensson kom gående från sin parkerade BMW stämmer med platsen där Lisbeth såg "mannen i beige" (25 - 30 meter norr om mordplatsen).

Lisbeth har inte sagt att hon såg en medhjälpare till GM på mordplatsen.

Lisbeth har sagt att hon såg två män i Gamla Stan en tid före mordet och att GM kan vara en av dem. Mannen i mörkblå täckjacka. Den långe mannen i Gamla Stan såg hon inte på mordplatsen. Det har hon inte ens antytt. Trots att hon beskrev "mannen i beige" och den långe mannen i Gamla Stan vid flera tillfällen.

I mitt inlägg 21.48 igår skrev jag att protokollföringen upphörde 0.30. Det är bara delvis sant.

Den tog en paus och fortsatte 1.05.

I den fortsatta protokollföringen från 1.05 till 5.26 (när IM-listan upphörde) kommer tre patruller "till rätta" i protokollet: 1220, 3480 och 9950. Å andra sidan dyker ännu fler patruller upp i protokollet som inte finns på IM-listan.

Sammanfattning fram till 5.26 (när IM-listan upphörde):

På IM-listan finns sju patruller som inte finns i protokollet: 700, 1540, 1590, 3625, 6370, 9230 och 9274.

I protokollet finns 13 patruller som inte finns på IM-listan: 1580, 2233, 2350, 2480, 2733, 3185, 3232, 3330, 3485, 7118, 7510, 8155 och 9468.

Totalt finns 20 skillnader mellan IM-listan och Birgitta B:s protokoll.

Vad var förklaringen till fylleri-IMets tidstämpel 23.24? Jag ser inte hur ditt länkade inlägg ger någon förklaring.

Sen är min tolkning att Lisbeth ser den beigeklädde mannen söder om mordplatsen. I Tingsrätten säger att hon tittar bakåt efter att ha vridits runt när Olof faller. (Polisen som sammanfattat hennes vittnmål tror antagligen att bakåt betyder norrut därifrån de kom.)

Argumentet att vittnen "borde" ha sett mannen är dock knepigt. Jag kan tycka att IM borde ha sett AB ta skydd i porten men det verkar han inte ha gjort. Det är välkänt att man kan missa rätt många observationer om ens fokus ligger på annat.

Intressant mot bakgrund av uppslag E9328

Kort sammanfattning

Vittne i bil på Sveavägen såg paret Palme tala med en man i beige trenchcoat strax söder om mordplatsen.

Ny variant på "Mötesteorin"?

Sha 3232 är Jan Hermanssons bärbara radio.

Jag har svårt att tro att du inte fattar. Ta inte illa upp. Läs en gång till.

Fråga gärna om du fortfarande inte fattar. Berätta i så fall vad du inte fattar.



Det finns inga tvivel att "mannen i beige" är 30 eller 25 meter norr om mordplatsen när Lisbeth ser honom (enligt Lisbeths avståndsbedömningar i T116-D i april och T116-M i augusti 1986).

Där vittnet Jan-Åke Svensson var.

Det finns inga tvivel att mannen går söderut. I riktning mot Lisbeth.

Liksom Svensson gjorde på väg från sin nyss parkerade BMW till Ljungqvists nyss parkerade Chevrolet. Svensson hade bråttom till Ljungqvist (enligt förhöret med Svensson den 9 april) och gjorde ett avvisande intryck på Lisbeth.

Svenssons skånska röst hörs inte på LAC-bandet förrän efter 23.23.10 (när Sonja T hos LAC har återgått till lyssningsläget). Åtminstone inte tydligt. "Han sprang ner i den smala gränden." Svensson var sannolikt framme vid Ljungqvists Chevrolet före 23.22.30.



IM var mer än 40 meter bort.

Så långt var inte avståndet till "mannen i beige" (och platsen där Lisbeth såg honom) från JÅS och AB.

Annars är din invändning befogad.

Jepp. Det är ju logiskt.

Kontakt 0.30 i protokollet. "Tulegatan - Tegnérgatan negativt."

Vittne som hör av sig två år senare och saknar tillförlitlighet, kanske även trovärdighet.

Olof Palme var inte 10 meter söder om mordplatsen efter filmen. Som bekant sköts han 10 meter längre norrut. När han var på väg söderut. Enligt samstämmiga vittnesuppgifter.

Det saknas inte tokar och toktips i denna utredning.

Det jag inte fattar är hur det kommer sig att tidstämpeln för larmtiden är 23.23 medan tidstämpeln för fylleriärendet är 23.24.

Kommunicerades fylleriärendet ut före eller efter mordlarmet? Vad säger de i bil 1230?

Om det var så att oordning en uppstod pga att man satte tiderna i efterhand, varför anger inte UH det som förklaring när Poutiainens pressar honom? (UH säger bara att något blivit fel men kan inte förklara hur.)

Varför behövde man ens sätta tiderna i efterhand när systemet gjorde det åt en? Om den verkliga larmtiden var 23.25, varför inte ange det?

Du anför att UH ringde Ann-Louise Paulsson för att dubbelkolla hennes larm. Vad har du för belägg för att han gjorde det?

På senare år blev Leif L ( Chevamannen ) övertygad om att den gråa gestalten som svepte norrut, helt enkelt var krutröken. Vill minnas att han skrev det i sin bok " Den oplanerade möjligheten ".

Före (23.24). Besättningen i 1230 (befälet Christer Persson, föraren Kent Bäcklund och polisassistenterna Lena Löhr, Ulf Hellman och Per Borg) tillfrågades inte om fylleriärendet (så vitt jag vet). Att de inte spontant nämnde den saken är inte konstigt. De visste inte att det var viktigt. Det var 600 meter till mordplatsen från Shellmacken väster om Norra Bantorget (liksom från Brunkebergstorg). Inte 500 meter (som Kari skriver). Det tog en minut att avsluta tankningen när larmet om skottlossningen kom (A14207) och 30 sekunder att köra till mordplatsen. Samma framkörningstid som piket 3230 (som körde från Brunkebergstorg).



Den officiella tiden var 23.23. Redan dagarna efter mordet. Att ifrågasätta den tiden var inte bra för karriären. Länninge och Holmér insåg snart (senast när Länninge gjorde mätningarna den 10 mars) att Yvonne Nieminen och Ahmed Zahir inte hann möta gärningsmannen på David Bagares gata om inte larmet sändes 23.23. Därför var frågan viktig för Holmér.



Radiooperatören Ulf H hos polisens sambandscentral (SBC) sände områdesanropet i vaktdistrikt 1, 2 och 3 i Stockholms innerstad mellan 23.25.10 och 23.25.35.

"Det är en uppgift från taxi att det är någon som blivit skjuten vid Tunnelgatan - Sveavägen."

Ulf H (eller Birgitta B eller Anders T) angav tiden 23.23 manuellt. För piket 1230 och piket 3230. Samtalet från växeltelefonisten Ann-Louise P hos Järfälla taxi avslutades 23.23. Därför valde man den tidpunkten.

Det blev ingen asterisk om man angav tiden manuellt kort tid efter den angivna tiden. Det fanns en "nådetid". Enligt Gösta Söderströms son Henry var den fyra minuter. Jag har inte kunnat bekräfta hur lång den var.



För att dubbelkolla om adressen var i Stockholm eller Järfälla. Google Maps fanns inte 1986. Det finns bara en annan ort i Sverige som har två gator som heter Sveavägen och Tunnelgatan. Det är Örebro. Där korsar de inte varandra.

En rad personer kan bekräfta att Ulf H ringde tillbaka till Ann-Louise P (jag har nämnt några av dem).

Inte bara att Ulf H ringde tillbaka till Ann-Louise P.

Även att Ulf H ringde tillbaka till Ann-Louise P före Kenneth E. Att Kenneth E (hos LAC) ringde tillbaka till Ann-Louise P (av samma orsak som Ulf H) kan man höra på LAC-bandet. Man kan även höra att Ann-Louise P låter lite uppgiven. Hon har nyss fått samma fråga av Ulf H.

Ulf H:s samtal till Ann-Louise P beskrevs mycket kortfattat av kommissarie Gösta Söderström i TV-programmet Forum den 18 november 1987. En av polisbröderna V informerade honom. Söderström visste inte när eller varför Ulf H ringde tillbaka till Ann-Louise P (Söderström trodde att det var flera minuter senare).

Radiooperatören Ulf H hos SBC ringde tillbaka till Ann-Louise P efter en dryg minut. Efter samtalen från Solna taxi och Stockholm taxi. Innan Kenneth E hos LAC ringde tillbaka till Ann-Louise P. Av samma orsak (för att dubbelkolla om adressen var i Stockholm eller Järfälla).

Att Solna taxi och Stockholm taxi ringde och fick svar av SBC (efter anropen från taxiföraren Hans Johansson från mordplatsen) var okänt för allmänheten före 2020. Även för bröderna Poutiainen när de skrev boken "Inuti labyrinten" 1995. Även för granskningskommissionen när de skrev rapporten 1999. Även för Lars Olof Lampers när han skrev boken "Tillbaka till Sveavägen" 2021. Samtalen är dokumenterade i EH1083-1 och E9979-1. Dessa spaningsuppslag bör släppas omaskade (med undantag för namn).

Journalister avslöjar sällan sanningar som avslöjar deras egna misstag. Yngre förmågor har större kurage.