Hur ställer sig svenska konservativa till Putins Ryssland?

Nej, realpolitik innebär inte att man kräver att stormakter böjer sig -- det handlar om maktbalans och intresseavvägning, inte om vem som "borde ge blanka fan" i någonting.

"Borden" har inget med realpolitik att göra. Just därför ska man kunna diskutera Sveriges och Rysslands relationer utan moraliska kampanjer eller att projicera sina egna ideal på geopolitiken.

Så du ställer dig till Ryssland utan moral och ideal? Att inte ha moral eller ideal låter inte särskilt svenskt eller konservativt. Är du säker på att du inte i själva verket är rysk konservativ?

Även ur din väldigt osvenska och okonservativa synvinkel är Ryssland svagt. Ryssland ingår i maktsammanhanget Ryska federationen vars ekonomi, makt, befolkning och inflytande ständigt krymper och redan från början var en bråkdel av de relevanta maktsammanhang som Sverige ingår i, Natos och EUs.

Tage Erlander och Gunnar Sträng? 60-talet är den tid då offentliga sektorn byggs ut och skatterna höjs. OMS införs, ATP... 1968...

Verkligen.

Och går du tillbaka till kung Oskars tid kan jag lova dig att svenska konservativa INTE gillade Ryssland då heller.

Du är okunnig, korkad och historielös.

Gå tillbaka till 1700-talet säger du, det vi kallar frihetstiden och tiden när autokratin försvann. Sverige styrdes i praktiken av en kvinna, en drottningmoder.

Innan dess var Karl XII allierad med Ukraina mot Ryssland...

Du stammar gissningsvis från jugoslaviska invandrare?

Realpolitik handlar inte om att sakna moral eller ideal, utan om att inte låta dem styra utrikespolitiken när de står i konflikt med statens överlevnadsintresse.

Den svenska erfarenheten talar rätt tydligt för detta. Gustav IV Adolf drev en utrikespolitik grundad på moralisk indignation och personlig övertygelse -- han vägrade erkänna Napoleon av ideologiska skäl och drog in Sverige i en hopplös position. Resultatet? Förlusten av Finland 1809. Det var den moralpolitiska linjen som kostade oss en tredjedel av riket.

Efter honom kom Karl XIV Johan, som gjorde raka motsatsen. Han byggde hela sin politik på realism, balans och statens självbevarelse. Det var där den svenska neutralitetspolitiken började -- inte som uttryck för feghet, utan för att man lärt sig vad moralisk stormaktsromantik leder till.

Så nej, att resonera realpolitiskt är inte "osvenskt" eller "okonservativt". Det är snarare den mest svenska och konservativa linje vi har -- att tänka i termer av makt, balans och överlevnad istället för känslor och symboler. Det är det bästa vi kan göra efter att vi själva förlorat stormaktsstatus.

Moralpolitik må kännas fint i salongerna -- men den brukar sluta vid Viborgska viken.

Iddn om att rysslands ekonomiska makt och inflyttande ständigt minskar är också värd att ifrågasätta speciellt när mskthavare i väst tycks allt mer oroade över hotet från ryssland samt rysk påverkankampanjer i olika länder (till och med usa, något komiskt) i takt med att rysslands makt och inflyttande "ständigtkrymper".

När man vill legitimera sanktioner och moralpolitik -- då framställs Ryssland som svagt, irrationellt och moraliskt bankrutt.

När man vill legitimera militär upprustning, NATO-expansion och ökade säkerhetsbudgetar -- då framställs Ryssland som ett akut och farligt hot.

Västliga narrativ är alltså inte logiskt konsekventa utan instrumentella. De växlar mellan "hotet Ryssland" och "det misslyckade Ryssland" beroende på vilket politiskt syfte som ska drivas.

jag håller inte helt med här, när man beskriver sanktioner pratar man ofta hur man försvagat ett starkt ryssland. ditt uttalande är lite konstigt för det finns ingen anledning till att sanktionera ett land som är svagt, irrationellt och moraliskt bankrutt.
att ryssland är moraliskt bankrutt råder det inga som helst tvivel om, men agerar hela tiden 100% rationellt enligt deras egen idiologi

Förstår, men tyvärr kör du lite halmgubbe här. Jag talade inte om huruvida Ryssland är svagt eller moraliskt bankrutt, utan om hur väst beskriver Ryssland olika beroende på politiskt syfte.

När man vill visa att sanktioner fungerar, då betonar man hur mycket Ryssland försvagats. När man vill motivera upprustning och fortsatt stöd, då betonar man istället hur farligt Ryssland är.

Att växla mellan dessa bilder är retoriskt effektivt, men logiskt inkonsekvent.

Att Ryssland agerar rationellt utifrån sin egen världsbild håller jag med om -- men just därför är det meningslöst att tala i moraliska termer. Moralpolitik är alltid en dålig grund för strategiska beslut.

du talar emot dig själv lite här, jag försöker inte bygga en halmgubbe utan det är precis som du säger, sanktioner sänker ryssland *från ett starkt läge*. det finns absolut ingen som försöker motivera sanktioner mot ryssland för att det är svagt, irrationellt och moraliskt bankrutt.

Det är egentligen precis det jag menar: väst beskriver Ryssland som både moraliskt bankrutt och rationellt hotfullt, beroende på vilket budskap som för tillfället behövs. Ena dagen är landet ett korrupt vrak som snart kollapsar, nästa dag är det en strategisk superaktör som kan destabilisera hela Europa.

Att Ryssland handlar rationellt utifrån sin egen världsbild håller jag helt med om. Men just därför är det kontraproduktivt att tala i moraliska kategorier. De förklarar ingenting -- de ersätter analys med känslor.

Moralisk indignation kan vara förståelig, men när den börjar styra politiken slutar man tänka strategiskt. Det är precis där väst riskerar att göra samma misstag som Gustav IV Adolf: att blanda ihop personlig övertygelse med statsintresse.

Jo!

Just idag tar jag mig en vodka (explorer) eftersom det inte finns någon rysk att tillgå.

Kryddar med lite flugsvamp också...

Ser mig inte som direkt konservativ, mer alternativ kanske?

Som det ser ut just nu finns det ingen svensk som gillar Putin,

Om det beror på att Putin skulle vara den mest förkastliga personen i världshistorien, vilket en del får det att låta som eller en tolkning av media med myndigheten för psykologiskt försvar som påverkansagent låter jag vara osagt....

"Dra era egna slutsatser om ni har en hjärna, please!
Vår historia finns ju där i våra relationer med dessa i typ 1000 år. Rysslands och Sveriges intressen har sällan sammanfallit, vi har kämpat om makten i östersjön i snart 400 år med dem. Just nu har vi litet medflyt och har lyckats få till konstruktiva relationer med Baltikum, Polen och övriga Centraleuropa och det har ju skett på ryssens bekostnad naturligtvis. Vår värld blev större, deras blev mindre."

Glömde citera.

Felet med alla inklusive Mearsheimer och dig som hävdar att det borde föras realpolitik är att ni inte känner igen den när den står framför er. Ni vill alltid hävda att realpolitik är att böja sig för ryska imperiet.

Att Sverige går i allians med Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland och Danmark är mycket god realpolitik. Att ukrainarna försvarar sig mot den ryska invasionen är realpolitik. De vet och vi vet att försvara sig mot rysk överhöghet är att bevara sig själv, självbevarelse. Alla utom du inser att Putlers nästa projekt efter dominans över Svarta havet är dominans över Östersjön, därpå Nordsjön. Därför är det realpolitiskt klokt att stötta ukrainska folkets kamp mot invasionen från Putins Ryssland.

Men förklara Putins helstolligt vansinniga invasion av Ukraina ur ett realpolitiskt perspektiv som gagnar Ryssland. Möjligen kan du hitta nåt rationellt utifrån Putins egen position som maffiaboss och självbild som allsmäktig. Men att ryssarna låter honom hållas, förklara det. Och ännu märkligare: varför ska du och jag jamsa med i Putins helt uppenbart uppblåsta uppfattning om Rysslands makt?

Genomgripande demokrati utifrån upplysta människors viljor och kompromisser ÄR bästa förutsättningarna för realpolitik. Envåldshärskare kan vara dåraktiga, tenderar oftare än inte att bli det, se Putin. Gustav Vasas införande av arvkungadöme ledde Sverige in i århundraden av stolleprover och elände.