Är tonåringar egentligen barn eller vuxna?

Det är egentligen inte helt självklart... Från naturens sida kanske konceptet "vuxen" egentligen inte är så viktigt, utan snarare när individen blir könsmogen. Så bör tonåringar egentligen ses som barn eller som inte fullvuxna vuxna?

Jag har också för mig att man förr i tiden inte såg tonåringar som något speciellt heller. Typ att det fanns barn och vuxen och att barn träder in i vuxenlivet vid 13 års ålder. Jämför med judarnas Bar Mitzvah...

Men om man ser på hur det är idag... Någon som är 17 år och 11 månader är ett barn, och sedan pang vid 18 års ålder är personen vuxen. Det är ju förstås främst ur lagmässig synvinkel gällande rättigheter och annat. Fast det ses ju nog ibland som mer än så... Typ som i USA är en 19-åring som har sex med en flicka som fyller 18 dagen efter, en "child molester". Hade de väntat en dag hade det varit lagligt, och han hade inte hamnat i fängelse och i "sex offender registry".

Även detta med att brottslingar är barn fram till 18, vilket fram till inte för så länge sen ledde till att ingen under 18 fick mer än 4 års ungdomsvård oavsett begånget brott. Att flyktingbarn som påstod sig vara 16 lättare fick asyl. Att journalister ansåg de "inte kunde kritisera Greta"... För att inte tala om att alla under 15 de facto har straffrättslig immunitet...

Fast egentligen finns kanske ingen speciell ålder någon blir vuxen? Att vilken ålder man än sätter blir det godtyckligt? Eller så är en "korrekt" biologisk definition att en individ är vuxen när denna slutat växa?

Det finns ju dock skillnader mellan tonåringar och vuxna, men jag vet hur tonåringar känner sig. Inte direkt som barn... Det är ju en period mellan barn och vuxen, men ändå en period innan individen är fullt utvecklad. Den s.k synaptiska rensningen av hjärnan tar också fart då. Denna har i för sig pågått hela barndomen... Vetenskapen vet inte helt vad den är till för, men tros vara för att effektivisera hjärnan. Synapser som inte behövs försvinner. Om detta kan hindras genom att syssla med många olika aktiviteter, är inte säkert... Hursomhelst försiggår kraftig utveckling hos tonåringar, både yttre och inre...

Men hur är det egentligen eller hur borde det vara? Är tonåringar barn och bör ses som det, eller borde de mer ses som unga vuxna? Detta att man föreslagit sänka åldern för rösträtt till 16, går lite mer åt det sistnämnda... Även att 15-åringar får köra en nedtrimmad bil sen länge. Har inte EU föreslagit att sänka åldern för körkort till 16 också? Detta ger ju tonåringar mer rättigheter likt vuxnas, men de ska ännu ses som barn?

Folk vill ha något enkelt... Under 18 barn, annars vuxen. Men är det helt rätt egentligen? Vad tycker ni?

Det är ju rätt praktiskt ur ett byråkratisk perspektiv att koppla saker och ting till ålder. Om inte ålder, vad skulle man göra då? Olika tester? Skulle det funka med brott och straff?

Inom socialtjänst pratar man på vissa ställen om unga vuxna. Där sätter man av resurser och arbetar med målgruppen. Dock tror jag att din definition av när vuxenlivet kan inträffa är vidare.

Hade jag egentligen något vettigt att skriva? Jag vet inte.

Tonåren är lång och det händer mycket. En 13-åring är definitivt ett barn och ska så vara. En 18-åring är myndig och bör vara så gott som vuxen, om än en ung och ännu inte färdigvuxen vuxen.

Det du skriver är inte så dåligt ändå. Det finns väl inget alternativ till att ha en specifik ålder för när någon rent lagligt blir vuxen. Men som jag skrev tolkas det lite väl bokstavligt ibland. Typ att någon ses som ett litet jollrande barn vid 17 år och 11 månader och sedan pang vuxen ..

De är mitt emellan, i en övergånsperiod som kallas tonåren. Det kommer du märka när du själv går igenom den om kanske 5 år eller nåt?

Om du vill veta hur man tuggar mat eller andas kan jag hjälpa med det också, bara fråga på!

Visst finns en stor skillnad. Fast det är också skillnad på en 10-åring och 14-åring men bägge kallas "barn"...

Förutom när en (troligen) svensk tjej blev våldtagen en gång och benämndes "15 årig kvinna".

Och? Barndomen är en ständig utveckling.

Allt är väl en ständig utveckling?

Nej, åtminstone inte jämförbart med utvecklingen under barndomen. Få vuxna människor har ändrats drastiskt mellan exempelvis 43 och 45 års ålder. Skillnaden mellan exempelvis elva och tretton är enorm.

Det har du rätt i såklart. Fast skillnaden mellan 0 och 2 år är ännu större...

En sidnot är att barn i skolan egentligen inte märker särskilt mycket att deras klasskamrater förändras och blir längre. Åtminstone inte så drastiskt. Detta då de växer upp samtidigt...

Lite som ett par som blir äldre ihopa som inte märker så mycket att utseendet förändras. Men skulle de träffa t.ex. en kompis de inte sett på 30 år...

Ja och givetvis är det som du säger en konstant pågåendeprocess.
Snackades det om "vuxenpoäng" när du var yngre?
Allt ifrån att köpa en kaffe på café till att börja pensionsspara gav så kallade vuxenpoäng.
Tycker att det på ett lite underfundigt sätt kan vara med och sätta fingret på det du skriver om.
Idag är man "definitivt" vuxen som 18åring då förklaras man myndig. Borstett från den lilla detaljen att du måste övervakas när du dricker alkohol, den får inte köpas innan 20 (uttjatat exempel kanske). Sen har vi ju hjärnan. Den utvecklas relativt lika men dock med utrymme för stora variationer om jag förstått det rätt.
Mina söner är mitt i tonåren. Deras kroppar är nog färdigväxta på höjden (vuxen kropp?) och de båda lyfter tyngre än jag (jag må vara klen), är deras kroppar kanske "vuxna" men hur är det med utvecklingen i skallen?
Förmodligen kapabla atr fortplanta sig rent biologiskt och potentiellt förmögna att tillsamamns med en partner föra mänskligheten vidare mot sin oundvikliga undergång?

Är kanske termer som ungdom, tonåring och ungvuxen inte tillräckligt träffande?

Jag kom att tänka på Knut Angreds karaktär i macken som samanfattar sitt liv lite kort.
Är inte allt bara en processes från befruktning till sista hjärtslag?