Varför benämns fler politiker som högerextrema än vänsterextrema?

Läser idag i Expressens nättidning om politikern Rasmus Paludan. han benämns i expressen som "Den högerextrema politikern"
funderar lite på vad som gör honom till Högerextrem. Att han är islamkritisk är väl det som gjort honom känd men vad är det han sagt som gör honom till högerextrem? Framför allt var går gränsen mellan att bara vara högerpolitiker och att vara högerEXTREM politiker.

Man blir ju väldigt frågande när man googlar lite och upptäcker att de stora tidningarna (enligt mitt googleresultat) aldrig rapporterat om någon vänsterextrem politiker.
Således blir ju även frågan om vad skillnaden är på en vänsterpolitiker och en vänsterextrem politiker. var går gränsen?
Om gränsen går vid att ta till våld för sin sak så borde ju inte Rasmus vara i den extrema kategorin då han mest agiterar.

Är det bara mina sökresultat som inte ger någon träff på vänsterextrem politiker men däremot högerextrem politiker i våra största tidningar?

Naturligtvis kan skillnaden mellan normalgraden politiker och extrem politiker vara lite beroende var man själv står på skalan.

Men varför får så få politiker epitetet vänsterextrem medan högerextrem läggs till de

De vänsterextrema som Jan Guillou , Robert Aschberg med flera tillåts ju fritt spelrum på de etablerade medierna.
Jan Guillou är en dömd spion och Robert Aschberg arbetar intimt med vänsterextrema Expo.

De skriver sina krönikor och analyser för våra största medier utan ifrågasättande. Finns fler, men dessa två är vänsterns galjonsfigurer.

Paludan är libertarian och såldes höger.
Dessutom är han motståndare till islam.

Journalister är som bekant generellt vänsterlutande så för dem är det självklart och helt naturligt att kalla Paludan för högerextrem.

De som rent objektivt kan anses vara vänsterextremister ligger dock ideologiskt ganska nära majoriteten av journalisterna.
Därför framstår det som orimligt för dem att använda epitetet vänsterextrem.

När vänster är hegemoni finns ingen extrem vänster eftersom man inte har en lutande skala för sin egen agenda. Ju längre vänsterut man kommer, desto tidigare ser man högerextremism dock. Sossarna ser SD som högerextrema, medan vänsterpartiets extremistglasögon börjar redan vid Moderaterna.

Tidningarna själva ligger ju nånstans mellan S och V, typ MP.

Eftersom vänstern har en tydlig kategorisering vad som är högerextremt men ingen definition av vänsterextrem, så är man t ex högerextrem om man är invandrings/islamkritisk men även om man inte tror på vindkraft, att barn ska kunna byta kön eller att Palestina inte är ett land. Reaktionen på detta avgör förstås vad som är extremvänster i första hand, där Aschberg et al skänker pengar till vänsterextrema rörelser men i det offentliga håller en relativt sansad linje för syns skull (detsamma kan sägas om t ex Aftonbladet som använder extremvänsterkällor).

Vänstern vet att man behöver hålla revolutionära element nära sig, därför håller man dubbla måttstockar och använder indoktrinering och relativisering som främsta vapen, men också ett alternativ till statens våldsmonopol om ryggen.

Ja, anser man att makten skall tas genom revolution, då är man definitivt extremvänster. Kanske samma åt andra hållet med.Om makten skall tas med vapen, så borde man ju vara högerextrem men åsikterna behöver ju också finnas där.

Vänsterns självcensur kanske? Det är rimligt att fördelningen av höger-vänster bildar en normalfördelning.
Dvs det förväntas då finnas lika många extremvänster som extremhöger. Extremvänster syns inte i svensk media, men de borde finnas. Men de får inte komma till tals?