Skilsmässa. Fru tänker blåsa mig.

Ofta är det kvinnor som trycker på giftemål, och de gör det med just detta i åsyfte. Naiva och/eller korkade män lär sig alltid den hårda vägen.

Förresten vad var poängen med att gifta sig? Är ni djupt kristna? Var hon oskuld innan? (Tillåt mig tvivla)

Smarta män vet att giftemål är en enkel cashgrab för kvinnor. Hon har till 99% planerat detta. Eftersom hon planerat det länge vet hon nog att hon går vinnande ur det.

I en delad ekonomi så är det ju inte det.

Visa juridiskt stöd för din ståndpunkt.

Alltså, i en bodelning så är det ju meningen att man ska sätta sig ner och komma överens om hur delningen ska gå till.
Det finns säkert många rätt eller fel enligt lagar och regler, men där kommer ju alltid finnas flera punkter som ligger i någon slags gråzon som ev gäller i vissa fall, men inte i andra fall.

Meningen är ju att man ska komma överens där, inte att allt är svart eller vitt.

Det vettiga är väl att använda sunt förnuft och försöka komma överens. Om man ligger väldigt långt ifrån varann så får man väl börja räkna kronor och ören. Funkar inte det heller så får man väl gå till domstol.

Om man delar på allt i en ekonomi, ska då JAG visa på juridiska stöd? Delar man så gör man ju det.

Det är väl du som ska bevisa att vissa saker i ett hushåll inte räknas samtidigt som att andra räknas?

-Huset ingår i bodelningen, eftersom det inte är enskild egendom. Du har alltså rätt till hälften av nettovärdet av era samlade tillgångar (inklusive huset), minus skulder.

-Pengar du lagt på huset under äktenskapet räknas som gemensamma utgifter – det är normalt att man bidrar till hushållet.

-Hyreskontraktet har ingen juridisk kraft efter giftermålet. Under äktenskapet gäller inte hyresavtal mellan makar på samma sätt – ni har då delat hushåll och ekonomi. Hon kan försöka använda det som argument, men det trumfar inte bodelningsreglerna.

-Om hon försöker ge bort huset till sin dotter nu, kan det ses som illojal handling – och du kan bestrida det.

-Du bör agera snabbt för att säkra dina rättigheter.

Det finns praxis som gäller just det som hänt här, att partnern som inte äger fastigheten gör värdehöjande investeringar.

Kontakta en jurist

Verkligen inte, sluta simpa.

Och du tycker "Frun försöker blåsa mig", samt TS berättelse pekar på att det här kommer bli på det viset du beskriver?

Din hållning är sociologisk, inte juridisk.

Ditt påstående är:

Jag gissar att om ts betalar för mat, renoverar upp villan, samt avsätter större summor till frugan, så kan man nog lugnt säga att han även betalat sin del av hyran, med råge.

Vilket är precis vad du beskriver. En gissning. Men det håller inte inom ramen för förmögenhetsrätt med särskilt fokus på obligationsrätt.

Så ja. Du har formulerat en tes och stött på motstånd. Det är upp till dig att bevisa den. Och då kommer du få stöta på motargument, påpekanden och motbevis tills du inser att din gissning är felaktig.

Men visst jag kan väl börja:
Makarna i äktenskapsförhållande har en underhållsplikt i den gemensamma försörjningen: Att betala mat och drift ligger där, inte som “hyresbetalning”. Hyra är en specificerad motprestation enligt ett särskilt avtal; gemensamma utgifter är något annat. Och när parterna under åratal inte följt hyravtalet utan levt som makar med omfördelad kostnadsbild har avtalet i praktiken upphört genom konkludent handlande - fortsatt kvittningsprat faller då på avtalssidan redan innan vi ens kommer till bodelningslogiken.

Din uppgift:
- Visa var avräkningsrätten avtalats.
- Visa att det faktiskt finns en penningfordran (inte naturalprestation).
- Visa att den är förfallen och likartad med motfordran.


Utan det - inget.

Det vet man väl först när man sätter sig ner med en tredje part?

Om det han kräver eller ej är rimligt brukar ju bodelningsgubben ha koll på.

Det finns alltså någon att bolla helheten med, som inte är partisk.

Då får båda sidor säga vad de tycker och tänker, samtidigt som en opartisk person kan säga vad lagen säger.

Jag har inte stött på nånting.

Jag skriver hur man normalt sett gör vid en bodelning.
Om man sen inte kommer överens så får man ju gå vidare till rätten.

Enkelt.