Varför vann inte Dixie?

Dixieland var ju så mycket trevligare å snyggare än unionens barbarer (om man bortser från slaveriet så klart) tycker helt ärligt dixie borde vunnit, dem hade bättre generaler och morale. Sen så hade ändå slaveriet försvunnit efter några år med tanke på att det redan var på vägen ut.

Dixie var en försiktig general vilket inte alltid är optimalt

Va?

Nord hade överlägsen logistik och en betydligt större armé (2 mill mot 1 mill). Tack vare unionens järnvägsnätverk kunde de flytta trupper och förse dem med proviant och material betydligt snabbare och effektivare än konfederationen kunde.

Moral i krig är en färskvara, när det börjar gå åt helvete och det är knapert med mat så försvinner den snabbt

Det är ett ganska stort aber du kommer med, måste jag säga. Södern förlorade tack vare Nordstaternas överlägsna befolkningsmängd, industri, jordbruk och logistik. Södern hade bomullsodlingar och negrer som plockade bomull, men inte mycket mer. Bomullen gick på export till bland annat nordstaterna (och Storbritannien m.fl.) som faktiskt förädlade den och gjorde textiler. Nordstaterna producerade dessutom mycket annat som kan vara bra att ha i krig som vapen (32 gånger fler), järn (20 gånger mer), läder (20 gånger mer) och så vidare.

Sydstaterna var dåtidens motsvarighet till oljerika arabländer. De hade en produkt som omvärlden ville ha som de kunde producera i mängder, och all annan ekonomisk aktivitet led på grund av det. Eftersom bomullsplantagen var så pass lönsamma var det inte lönt att göra något annat. De som styrde visste att de aldrig kunde slå Nordstaterna i ett regelrätt krig, de räknade kallt med att Nordstaterna inte skulle vilja utkämpa ett kostsamt krig, och om de gjorde det skulle Britterna ingripa för att säkra tillgången till bomull.

Som du säger hoppades Sydstaterna att de kunde använda bomullen som påtryckningsmedel mot bland annat britterna. Detta gick dock inte alls så bra eftersom britterna hade flera års förbrukning av bomull i sina lager och dessutom andra handelsvägar för denna vara med bland annat Indien.

Sydstaternas enda trumfkort föll alltså platt och efter ett par års krig var de totalt slutkörda.

Nästan all fabrikstillverkning inklusive vapenindustrin låg i nordstaterna. Lincoln var också en mycket skicklig politiker och intelligent retoriker. En del av dom norra sydstaterna var inte så beroende av slavarbetskraften, och slaveriet stred ju faktiskt emot 1776 års konstitutionstext "God created all men equal" alltså "men" inte "white men" vilket blev en stor ideologisk skiljelinje. Man lät det i det längsta vara upp till varje delstat - en eftergiftspolitik, men när bomullsindustrin till slut stod för hela sydstaternas nettovinster, vilken behövde ännu mer arbetskraft från Afrika - så lät inte Nord Syd bli autonoma. Sydstaternas militära chans liknar ungefär nazityskarnas "Barbarossa" 1941. Ett enda storanfall hade kunnat lyckas - om dom erövrat New York och Boston inom 12 månader hade dom nog kunnat få bli fria genom att återgå till 1860 års gränser. Deras anfall blev liksom tyska ösfronten 80 år senare inte tillräckligt förkrossande. Ett försvarskrig var för sydstaterna dömt att ekonomiskt misslyckas... dom drabbades av en krigsinflation.

Det var faktiskt konstigt att kriget tog så lång tid. På Pappret borde Nord ha vunnit snabbt. Men Syds fördel var att de inte behövde göra någonting. Nu hade de dåliga strateger och lyckas nästan ändå. Det tog tid för Nord att hitta rätt Generaler för rätt strategi. McClellan hade rätt strategi men var totalt fel man utföra planen.

Syd hade två möjligheter att vinna. En beskriv citatet nedan. En annan var bara att överleva.


Jag håller inte med. Syd kunde vinna genom att inte förlora. Nord var tvungna att erövra. Valet 1864 var avgörande. Hade inte Sherman lyckats med att marchera mot Atlanta och havet, så är det inte säkert Lincoln hade vunnit valet utan McClellan hade kanske vunnit och då hade chansen varit hög för fred.

Visst, det är lätt att romantisera Confederacy med tanke på all den där gamla arkitekturen och kulturen, men att ignorera slaveriets fundamentala roll i deras ekonomi är ju lite som att påstå att nazisterna bara var dåliga på logistik. Moral och generaler är ju bra, men när en hel samhällsstruktur bygger på förtryck blir det svårt att argumentera för en rättvis seger, eller hur?

Sydstaterna förlorade eftersom de hade en mindre befolkning, en mycket mindre industri, eftersom deras logistik var eftersatt (brist på järnvägar i ett uselt organiserat nät), eftersom deras befolkning (även de vita) var obildade*, eftersom man saknade en bildningskultur och ett vettigt skolväsende, man saknade även en företagarkultur, samt gammal hederlig protestantisk arbetsmoral.

Man hade vidare inte på något vis bättre generaler, men man hade från början per capita fler stamanställda som utsågs till generaler. Av c.a. 1000 amerikanska officerare så gick t.ex. c.a 300 till Sydstaterna och c.a 700 till Nordstaterna. På båda sidor så befordrades man snabbt. Lee var t.ex. bara överste innan kriget, Braxton Bragg överstelöjtnant, Longstreet major, J.E.B. Stuart kapten, Jackson major o.s.v.

Nordstaterna hade dock svårare att hitta en general som fungerade bra som de facto armégruppschef i östra USA. Men även i Sydstaterna så lyckades man först på det 4:e försöket, då man i desperation utsåg den tidigare misslyckade "Granny Lee", att leda armén i Virginia.


(*) Vilket så klart försvårade rekryteringen till bl.a. officerskåren och artilleriet.

Britterna led dock under kriget, även om det inte var tillräckligt för att ingripa i kriget. I Lancashire stängdes textilfabriker med hundratusentals anställda ner, med massarbetslöshet och stor nöd till följd. Handeln med bl.a. Indien och Egypten ökade under och efter krisen, på grund hur förödande det hade varit, när den amerikanska exporten försvann.

Inte att förglömma den blockad som Unionen lyckades upprätthålla gentemot Confederationen.