Skvaller om Victoria Kawesa, f.d. partiledare för FI [Sammanfogad]

Här är citat från Kawesas avhandling, baserade på ett par möten hon har haft med marxister med oönskat språkbruk:

“I just want you to know,” he said, his gaze locking onto mine with intense scrutiny, “that you are a beautiful Negress.” [...]

“I… I don’t think you should say that” I stammered [...] “That’s… it’s a feminization of the N-word. It’s not a compliment.” [...]

“No, no, you misunderstand.” [...] “Let me clarify,” he said [...] “‘Negress’, to me, simply means a beautiful Black woman. It’s… exotic.” [...] “Besides,” he added [...] “I’ve read Marx, you know. I understand language and power. I know what I’m talking about.”

The Marxist card. Of course. As if consuming theory absolved him of responsibility for his profoundly ignorant and hurtful words.

“I’ll take two Negerbollar, please,” she said, turning to me with a smile. [...]

“Do you... don’t you mind saying that word?” I asked, my voice strained. [...]

“What? It’s just what they’re called.” Then, with a shrug and a laugh, she continued: “I don’t assign any value to eating Negerbollar. It’s just a pastry.” [...]

She saw a pastry; I saw a history of pain, a racist white culture whose burdens I was forced to carry. [...]

Later, over lukewarm coffee, she would reveal her Marxist credentials, implying that racism was a problem relegated to the uneducated.

Inte undra på att Vänsterpartiet säger sig vara landets mest antirasistiska parti. De har ju studerat Marx, och kan därmed, per någon slags definition, inte ens vara rasister.

I avhandlingens prolog skriver Kawesa en hel del om den debatt som uppstod kring glassen Nogger Black år 2005, som var samma år som hon själv valdes in i styrelsen för Centrum mot rasism, CMR. Lakritsglassen ifråga hade lanserats av GB, och CMR blev så upprörda att de uppmanade till bojkott av glassföretagets produkter. De ansåg att lanseringen av glassen var rasistisk.

I avhandlingen framgår det att Kawesa blev mycket besvikelsen över följande uttalanden som gjordes av folkpartisten Nyamko Sabuni:

– För mig är Nogger en glass som alltid har funnits. Namnet anspelar på nougat. Jag har debatterat med människor som använt ordet neger och det är kränkande, men att säga att Nogger är rasistiskt är att gå för långt.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...elar-pa-nougat

-Ska man debattera rasism och diskriminering finns det viktigare frågor att ta upp istället för att ge sig på en fjantig glassdebatt. Jag fattar inte hur de har tänkt. Det känns som ett gigantiskt tankefel, alla vet väl att Nogger kommer från nougat.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...ss-kriget-i-fp

Så här skriver Kawesa själv i avhandlingen angående ovanstående uttalanden:

Reading those words, I was overwhelmed by a deep sense of dismay. I immediately understood the gravity of the situation. When a Black person in a position of power publicly dismisses our critique of the NoggerBlack ad, adopting such a paternalistic view, it deals a severe blow to our cause. By focusing solely on the ice cream and ignoring the ad’s message and its racist connotations, she effectively undermined our entire argument. In that moment, I realized the game was over.

[...] For me, this moment marked a pivotal turning point in the NoggerBlack controversy and in my journey as Black antiracist activist.

I avhandlingens "acknowledgements" tackar Kawesa bl.a. annat Nyamko Sabunis bror (Kitimbwa Sabuni) och farbror (Mkyabela Sabuni), som båda var involverade i CMR 2005. Nyamko Sabuni får inget tack, men Kawesa benämner hennes bror som "my brother".

Kawesas "acknowledgements" är för övrigt mycket, mycket lång, hela 15 sidor, innehållandes mängder av namn. Fast om man har ägnat 20 år till att doktorera kanske det blir så. Gudrun Schyman är förstås en av många som hon tackar.

Precis som Kawesa själv påpekar handlar hennes avhandling i mångt och mycket om henne själv och hennes egna upplevelser.

Central to my methodological framework is autophenomenography, an approach that enables a rigorous phenomenological investigation of one’s own lived experiences (Allen-Collinson 2011, 48). In this “autobiographical genre” (Allen-Collinson 2011, 307), the researcher is simultaneously the participant, which allows for a deep dive into the rich, textured dimensions of the subject (Allen-Collinson 2011, 280). Unlike conventional methods, which maintain an artificial distance, autophenomenography acknowledges the researcher’s embodied experience as a legitimate source of knowledge, making it particularly relevant for challenging hegemonic understandings of Blackness and Africanness.

Till rätt stora delar kan avhandlingen ses som en slags självbiografi, men inte enbart en sådan, vilket hon är mån om att poängtera på flera ställen i den. För den som, utöver hennes forskningsområde, är nyfiken på Kawesas liv och leverne kan avhandlingen vara intressant att ta del av.

Den här biten har jag nog allra svårast för i Kawesas avhandling, där hon utmålar småbarn som rasister. Tycker att hon går för långt i sin iver att avslöja svensk rasism här.

My son, Mwana, was four years old, and attending a daycare centre in Stockholm. Most of the children there were white Swedes [...] On this particular morning, it was my turn to drop him off. [...] About five or six children came out to greet him. Suddenly, I overheard one of the children asking my son: “Why are you black?” [...]

Then I heard one of the kids sitting beside my son say: “Mwana, you were born white, right?” I glanced at my son quickly, worried about his reaction, and he promptly answered: “Yes, I was born white, but then I turned brown when we were on holiday in Thailand.” [...]

Mwana’s fabricated story is a masterful piece of ideological camouflage. It offers a narrative that placates the white children's curiosity by framing his blackness within a logic they can grasp—a temporary, environmental change, like a suntan—thereby deescalating the interrogation and neutralising the immediate threat to his sense of belonging. In doing so, he performs a version of blackness that is palatable to the white imaginary, precisely to protect his own inner self from further violation. He is not internalising their racism; he is actively managing it.

Doktor Kawesa verkar hålla en låg profil trots sin nya upphöjda position?

Jag vill också bli doktor på mig själv.

Åntligen skådar vi den svenska feminismens kärna och det ser ut som en navel.

En navel med gammalt ludd i dessutom.

Ska vi tro att detta verkligen hände?
Det måste varit på 1990-talet isf.
Man noterar också kvinnors typiska "jag stammade". Ungefär som att Kawesa är en timid person som inte vågar säga något.

Enligt Kawesa själv ska de där händelserna ha utspelat sig i Lund. Utifrån hennes CV är det nog inte helt orimligt att tro att de hände någon gång mellan 1995 och 2005.

Hela tiden i sin egen berättelse beskriver hon sig på liknande sätt, så timid och undflyende . Det var hon inte på övervakningsfilmen

Hon har en självbild som inte stämmer med verkligheten (eller så ljuger hon rakt ut).

Det är nog bara här på Flashback som hennes "vetenskapliga" avhandling uppmärksammas.