Citat:
Ursprungligen postat av
LeTeigneux
Det är nog flera faktorer som spelat in.
Men precis som hon naturligtvis var medveten om att hat och hot förekommer inom politiken innan hon accepterade att bli partiledare så var hon dessutom fullt medveten om den ohållbara politiska linje som C på senare år fört.
Inget av de skälen som bidrog till hennes avgång är något nytt. Allt var känt redan från början. Hon borde alltså tackat nej till att bli partiledare.
Att hon ändå tackade ja, sedan rekordsnabbt svek sitt parti och avgick med ett påhittat svepskäl och därefter kasserar in en fantasifallskärm och försvinner... Med partiet i sämre skick än innan...det säger en hel del om henne.
Men offentligt måste de hålla god min och uttrycka sympati med henne.
Påminner lite om KD:s situation med Skyttedal för några år sedan.
Och så ska Anna-Karin Hatt utsättas för ännu lite mer hat här på Flashback.
AKH tackade länge nej till att bli partiledare för C, men hon övertalades. Det är inte säkert att hon insåg hur mycket hat hon skulle utsättas för. Eller också fattade hon det inte riktigt förrän hon faktiskt utsattes för det.
Jag håller med analysen att det framför allt är kvinnliga partiledare som drabbas av pöbelns hat. Jag gissar att du, LeTeigneux, inte har några högre tankar om andra kvinnliga partiledare heller - eller om kvinnor över huvud taget.
Till skillnad från Nooshi Dadgostar, Annie Lööf och Ebba Busch, så var Anna-Karin Hatt lågmäld. Hon drabbades av hat först och främst för att hon var en kvinnlig partiledare, det är min uppfattning.