Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Poängen med en europeisk försvarsallians är ju att Ryssland är så mycket starkare än någon enskild nation och därmed så är det bara genom en försvarsallians som man undviker att ha en maktobalans där Ryssland genom might is right kan få igenom sin vilja i olika frågor utan att vi kan svara tillbaka.
Teoretiskt, ja. Praktiskt, nej. Europas problem är brist på samordningsvilja. Frankrike, Tyskland, Polen, UK, Italien m.fl. drar åt olika håll, med olika hotbilder och industriella beroenden. Resultatet av en ny "EU-NATO" blir antingen ett papperstiger (minsta gemensamma nämnare) eller en offensiv värdeallians som suger in oss i andras projekt. Båda ökar risken att vi binds upp innan vi hunnit bygga egen förmåga.
Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Se på sydostasien just no emot Kina, trots att de har en ekonomisk allians genom ASEAN så kan de inte göra så mycket när Kina stjäl deras havsområde genom konstgjorda öar och ständigt vara försiktiga så att Kina inte drar på en ny växel emot en enskild land som svarar emot. Realistiskt så kan inte Sydostasien någonsin bygga en försvarsallians som mäter sig med KIna (möjligen med Japan, Taiwan och Sydkorea) men Europa kan det rent teoretiskt emot Ryssland.
Just därför är konsertlogik (Metternich) bättre än superallianslogik: nationella försvar, bilaterala/selektiva arrangemang, och tät diplomati för att hindra dominans - utan ömsesidiga krigsgarantier som låser in svaga stater bakom höga åtaganden. Europa saknar en strategisk kärna och ett gemensamt militärindustriellt nervsystem - bygg det först, forma konstellationer efter sak, inte ideologi.
Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Angående att Sverige är skyddat då vi inte gränsar till Ryssland så ser jag ändå vår långa kust längs östersjön som en naturlig konfliktzon emot Ryssland, speciellt då vi dessutom kontrollerar Öresund tillsammans med Danmark.
Sant - men det talar för A2/AD och totalförsvar, inte för större formella åtaganden. Konkret: långräckviddigt luftvärn/robotar i volym, kustrobotar/minering, anti-ubåtsförmåga, sensorkedjor, härdad energi/tele/logistik, inhemsk ammo- och underhållsproduktion. Då blir kusten dyr att testa och vi undviker att bli en frontlinje-proxy.
Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Att försvarsallianser med olika nationer med olika intressen är bräckliga kan jag hålla med om, men det är ändå något man gör av nöd enligt geopolitikens lagar och inte för att man nödvändigtvis älskar sina allierade. Det svider för min del som paleokonservativ att erkänna behovet av en sådan försvarsallians, men jag kan inte göra annat än att acceptera verkligheten som den är. Lägg märke att jag finner demoniseringen av Rysslands nuvarande regim som överdriven och jag brukar rent empiriskt använda mig av hur Ryssland hanterade Georgien som exempel på hur överdriven den är. Putin skulle enkelt kunna ta hela Georgien ifall han så ville, men han tycks vara försiktig med att söka annexera territorier som är naturligt ryssfientliga och jag tror därmed inte att hans ambitioner sträcker sig längre än rysktalande Östra Ukraina som röstade på Yanukovych och inte deltog i Euromaidan demonstrationerna i det nuvarande kriget.
Problemet med Ryssland (och Soviet) är att det igenom hela sin historia hoppat snabbt till ofta närmast motsatta hållningar när rya regimer med nya ledare kommit in, och att det därmed alltid är mycket oförutsägbart att säga vad nästa kapitel i Ryska imperiets historia. Putin är en moderat nationalist, nästa ledare kan vara både en korrupt bricka som Yeltsin eller någon som lever upp till västs skrämselpropaganda.
Att vara på vakt mot ryssarna är ett måste i alla lägen, men likaså att söka diplomatiska vägar framåt som undviker konflikter. Ryssland är ett land med 6000 kärnvapen och detta måste i alla lägen väga tungt i hur vi strategiskt tänker igenom upptrapningar av konflikter mot Ryssland. Det är viktigt att inte ha en hållning där man aggressivt söker sprida liberal internationalism till Rysslands närområde alltså.
Jag köper nischade avtal (gemensam ammotillverkning, varv, underhåll, lager, interoperabilitet) och tyst koordinering. Jag köper inte ännu ett lager politiska krigsgarantier som skapar commitment traps.
Håller med om att moralism förblindar. Vi ska inte försöka förstå eller moralisera kring ryska motiv, utan utforma vår politik så att det oavsett ledarskap i Moskva inte lönar sig att utmana oss.
Finland (före NATO) visade hur man kan vara "respekterad men misstänkliggjord" och ändå hålla nere risken.
Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Tillslut ser jag Rysslands närhet och hot som en möjlighet att få vår liberala elit rädd för att driva en så hård liberal linje som de har gjort fram till nu. Ryssland är en anledning för dem att bromsa med upplösningen av europeiska nationer och den nationalism som krävs för att försvara ett land. Alla europeiska länder vill idag vara som Polen, men de har inte förutsättningar att vara Polen. Den liberala eliten kommer att trycka på bromspedalen och söka ha en mer jordnära politik tack vare Ryssland, där maskulina ideal inte hackas sönder och där man söker bevara något som liknar en nation så gott som det går.
Men nåja, först måste vi slippa jänkarna från att blanda sig i europeiska angelägenheter. Europas ledare tycks förberedda sig för detta just nu, och det är positivt.
Kanske. Men att ständigt behöva en fiende som moralisk kurator för väst är en farlig dopningsstrategi. Det visar bara att vi saknar inre styrka och riktning. Vi borde inte behöva projicera vår egen svaghet på Moskva eller någon annan för att återfå disciplin och sammanhållning.
Bygg normer och försvarsvilja själva: återindustrialisering, värnpliktens status, civilt försvar, och ett politiskt språk som sätter suveränitet före symbolpolitik.