Obehaglig insikt: De flesta människor är zombies

Nej, man får det man ger. Är man ett ego så blir man till slut omringad av dem. Ser man bara massa egon får man ta sig en funderare varför man hamnat där. Om man vill. Allt har ju ett pris. Jag dömer ingen för att de tänker för mycket på sig själv.

Reflektera inte i onödan. Var och en blir salig på sin fason.

Du har bara bestämt dig för att ta parti med TS och ignorerar därför min tydliga beskrivning av hur TS geniförklarar sig själv, samtidigt som du försöker replikera på inlägget som innehåller sagda tydliga förklaring. Jag upprepar den gärna på ett ännu mer pedagogiskt sätt om du har det behovet. Hur du kan missa att man ser sig "förmer" om man beskriver sig som tillhörande en minoritet av upplysta vet jag inte. Du anser dig väl förmer än att anse sig förmer, kanske. Förstår du att du själv anser dig vara förmer genom att uttryckligen beskriva dig själv som vaken?

Skönt för dig att kunna bestämma att andra har mindervärdeskomplex för att slippa ta in vad de säger, ungefär som du själv beskriver att andra gör när du försöker "lära" dem saker de inte vill ta in för att få dem att "tänka". Jag kanske är lite för "rättfärdig" för dig när jag "vågar kritisera" någons invanda mönster och självsmickrande antaganden istället för att stryka medhårs.

Varför skulle man ens få mindervärdeskomplex av den här tråden? Det är bara nån snubbe som ifrågasätter andra människors grad av medvetande och oroar sig för gruppsykologi på massnivå, en väldigt vanlig tankebana hos många människor. Du kanske gärna vill tänka dig att många får mindervärdeskomplex för att kunna fortsätta avnjuta din egen självbild av högre medvetenhet, snarare än att analysera det hela djupare.

Om du vill vara bättre än andra i ett sånt här sammanhang så ser du till att vinna argumentet. Det räcker såklart inte med att anse dig vara bättre än andra och stämpla andra som havandes mindervärdeskomplex. Du blir inte bättre än mig för att du är dryg och uppvisar bristande läsförmåga. Lol.

Så det är mitt eget fel att random folk på stan och i trafiken beter sig egoistiskt?

Vad är orsak till zombiebeteendet ? Virus, parasiter, demoner, droger, hypnos …..?

Neurovetenskapen har kommit fram till det många filosofer och religioner försökt belysa, att majoriteten av befolkningen, i alla samhällen och i alla tider, inte styrs av medvetna tankar utan av automatiska reaktioner. Deras hjärnor följer limbiska mönster. Stimulus in, respons ut. Ingen reflektion. Ingen själ. De styrs inte av samvete eller inre övertygelse utan av vad de tror förväntas av dem.

Det är dessa människor man på Twitter (X) kallar NPC:er. De ser ut som människor men är bara ekon av algoritmen. Det är denna massiva, okritiska zombiemassa som talar i klyschor, följer trender, tror att konsumtion, yta och gruppgodkännande är livets mening, och som föraktar eftertanke och förlöjligar allt som stör deras bekvämlighet. Den är den liberala massmänniskan, den som Nietzsche kallade den sista människan som är NPC.

Det är den där hjärndöda personen som alltid kommenterar under varje äldre låt på youtube "Who is listening at (den månaden och år vi befinner oss i)?" Det är NPC-personen som när denne ska hämta ut paket ifrån posten uppträder med låg närvaro., telefon i handen, mikrohövlighet utan kontakt. Ingen genuin hälsning utan bara säger med monoton fras "Jag har ett paket att hämta ut." till skillnad ifrån den vakna människan som känner situationen. Hon hälsar kort men ärligt. Hon ser personalen. Hon visar streckkoden direkt utan att monotomt och dött säga "Jag har ett paket att hämta ut.". Hon behöver inte förklara det uppenbara.

För den levande människan, den rättfärdiga, kommer denna insikt först som en obehaglig chock. Att du är en levande människa som lever i ett samhälle fyllt med zombies. Mobilscrollande zombies som försöker dämpa samvetets röst med brusets spektakel som de får av sina stora hörlurar på huvudet.

Vi som ser, kan känna ensamhet eftersom vi upplever djupet och ser tomheten i andra. Men den verkliga ensamheten tillhör inte den vakna människan. Den tillhör NPC-människan.

Varför?

För att verklig gemenskap kräver själ.
Det kräver närvaro, inre liv, samvete, vilja, och ansvar.

NPC‑människan saknar detta. Den speglar, följer, maskerar, men kan inte förnimma andra själar, eftersom den inte förnimmer sin egen.

Den vakna människan lider av medvetenhet.
NPC-människan lider av tomhet.

Känner ni som ser, ni rättfärdiga och vakna människor, igen er i min beskrivning?
Vad är era perspektiv på detta existentiella problem hos människan, och hur känns det för er att bära insikten att ni lever i en värld fylld av zombies? Och vad gör ni med den vetskapen?

Menar du att fanatiskt religiösa inte är zombies? De är ju bland de VÄRSTA...

Jag tycker att Ts och du med flera uttrycker er både nyanserat och intelligent, önskar att jag kunde sätta ord på mina tankar lika bra.

Tyvärr reagerar en del instinktivt avogt på ord i Ts såsom vaken, zombies och NPCs. Han/hon har gett en bra förklaring till varför, men många fortsätter att förknippa t ex. vaken med en politisk konspirationsteoretiker, och då blir såklart svaren därefter.

Du talar om ett upplevt utanförskap hos den "vakne" som jag inte känner igen mig i. Vet inte hur jag ska uttrycka det, men jag känner mig snarare mer delaktig nu än vad jag gjorde när jag var en "zombie". Även om jag inte "får vara med" i gruppen och ses på med misstänksamma ögon, så att säga. Jag kan se att gruppens gemenskap inte alltid bygger på något genuint, de har ingen personlig integritet och sätter gruppen före sig själva och/eller gruppens bästa. Det handlar mer om bekräftelse än gemenskap, enligt mitt sätt att se det. Det är ofta tydligt att "zombies" inte mår så bra, trots gemenskapen med likasinnade.

Det fetade ser jag som "meningen med livet" och en ständigt pågående process. Och det gäller även min syn på andra och mitt interagerande med dom. Självinsikt är det brist på hos människan, och det är sorgligt när människor inte ser sin fulla potential. Det handlar inte om att vilja förändra andra, eller göra dom till sin avbild. Det är snarare en önskan om att vi ser varandra och oss själva såsom vi är bakom maskerna.

Och som Ts skriver handlar det inte bara om gruppnivå, utan om att vi ser varandra i vardagen. Ett enkelt hej till en gammal dam kan göra hennes dag, hon är inte osynligt.

Neurovetenskapen har kommit fram till det många filosofer och religioner försökt belysa, att majoriteten av befolkningen, i alla samhällen och i alla tider, inte styrs av medvetna tankar utan av automatiska reaktioner. Deras hjärnor följer limbiska mönster. Stimulus in, respons ut. Ingen reflektion. Ingen själ. De styrs inte av samvete eller inre övertygelse utan av vad de tror förväntas av dem.

Det är dessa människor man på Twitter (X) kallar NPC:er. De ser ut som människor men är bara ekon av algoritmen. Det är denna massiva, okritiska zombiemassa som talar i klyschor, följer trender, tror att konsumtion, yta och gruppgodkännande är livets mening, och som föraktar eftertanke och förlöjligar allt som stör deras bekvämlighet. Den är den liberala massmänniskan, den som Nietzsche kallade den sista människan som är NPC.

Det är den där hjärndöda personen som alltid kommenterar under varje äldre låt på youtube "Who is listening at (den månaden och år vi befinner oss i)?" Det är NPC-personen som när denne ska hämta ut paket ifrån posten uppträder med låg närvaro., telefon i handen, mikrohövlighet utan kontakt. Ingen genuin hälsning utan bara säger med monoton fras "Jag har ett paket att hämta ut." till skillnad ifrån den vakna människan som känner situationen. Hon hälsar kort men ärligt. Hon ser personalen. Hon visar streckkoden direkt utan att monotomt och dött säga "Jag har ett paket att hämta ut.". Hon behöver inte förklara det uppenbara.

För den levande människan, den rättfärdiga, kommer denna insikt först som en obehaglig chock. Att du är en levande människa som lever i ett samhälle fyllt med zombies. Mobilscrollande zombies som försöker dämpa samvetets röst med brusets spektakel som de får av sina stora hörlurar på huvudet.

Vi som ser, kan känna ensamhet eftersom vi upplever djupet och ser tomheten i andra. Men den verkliga ensamheten tillhör inte den vakna människan. Den tillhör NPC-människan.

Varför?

För att verklig gemenskap kräver själ.
Det kräver närvaro, inre liv, samvete, vilja, och ansvar.

NPC‑människan saknar detta. Den speglar, följer, maskerar, men kan inte förnimma andra själar, eftersom den inte förnimmer sin egen.

Den vakna människan lider av medvetenhet.
NPC-människan lider av tomhet.

Känner ni som ser, ni rättfärdiga och vakna människor, igen er i min beskrivning?
Vad är era perspektiv på detta existentiella problem hos människan, och hur känns det för er att bära insikten att ni lever i en värld fylld av zombies? Och vad gör ni med den vetskapen?

Finns något exempel alls genom hela historien där man kan tala om ett kollektivt uppvaknande, oavsett hastighet på detta uppvaknande?

Om man ska förenkla det hela och skapa lite klarhet i ämnet, så handlar det som TS egentligen berör om något som inom ett västerländskt perspektiv faller under det som kallas esoterism (från grekiskans eso, ”inre”, ”inåt”). Det kan beskrivas som den västerländska motsvarigheten till österländska filosofier och andliga traditioner såsom buddhism, taoism och hinduism.