Citat:
Hej! Skulle du som är "normal" utan någon npf diagnos kunna dejta en person som har någon diagnos ?
Jag själv har asperger och add. När borde man berätta för någon man dejtar att man har en diagnos ? Jag tror inte att någon som skulle träffa mig bara en gång skulle märka att jag har nån diagnos det märks nog efter tag. Jag skäms inte över mina diagnoser för dom är en del av mig om jag inte hade haft dom så hade inte jag varit jag. Jag har talat om rätt tidigt för personer jag har dejtat om mina diagnoser för det känns bäst så. Tycker att det är tråkigt att det finns så många fördomar om personer som har autism fick en fråga av en kille en gång om jag kunde prata... Jag pratar nog snarare för mycket när jag väl börjar prata haha 😂 men jag tycker det är lite stelt med kallprat och prata med personer jag inte känner så bra, sen är jag inte speciellt spontan vill helst planera iaf en dag innan om jag ska göra nåt viktigt för annars blir jag stressad, sen så gillar jag inte alltid beröring eller ögonkontakt iaf om inte är beredd på det . Jag kramas gärna med min familj,vänner och nån jag är kär i annars tycker jag det är lite onödigt att kramas och ta i hand men jag vet att man ska göra det för att vara trevlig. Vet inte om jag vill ha barn eller inte möjligtvis 1-2 barn om jag träffar den rätta. Men är orolig att barnet kanske får nån diagnos då det ofta är ärftligt sen är jag orolig hur jag skulle orka med ett barn och om jag skulle bli en bra mamma är rädd för samhällets fördomar jag vet hur man tar hand om ett barn och att man har ansvar för barnet hela livet skulle kännas läskigt att ha en mini-me som funkar likadant men samtidigt skönt på ett sätt så man förstår varandra bättre. Alla killar jag har dejtat tidigare har alls haft lätt autism+ adhd eller autism eller adhd tror det är enklare om jag träffar nån som funkar på ett liknande sätt som jag själv.
Jag själv har asperger och add. När borde man berätta för någon man dejtar att man har en diagnos ? Jag tror inte att någon som skulle träffa mig bara en gång skulle märka att jag har nån diagnos det märks nog efter tag. Jag skäms inte över mina diagnoser för dom är en del av mig om jag inte hade haft dom så hade inte jag varit jag. Jag har talat om rätt tidigt för personer jag har dejtat om mina diagnoser för det känns bäst så. Tycker att det är tråkigt att det finns så många fördomar om personer som har autism fick en fråga av en kille en gång om jag kunde prata... Jag pratar nog snarare för mycket när jag väl börjar prata haha 😂 men jag tycker det är lite stelt med kallprat och prata med personer jag inte känner så bra, sen är jag inte speciellt spontan vill helst planera iaf en dag innan om jag ska göra nåt viktigt för annars blir jag stressad, sen så gillar jag inte alltid beröring eller ögonkontakt iaf om inte är beredd på det . Jag kramas gärna med min familj,vänner och nån jag är kär i annars tycker jag det är lite onödigt att kramas och ta i hand men jag vet att man ska göra det för att vara trevlig. Vet inte om jag vill ha barn eller inte möjligtvis 1-2 barn om jag träffar den rätta. Men är orolig att barnet kanske får nån diagnos då det ofta är ärftligt sen är jag orolig hur jag skulle orka med ett barn och om jag skulle bli en bra mamma är rädd för samhällets fördomar jag vet hur man tar hand om ett barn och att man har ansvar för barnet hela livet skulle kännas läskigt att ha en mini-me som funkar likadant men samtidigt skönt på ett sätt så man förstår varandra bättre. Alla killar jag har dejtat tidigare har alls haft lätt autism+ adhd eller autism eller adhd tror det är enklare om jag träffar nån som funkar på ett liknande sätt som jag själv.
npf-diagnos eller ej, så verkar du ha samma problem som alla andra som "dejtar", nämligen att du tror att det går ut på att andra ska anpassa sig efter dig. På sin höjd kommer du träffa en mespropp som låter dig få allt på ditt sätt, och som föraktar dig i smyg.
Varför vill du träffa en kille? Vad vill du få ut av det exakt?
