Obehaglig insikt: De flesta människor är zombies

Problemet blir att så snart ett uppvaknande når en bredare massa kan man enligt mig se att zombies anammar teologin/ ideologin av uppvaknandet, inte uppvaknandet självt.

Den apostoliska kyrkan led av inre konflikter, också konflikter rörande grundläggande teologi. Konflikt är förstås inte detsamma som att sova, men det synliggör hur följande sekterism bildas. Redan Paulus tog upp problem inom församlingen kring hur människor istället för att söka sanningen framhävde vilken predikant de höll sig till.

Detsamma kan sägas om alla "uppvaknanden" jag iakttar ur historien.

Vår instinkt att till varje pris anpassa oss efter gruppen eller föräldrar (för att inte bli utstötta och dö) lär vara olika stark hos olika individer. Det vi i tråden benämner vakenhet är dels förmågan att iaktta sig själv och medvetenhet om benägenheten att anpassa sig och att hålla främlingar utanför, dels den förmåga att tänka och agera självständigt som kommer ur medvetenheten.

Medfödda instinkter balanseras och/eller övervinns av anden, men jag tror som Bibeln säger att inte alla har ande. Människor med ande vet att livet som zombie inte är ett riktigt liv, och de har en viss glimt i ögonen som kommer fram när de möter en närvarande människa.

Fenomenet, eller problemet om man vill definiera det som ett sådant, är mycket uråldrigt. Det bottnar i människans psykologiska ignorans inför begärets natur. Kapitalismen förstärker i viss mån effekterna av detta genom att förstärka föreställningen om att man kan köpa sig till inre frid eller lycka genom materiella tillgångar. Den underliggande orsaken ligger dock i avsaknaden av förståelse och insikt kring begär.

Den som inte bara saknar förståelse för begärets natur, utan också saknar konceptuella och praktiska verktyg för att hantera och frigöra sig från det, lider och försöker sedan lindra sitt lidande genom att tillfredsställa begäret. Det är detta som skapar det ständiga jagandet, den eviga cirkeln av otillfredsställelse.

Fri marknad, konkurrens och materiella tillgångar är i sig positiva och nödvändiga delar av ett fungerande samhälle. Men när de blir överflödiga eller överbetonade tenderar de att leda till problematiska konsekvenser, där vi utvecklar ett ohälsosamt beroende mellan det materiella och vår upplevelse av inre frid och lycka.

Det vi behöver är därför inte att avstå från det materiella, utan att uppnå en balanserad konsumtion. En sådan balans uppstår naturligt när man verkligen förstår lidandets natur, för då upphör man att försöka köpa sig fri från den otillfredsställelse och det lidande som begäret orsakar, och som i sin tur orsakar vår olycka, och detta jagande kan ta sig i otroligt många olika skepnader, och har belägrat människan som ett psykologiskt fenomen mycket länge, långt innan kapitalism som ekonomisk princip utvecklades.

Med andra ord, det är helt okej att köpa prylar, erhålla materiella tillgångar, investera och engagera sig i konsumtion i kapitalistisk anda, men gör det inte i föreställningen om att det kommer att orsaka någon varande och välintegrerat inre frid eller lycka. Gör det istället i en anda av praktisk användbarhet, i syfte att förbättra kvaliteten utav ens materiella bekvämlighet och vardagliga funktionalitet.

Eller man kanske skulle kunna uttrycka det enklare: Var inte girig. Finns en anledning till att girighet definieras som en dödssynd inom kristendomen.

Dopaminsystemet sätts ur balans av att ständigt triggas av snabba belöningar. Antagligen är detta orsak till det accelererande antal insjuknanden i psykiska sjukdomar vi ser.

Disciplin återställer balansen och ger ett jämnt och givande system. Vi kanske kan kalla det lugn lycka, eller tillfredsställelse.

Också förmågan att bibehålla självdisciplin tycks ligga genetiskt, även om det går att åtminstone till del öva upp sin självdisciplin.
De stora massorna har annars i alla tider diciplinerats av sina livsomständigheter.

Också zombies kan lära sig att rätt sak att värdesätta är skönhet (och då också vad som ska betraktas som vackert), familjen, nationen och religionen. Jag skulle samtidigt inte vara allt för säker på att zombies av egen kraft värdesätter dylikt.
Problemet är, att det inte går att konkurrera ut tex tv-serier med dylika konservativa värden, eftersom att genuina värden ger ett jämnt dopaminflöde medan att slå på tv ger en omedelbar kick. Det krävs självdisciplin, om inte samhället förbjuder tex tv eller om livet självt framtvingar diciplin (tex att zombien måste gå till jobbet).

Avslutar med några verser ur Predikaren 8:

14En fåfänglighet som händer här på jorden är det att rättfärdiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de ogudaktigas gärningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de rättfärdigas gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet. 15Så prisade jag då glädjen och fann att intet är bättre för människan under solen, än att hon äter ock dricker och är glad, så att detta får följa henne vid hennes möda, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.

16När jag vände mitt hjärta till att förstå vishet, och till att betrakta det besvär som man gör sig på jorden utan att få sömn i sina ögon, varken dag eller natt, 17då insåg jag att det är så med alla Guds verk, att människan icke förmår fatta vad som händer under solen; ty huru mycket en människa än mödar sig för att utforska det, fattar hon det ändå icke. Och om någon vis man tänker att han skall kunna förstå det, så kommer han ändå icke att kunna fatta det.

Har man något NPF som får en att ständigt komma upp till ytan så hyllar man absolut inte brist på autopilot. Man lyckas till slut diska på halv autopilot när man vaknar till och tittar på en gaffel som om man ser den för första gången i sitt liv, man undrar vad den är till för och hur man ska diska sattyget. De som mediterar vill komma in i ett tillstånd de med NPF är i 80 % av tiden. Som är förbannat jobbigt. Som att leva utan mental hud.

Denna vilja att inte bli störd eller påverkad i egna tankeprocesser kan vara direkt kopplad till förmågan att skönja mönster och se flertalet lösningar på problem. Dvs:
Förmågan att på egen hand lösa problem bättre än i grupp beror på den egna kapaciteten.

Edit, för att förtydliga min poäng:
Hög intelligens behöver därför inte vara synonymt med vakenhet, och därför är inte heller viljan att tänka självständigt detsamma som att vara vaken.

Vakenhet är ett tillstånd, inte en vilja.

Om man ska peka finger så gör sig faktiskt de flesta skyldiga till inaktiviteten att rikta uppmärksamheten inåt, både religiösa och icke-religiösa.

Gör ett experiment och fråga de bekanta i din omgivning en till synes enkel fråga: vad är en tanke? Du kommer snabbt att märka att de flesta inte kan ge ett verklighetsbeskrivande och användbart svar, trots att tankar manifesteras i deras psyken nästan oavbrutet, sannolikt i hundratals, kanske tusentals, varje dag.

Ja, kunna se mönster är en sort av högre intelligens.

Fast ideer till lösande av svårare problem kommer oftare då man är mycket avslappnad som t ex alldeles innan man somnar, antagligen är det därifrån uttrycket "sova på saken" kommer.
Då jag konstruerade ett krångligt datasystem gjorde jag mycket av det liggande i solen med en solhatt över ansiktet så det såg ut som att jag sov, men hjärnan jobbade stenhårt och jag "hoppade upp" och skrev då jag kom på något för att sedan fortsätta att "sola".
Va?! T ex min hjärna är ju EXTRA AKTIV då jag är för mig själv inte vill bli störd för att jag håller på med något projekt,
och även funderande och mental träning är MER aktivt än "vanligt" folk tänker någonsin. Produktivt tänkande alltså, inte irrande eller tänka på någon såpopera

Att lösa problem är inte heller nödvändigtvis att tänka inåt. Snarare är problemlösning av praktisk natur att tänka utåt.

Att förstå psykologi, neurobiologi och samhällsmönster är inte heller att vara vaken till skillnad mot dem jag kallar zombie.

Vakenhet är förmågan att se klart, vilket inte är detsamma som problemlösning. Känslan av att befinna sig i zombieland, med en och annan medmänniska man möter och känner igen trots att båda maskerar sig för zombierna, är påtaglig för dem som upplever det.

Zombies lever, precis som någon medskribent i tråden också var inne på, i sitt huvud. Inte heller om de börjar arbeta med mentalisering och meditation, och därmed kan börja särskilja tankar och känslor från nuet och världen utanför dem själva, kan de börja benämnas som vakna. De känns fortfarande igen på att de nu har ett nyinlärt förhållningssätt vilket inte kan ifrågasättas och inte heller tar in andra perspektiv.

Alla människor är inte möjliga att väcka.

De som byggt och bygger civilisation finns bland de folk man genom Bibeln kan följa utbredningen av. Tydlig och snabb överblick över dessa folkvandringar och utbredningar:

https://youtu.be/QRHsnLzFRZk?si=Pk0mIauItBjXEGdA

Om man hittar problemlösningar inåt eller utåt beror väl på sort av problem.

Jag har annan definition på vakenhet än du och anser att man behöver vara vaken för att t ex lösa samhällsmönster.

Många förstår inte den enorma skillnaden mellan:
/introverta intelligenta människor som VILL vara mycket för sig själv för att kunna tänka utan att bli störd
/medan andra har någon psykisk störning, medfödd eller inte, och är ENSAMMA för att de inte klarar av världen något bra.

I tidigare inlägg har jag implicit uttryckt att man måste vara vaken för att ha insikt i samhällsmönster. Här ville jag framföra att kunskap om samhällsmönster inte är synonymt med vakenhet. Insikt och kunskap är inte exakt samma sak.

Vakenhet handlar inte heller om ifall någon är introvert eller extrovert.

Vakenhet är att leva inifrån och ut, men inte som i att leva från tankar och känslor. Inte heller är det medvetenhet om att vara ett medvetande bortanför tankar och känslor. Det kan inte uppnås, är min mening. Det kan bara erhållas.

Ett begrepp som "vakenhet" blir naturligt olika definerat beroende på vem som gör definitionen. Det jag utläser ur TS är att TS efterfrågar en vakenhet som är närvaro, om än på väldigt låg nivå. Närvaro kräver åtminstone ett visst mått av förmåga att tystna inåt och se/lyssna utåt. Själva funktionen kan till del inläras, men innebär enligt min erfarenhet mest att zombies då väldigt snabbt återfaller i ett beteende av att ha rätt. Då handlar det istället om att det enda rätta är att ha tyst i huvudet.

Jag har ett annan än mer obehaglig insikt om NPC. De flesta av oss är genuina, om än inte helt obildbara, idioter. Inget ändrar oss på annat sätt än att vi får mer erfarenheter och blir mer luttrade.

Andra är så att säga playable characters och demoner/andeväsen kan ta sig an dessa och höja deras förmåga avsevärt. Vissa av dessa PC blir författare, kompositörer eller vetenskapsmän medan andra blir finansmän, politiker eller militärer och tillsammans danar de civilisationer och imperier.

Jesus vände sig till oss idioter men de andra tog snabbt över och införlivade sina religiösa ideer i civilisationen.

Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. — Matteus 11:25

»Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade. Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet. Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. — Matteus 5:3-9