Citat:
Jag antar då att NJA 1996 s 577 var startpunkten för HMF genom klädmärken?
Tack för alla rättsfallen. Värdefullt och kul att återse Rami och de andra från när det begav sig.
https://lagen.nu/dom/nja/1996s577
Vill dock likväl ansluta mig till Husvagnssvenssons övergripande resonemang. Själva grundproblemet med HMF är att den inte är en logiskt tillämpad och förutsägbar paragraf. Det är en gummiparagraf där domstolarna tolkar in och ändrar utifrån hur de politiska vindarna blåser. Snarast är det bäst att tänka på HMF som en lag mot politiskt förargelseväckande beteende. Och det var ju så den kom till en gång i tiden med den där galne nazistiske bokhandlaren, Einar Åberg.
Det allra tydligaste exemplet på att lagen är en politisk gummiparagraf vars utfall i domstol inte kan förutsägas är NJA 1996 s. 577. Fram till dess var HMF en ytterst sällsynt tillämpad paragraf mest till för folk som just Åberg och Rami. Men det här var skinnskalleåren med VAM och det tidiga SD och det första årtiondet med asylmassinvandring och allt det andra. Det var rätt hysterisk stämning på många sätt. Många krav på att göra något åt nynazisterna osv och många förslag, inklusive lagstiftning.
En åklagare beslöt sig för att lagföra en nynazist för HMF endast för att han burit nazistiska symboler offentligt. Fram till dess hade det ställts tydliga krav på en identifierad och utpekad folkggrupp, vilket vi kan se i resonemangen i domarna om Rami men även i förarbeten osv. Dessutom skulle HMF tolkas restriktivt eftersom den inskränker yttrandefriheten. Så hur kunde någon dömas för HMF om de inte ens nämnt någon folkgrupp, än mindre sagt något specifikt om den? Jo, åklagaren hittade på att bärandet av nazistiska symboler innebär hets mot alla folkgrupper utom den nordiska, som formuleringen i HD till slut blev. Det bara var så. Plötsligt behövdes inget utpekande av någon folkgrupp och ej heller någon specifik otillåten karakterisering av den folkgruppen. I praktiken kriminaliserades nynazistens beteende i efterhand av domstolen.
Det fanns inget rimligt sätt att förutsäga en sån dom. Nynazister hade gått omkring med nazisymboler i årtionden utan att lagföras. Så skall lagstiftning inom straffrätten förstås inte fungera men nu blev det så, vad man än tycker om den saken. Det finns därför heller inget sätt att förutsäga hur en domstol kommer att hantera HMF idag. Man kan försöka med normal juridisk process men alla vet - visa sen 1996 - att det kan bli precis vad som helst när domstolen tolkar in det ena eller det andra.
Ett forum har under BBS-lagen en skyldighet att hålla efter HMF men inga rimliga möjligheter att veta var gränserna går när domstolarna visat sig villiga att utsträcka dessa gränser efter eget huvud och de dagsaktuella politiska vindarna. Utan att uttala mig om just trådens ärende specifikt eller ens hur Flashback väljer att hantera problemet så är det helt enkelt omöjligt att helt säkert göra rätt här. Det passar förstås politikerna utmärkt att det är så. De behöver inte ta i skiten med att inskränka yttrandefriheten, den saken sköter deras usla lagstiftning i kombination med domstolar med näsan i de politiska vindarna åt dem.
Tills dess att lagstiftaren kommer med lite rättsäkerhet gällande HMF eller, ännu hellre, avskaffar skiten så får alla forum försöka så gott de kan att navigera situationen. Ibland kommer det att bli dåligt, ibland bättre.
Det allra tydligaste exemplet på att lagen är en politisk gummiparagraf vars utfall i domstol inte kan förutsägas är NJA 1996 s. 577. Fram till dess var HMF en ytterst sällsynt tillämpad paragraf mest till för folk som just Åberg och Rami. Men det här var skinnskalleåren med VAM och det tidiga SD och det första årtiondet med asylmassinvandring och allt det andra. Det var rätt hysterisk stämning på många sätt. Många krav på att göra något åt nynazisterna osv och många förslag, inklusive lagstiftning.
En åklagare beslöt sig för att lagföra en nynazist för HMF endast för att han burit nazistiska symboler offentligt. Fram till dess hade det ställts tydliga krav på en identifierad och utpekad folkggrupp, vilket vi kan se i resonemangen i domarna om Rami men även i förarbeten osv. Dessutom skulle HMF tolkas restriktivt eftersom den inskränker yttrandefriheten. Så hur kunde någon dömas för HMF om de inte ens nämnt någon folkgrupp, än mindre sagt något specifikt om den? Jo, åklagaren hittade på att bärandet av nazistiska symboler innebär hets mot alla folkgrupper utom den nordiska, som formuleringen i HD till slut blev. Det bara var så. Plötsligt behövdes inget utpekande av någon folkgrupp och ej heller någon specifik otillåten karakterisering av den folkgruppen. I praktiken kriminaliserades nynazistens beteende i efterhand av domstolen.
Det fanns inget rimligt sätt att förutsäga en sån dom. Nynazister hade gått omkring med nazisymboler i årtionden utan att lagföras. Så skall lagstiftning inom straffrätten förstås inte fungera men nu blev det så, vad man än tycker om den saken. Det finns därför heller inget sätt att förutsäga hur en domstol kommer att hantera HMF idag. Man kan försöka med normal juridisk process men alla vet - visa sen 1996 - att det kan bli precis vad som helst när domstolen tolkar in det ena eller det andra.
Ett forum har under BBS-lagen en skyldighet att hålla efter HMF men inga rimliga möjligheter att veta var gränserna går när domstolarna visat sig villiga att utsträcka dessa gränser efter eget huvud och de dagsaktuella politiska vindarna. Utan att uttala mig om just trådens ärende specifikt eller ens hur Flashback väljer att hantera problemet så är det helt enkelt omöjligt att helt säkert göra rätt här. Det passar förstås politikerna utmärkt att det är så. De behöver inte ta i skiten med att inskränka yttrandefriheten, den saken sköter deras usla lagstiftning i kombination med domstolar med näsan i de politiska vindarna åt dem.
Tills dess att lagstiftaren kommer med lite rättsäkerhet gällande HMF eller, ännu hellre, avskaffar skiten så får alla forum försöka så gott de kan att navigera situationen. Ibland kommer det att bli dåligt, ibland bättre.
https://lagen.nu/dom/nja/1996s577
Blev nyfiken på det där "Frisinnade unionspartiet" som den tilltalade i målet beskriver som icke-främlingsfrientligt.
Fick fram en SOU där det fram går att det var ett nazistiskt parti, SOU 1999:10 se sida 178 *klick*
Jag läser domen samtidigt som jag skriver detta inlägg. Har bara kommit en tredjedel genom tingsrättsdomen (finns även hovrätt och HD också), och redan här ljuger gärningsmannen och visar därmed på insikt om symbolernas betydelse.
Att symboler utgör budskap är vedertaget. Det är således inget man behöver bevisa, se 35 kap 2 § rättegångsbalken:
För omständighet, som är allmänt veterlig, kräves icke bevis.Det räcker således med ett påstående att den tilltalade burit en symbol som utgör ett meddelande. Vilket är det tingsrätten lutar sig på:
Kod:
Lagstiftaren avsåg alltså att rekvisitet "meddelande" skulle tolkas extensivt.Av förarbetena till bestämmelsen om hets mot folkgrupp framgår att ordet meddelande bör ges en vidsträckt innebörd och omfatta inte endast muntlig eller skriftlig framställning utan även t ex åtbörder eller framställning i bild som ej kan anses som skrift (NJA II 1970 s 531f)
Som tidigare påpekats så känner domstolen lagen [lat. Jura novit curia]. Det räcker således för åklagare att konstatera ett rättsfaktum "på kläderna bars symboler", vilket är sant, och dessutom ostridigt i målet. Dessutom motsatte sig GM förverkande av kläderna och därmed gjorde rättsligt anspråk på kläderna som sin egendom.
När det kommer till märket gör tingsrätten följande bedömning:
Kod:
Det är inte illegalt i Sverige att vara nazist. Däremot att sprida meddelanden som gör anspråk på de idéerna. Vilket hakkorset är: Ett budskap som gör anspråk på att vita ariska människor är Übermenschen och alla andra raser är lägre stående.Märket skiljer sig från den i Tyskland använda symbolen endast på så sätt att hakkorset är utbytt mot odalrunan. Enligt TR:ns mening är märket avsett att förmedla samma nationalsocialistiska budskap som den i Tyskland förekommande symbolen. Övriga märken har inte var för sig samma direkta anknytning till den nationalsocialistiska ideologin. I det förevarande fallet har de emellertid varit ägnade att förstärka det budskap som det först angivna märket har förmedlat. Nationalsocialismen kännetecknas av ett förhärligande av den nordiska rasen och ett mycket starkt förakt för andra folkgrupper vilket under det andra världskriget ledde till utrotning av flera miljoner människor främst av judisk härkomst. Genom att bära märkena på mössan och jackan har B.B. spridit meddelanden som uttrycker missaktning mot människor tillhörande andra folkgrupper än den nordiska - i synnerhet människor av judiskt ursprung.
Det är också ett faktum att judar blev systematiskt förtryckta under den ideologin. Det är också allmänt accepterat att förintelsen ägde rum och att det var nazisterna som stod bakom den slutliga lösningen i judefrågan.
Jag har nu kommit halvvägs i tingsrättens dom. För egen del så är det obegripligt att man inte kan göra deb här kopplingen själv. Utan måste ha en domstol som förklarar det åt en. Det lär ju inte ha varit en överraskning att dessa symboler bar med sig ett hatfullt meddelande mot andra folkgrupper. Eller du menar att den tilltalade på riktigt, såsom medlem i ett nazistiskt parti, inte förstod innebörden av dessa meddelanden?
Men okej, vi fortsätter.
Hovrätten fastställer tingsrättens dom. Det enda intressanta här är att det är en skiljaktig mening:
Kod:
Hovrättsrådet Möller och nämndemannen Nilsson var skiljaktiga i fråga om åtalspunkt 1 och anförde: Åklagaren har i första hand påstått att B.B. genom att bära vissa kläder försedda med nazistsymboler gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp. Vid bedömning av frågan om detta utgör ett sådant brott bör först beaktas 2 kap 1 § regeringsformen enligt vilken varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad bl a yttrandefrihet, dvs frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Enligt 12 och 13 §§ samma kap får emellertid yttrandefriheten under vissa förutsättningar begränsas. En sådan begränsning har gjorts genom att hets mot folkgrupp kriminaliserats i 16 kap 8 § BrB. Av det lagrummet kan dock inte direkt utläsas att B.B:s handlande utgör brott. Med hänsyn till den restriktivitet som skall iakttas när det gäller att tillämpa ett straffstadgande extensivt och mot bakgrund av den grundläggande bestämmelsen om individens yttrandefrihet anser vi att B.B:s förfarande - hur förkastligt det än må vara - ej kan anses utgöra hets mot folkgrupp.
Jag delar inte Möllers uppfattning i den fetmarkerade delen att tillämpningen skulle skett extensivt. Det som tolkats extensivt är huruvida en symbol eller annan bildframställning kan anses utgöra ett meddelande.
Det som ska tolkas restriktivt är följande:
Kod:
Alltså själva sättet budskapet förmedlas ska tillämpas extensivt, vilket alla utom Möller hittills konstaterat. Det är skälet till att man skrivit "annat meddelande" jämte "uttalande". uppmana till våld mot, hota eller uttrycka missaktning,
Innehållet i meddelandet däremot ska tillämpas restriktivt med hänsyn till yttrandefriheten.
Vilket är ungefär det HD säger här:
Kod:
Bestämmelsen innebär en inskränkning i den envar medborgare genom 2 kapregeringsformen tillförsäkrade friheten att ge uttryck åt sina åsikter. Att det är fråga om ett undantag från en grundlagsskyddad rättighet ger en särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen av bestämmelsen.
Högsta domstolen skriver därefter angående hur brottet förmedlades
Kod:
Vilket är i linje med tingsrättens bedömning. Alltså att "annat meddelande" ska tolkas extensivt, dock med villkoret att det är otvetydigt att emblem eller klädsel har koppling till en viss åsiktsriktning.
I förarbetena nämns som exempel åtbörder och framställning i bild som ej kan anses som skrift (NJA II 1970 s 531f). I den mån sådana indirekta åsiktsyttringar entydigt förmedlar ett budskap ligger det nära till hands att inrymma dem under lagrummet. En jämförbar indirekt åsiktsyttring kan vara bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel. Om emblemet och/eller klädseln otvetydigt ger en koppling till en viss åsiktsriktning är det befogat att se detta som ett meddelande i lagens mening.