Hur ställer sig svenska konservativa till Putins Ryssland?

Båda stämmer ju, hur kan du inte inse det?

Att efterblivna ryssar inte fattar skillnaden mellan äkta ärlig styrka och desperat knivviftande fyllofasoner är inte konstigt, det förklarar ganska mycket av deras tuffast-på-särskolan-attityd.

För att ta ytterligare en liknelse utöver den mycket träffande beskrivningen av Ryssland som en bajskorv som ingen vettig människa vill ha med att göra:

En rabiessmittad hund eller ett kriminellt fyllo är svagt, irrationellt och moraliskt bankrutt. Samt ett akut och farligt hot. Det här är dessutom en kriminell rabiessmittad fyllehund med otäcka vapen och helt uppenbart oerhört dåligt omdöme, se bara på idiottilltaget att invadera Ukraina.

Situationen liknar den som rådde strax före både förra och förrförra gången ryska imperiet kollapsade. Närmast förrförra gången.

Återstår att se om det nu finns några ryssar med ryggrad nog att göra revolution och bygga nytt bygga bättre eller om ni bara stillsamt möglar ihop i en hög och fortsätter låta maffian styra er. Det finns ju en väldigt bra förebild på temat bygga nytt, bygga bättre, sträva bort från korruption och vanstyre, leda med mod och dådkraft. Nämligen Zelensky. Väldigt många av er ryssar har sett tv-serien Folkets Tjänare. Det är ett valmanifest med sprängkraft, den som sett det glömmer inte. Kanske var det droppen, det avgörande "hotet" som fick Putin att panikslagen invadera Ukraina, demokratihotet.

Vilket ostrukturerat fyllesvammel. Vet du ens vad som avses med konservativa värderingar? Låt mig ge några konkreta exempel. Vikt vid familjen, heterosexualitet som norm, maskulina ideal som råder, Gudstro. Allt sånt här var legio i Sverige och övriga väst fram till 1960-talet. Precis som det är i dagens Ryssland. Det var förövrigt främst under Palme som staten svällde som en böld och skattetrycket steg kraftigt.

Jadu, TotalOK, tyvärr blandar du ihop "moralrealism" med maktrealism. Realpolitik handlar inte om vilka beslut man tycker är bra, utan om att bedöma politik utifrån makt, intresse och risk, inte moralisk kategorisering. Den som kallar NATO-inträdet för realpolitik gör det för att det känns rätt -- inte för att det stärker säkerheten. Det är just det som är skillnaden mellan realpolitik och moralpolitik: den ena väger konsekvenser, den andra rättfärdiganden.

Allianser kan vara realpolitiskt kloka -- men bara om de minskar risken för krig och ökar det egna handlingsutrymmet. Om en allians i stället binder in ett land i stormaktskonflikter och minskar dess självständighet, då är det motsatsen till realpolitik. Karl XIV Johan byggde Sveriges styrka på att inte vara bricka i stormaktsspelet, utan på balans. Det var realpolitik i ordets egentliga mening. Putins invasion kan mycket väl kritiseras -- men det förändrar inte att Ryssland agerar utifrån en säkerhetspolitisk logik. Det är inte samma sak som att försvara beslutet.

Realpolitik förklarar varför något sker, inte om det är rätt. Att förstå Putins rationalitet är inte att sympatisera med den. Man måste kunna analysera fienden utan att anta hans moral -- annars förstår man honom aldrig. Angående demokrati: västerländska liberala demokratier har gång på gång låtit känslor och moraliska kampanjer styra utrikespolitiken.

Realpolitik kräver kyla, inte konsensus.

Realpolitik handlar inte om att "böja sig för Ryssland", utan om att förstå hur makt fungerar -- även när man avskyr den som utövar den. Den som blandar ihop moralisk indignation med strategi riskerar att upprepa samma misstag som Gustav IV Adolf: att låta övertygelsen tala högre än kalkylen.



Det intressanta är att du i praktiken bekräftar min poäng. Du beskriver Ryssland som både ett irrationellt, moraliskt bankrutt land och ett akut hot -- vilket visar att narrativet växlar beroende på syfte, precis som jag skrev.

Man kan kritisera rysk politik utan att behöva förklara hela världspolitiken genom moralpsykologi och TV-serier. En stat kan vara brutal, korrupt och ändå rationell i sitt agerande utifrån sina säkerhetsintressen -- precis som alla andra stormakter genom historien.

He he du anstränger dig verkligen för att få Putlers beslut att invadera Ukraina att se ut som nån logisk följd av naturlagar men Anderssons beslut att föra Sverige in i försvarsalliansen Nato att se ut som en känslonyck. Tror du verkligen på det där själv?

Självbedrägeri verkar förresten vara en av få saker ni ryssar är världsledande i. Tyvärr leder den till att ni tror att er propaganda lurar resten av världen lika bra som den lurar er själva. Rysslands förhållande till sanning, rim och reson som nåt hotfullt och främmande och lögner och bedrägerier som både snuttefilt och vapen är förresten riktigt motbjudande för oss som ser på er utifrån. Men också lite komiskt. Ofrivilligt komiskt förstås, att vara roliga med vilje är inget ni ryssar behärskar. Heller

"Ni ryssar". Du är knäpp.

Och du blandar ihop analys med försvar. Att förstå en aktörs säkerhetslogik är inte samma sak som att sympatisera med den -- realpolitik handlar om orsakssamband, inte känslor.

Förklara Putins säkerhetslogik. Vad är säkerhetslogiken i att hota Sverige med kärnvapen? Vad är säkerhetslogiken i att invadera Ukraina och låta Svartahavsflottan sänkas till botten av ett land utan marin? Putins egna villfarelser, eller snarare propaganda (han tror definitivt inte på det där själv) t ex att Ukraina skulle hota Ryssland, räknas inte som underlag.

Ok, visst. Jag förklarar.

Den som låter moralisk indignation ersätta analys missar mönstret bakom agerandet. Realpolitik handlar om att förstå maktens mekanismer, inte att ursäkta dem. Det är just det som är poängen med realpolitisk analys -- att skilja säkerhetslogik från moraliska eller emotionella tolkningar.

Putins agerande bygger på tre centrala faktorer:

1. Strategisk buffert: Sedan tsartiden har Moskva sökt djupledsskydd mot väst. Ukraina var den sista stora barriären mellan Ryssland och NATO. När väst började integrera Ukraina -- ekonomiskt och militärt -- uppfattades det som ett direkt hot mot den historiska ryska säkerhetsdoktrinen.

2. Inrikes legitimitet: Krig används för att konsolidera makten, neutralisera opposition och flytta fokus från inrikes problem. Det är inte logiskt i västerländsk mening, men det är fullt rationellt inom ramen för regimens överlevnadsstrategi.

3. Avskräckning och signalpolitik: Kärnvapenhot mot Sverige och andra är inte tecken på vilja att använda dem, utan på ett försök att avskräcka väst från ytterligare inblandning. Det är samma logik som under kalla kriget -- hot som diplomatiskt verktyg snarare än militär plan.

Allt detta är förklaringar, inte försvar.

Att förstå varför en stat agerar på ett visst sätt betyder inte att man sympatiserar med den -- det betyder att man vill kunna förutse och hantera den. Den som låter känslor styra analysen förstår varken fienden eller sig själv.

Teoretiskt, ja. Praktiskt, nej. Europas problem är brist på samordningsvilja. Frankrike, Tyskland, Polen, UK, Italien m.fl. drar åt olika håll, med olika hotbilder och industriella beroenden. Resultatet av en ny "EU-NATO" blir antingen ett papperstiger (minsta gemensamma nämnare) eller en offensiv värdeallians som suger in oss i andras projekt. Båda ökar risken att vi binds upp innan vi hunnit bygga egen förmåga.


Just därför är konsertlogik (Metternich) bättre än superallianslogik: nationella försvar, bilaterala/selektiva arrangemang, och tät diplomati för att hindra dominans - utan ömsesidiga krigsgarantier som låser in svaga stater bakom höga åtaganden. Europa saknar en strategisk kärna och ett gemensamt militärindustriellt nervsystem - bygg det först, forma konstellationer efter sak, inte ideologi.


Sant - men det talar för A2/AD och totalförsvar, inte för större formella åtaganden. Konkret: långräckviddigt luftvärn/robotar i volym, kustrobotar/minering, anti-ubåtsförmåga, sensorkedjor, härdad energi/tele/logistik, inhemsk ammo- och underhållsproduktion. Då blir kusten dyr att testa och vi undviker att bli en frontlinje-proxy.



Jag köper nischade avtal (gemensam ammotillverkning, varv, underhåll, lager, interoperabilitet) och tyst koordinering. Jag köper inte ännu ett lager politiska krigsgarantier som skapar commitment traps.

Håller med om att moralism förblindar. Vi ska inte försöka förstå eller moralisera kring ryska motiv, utan utforma vår politik så att det oavsett ledarskap i Moskva inte lönar sig att utmana oss.

Finland (före NATO) visade hur man kan vara "respekterad men misstänkliggjord" och ändå hålla nere risken.


Kanske. Men att ständigt behöva en fiende som moralisk kurator för väst är en farlig dopningsstrategi. Det visar bara att vi saknar inre styrka och riktning. Vi borde inte behöva projicera vår egen svaghet på Moskva eller någon annan för att återfå disciplin och sammanhållning.

Bygg normer och försvarsvilja själva: återindustrialisering, värnpliktens status, civilt försvar, och ett politiskt språk som sätter suveränitet före symbolpolitik.

Ingen här talar om att "stycka upp Central- och Östeuropa".

Du tolkar det som en "återgång till kalla kriget", men i själva verket är det motsatsen: ett försök att sluta leva kvar i den amerikanska säkerhetsdoktrinen från just den eran.

Skillnaden mellan oss är enkel:
- Du ser NATO som frihetens garant.
- Jag ser självständig kapacitet som frihetens förutsättning.

Att vilja stå på egna ben är inte att "gå Moskvas ärenden". Det är att vägra vara någons bricka.

Rysslands grannar har all rätt att försvara sig - men Europas säkerhet kan inte byggas på evigt amerikanskt beskydd. Det leder bara till fortsatt beroende och nya skuggkrig.

Europa har dessutom ingen gemensam strategisk vilja, bara överlappande nationella intressen. Att tala om en enhetlig västlig linje är därför ren förhoppning - inte geopolitisk verklighet.

Fast allt det där du lägger fram är ju motiv och riktlinjer för analys, inte politik. Ja, analysen ska göras skild från moraliska och emotionella tolkningar. Ingen som tror på intellektet motsätter sig det.

Men politik är inte analys, politik är människors agerande utifrån vilja, baserat på verklighetsuppfattning, folk som tror på och vill agera utifrån intellektet använder analys.

I vilja ingår moraliska och emotionella aspekter, utom möjligen för såna människor vi kallar psykopater. Vi som inte är psykopater ska inte låta psykopater styra politiken. Om din definition på realpolitik är sådan så har realpolitik inget värde utom för Putler, som rysk propaganda för att försvara sin egen maktposition.

Trådens ämne är inte "vatniks och rysskramares analys av Putins Rysslands agerande" utan hur svenska konservativa ställer sig till Putins Ryssland.

Jag ställer mig till Putin som en spya och till Ryssland som en bajskorv, jag vill inte ha med dessa att göra och vidtar åtgärder för att slippa. Hur ställer du dig till Ryssland?

Det var ju så det var innan berlinmuren föll... jag var ung då och det har färgat min världsbild (nej, jag är inte boomer). Före kalla kriget styckade ju Tyskland och Ryssland upp det så att ryssarna fick Finland och Baltikum och man delade på Polen.

Ryssland vill ha tillbaka sitt maktinflytande över de delar man förlorade i samband med Sovjets sönderfall (och ja, det styr i rysk grundlag att man besitter arvet efter Sovjet).

Nu vet jag inte varför du fokuserar på amerikanskt beskydd. Hela grejen med dagens upprustning är ju att minska det beroendet. Idag samverkar vi främst med våra nordiska grannar och UK, med det finns ett befolkniungsunderlag som inte är särskilt mycket mindre är Rysslands) (USA finns med över hela världen ju). Jag tycker verkligen EU måste minska sitt beroende av USA och jag gissar du ser det som krigshetsande. Om vi inte rustar upp, så blir vi än mer beroende av USA, det måste du väl förstå?

Nej, EU har fler fronter än Ryssland men det har USA också. Och de sammanfaller egentligen bara med Ryssland. Nato fick nya uppgifter, men det skapades för att ge Europa en chans att balansera Sovjet. Det är ursprunget trots allt. Att EU även gränsar mot turken och nordafrika är ju en annan sak. Eller talar du om protofascismen i Ungern?

Nu har ju centrala Europa en egen identitet och deras nationer är mer självständiga än under Warzawapakten. Varför skall Ryssland lägga sig i det? Vad finns för argument att Ryssland skall ges veto över sina grannar?

Sverige förlorade Finland för att Sverige var svagt, det får vi acceptera. Det var väl så du skrev?

Nu är Ryssland svagt och har förlorat sitt veto mot sina grannar. Belarus, Georgien och Kazakstan tvingas leva med det fortfarande, Breznevdoktrinen lever fortfarande (som du ju såg när befolkningen i Belarus protesterade, för att inte nämna kriget i Georgien för att sätta dem på plats). Man försökte med Ukraina, det följde samma modus operandi som Ungern -56, Tjeckoslovakien -68 och Afganistan -79.

Varför vill du leva kvar i den världen? USA är starkt, Ryssland är svagt. Det får du acceptera.

Läggdags för dig!

Har du inget annat att komma med än personangrepp?

Nej, det började med Sträng och Erlander, nådde sin peak under Palme.

Skattetrycket började öka 10 år före Palme.

Må vara att det skett en liberalisering, men du kan ju inte sätta likhetstecken mellan protestantism och ortodox tro. Om man ser på rysk soldatutbildning och jämför med svensk kan man ju fråga sig vem som bögar sig mest? Nativiteten är ju extremt låg i Ryssland.

Nej, svensk och rysk kultur är olika. Sverige är ett västland även om ni med invandrarbakgrund inte alltid vill se det. Rysslands identitet är ju att vara en motpol till väst. När vi var kapitalister blev dom kommunister. Hur vi än vrider oss, så vill de stå i motsats.

Maskulinitet? De springer som rövar på slagfältet.