Kaosliv med fru och barn

Det kanske låter fel just nu när du helst bara vill finnas där för henne och barnen. Men det viktigaste för dina barn är att du tar hand om dig själv och ditt mående. För att kunna vara en stabil pappa längre fram. Gör saker som får dig att må bra, motionera, ät god och nyttig mat, fortsätt träffa psykolog och jobba på ditt mående. Du kan fixa det här, om du bara fokuserar på att fixa dig själv i första hand 😊 Har haft en liknande situation med mina barns pappa men nu när barnen är äldre så tycker dom ändå mycket bra om sin pappa. Vad som hände när dom var små minns dom knappt något av utan dom minns hur mycket han ställt upp för dom när dom blev större. Men du behöver ta hand om dig själv för att kunna finnas där för andra.

Ja sant, men tänker dom kommer kanske också förstå mer, hur kunde pappa lämna oss, flytta runt till olika hus, inte finnas där för oss som barn. Alla minnen utan mig.. fan jag står inte ut vid tanken på att jag är den här människan jag är.

Då förändrar du dig. Du vet att barnen förtjänar det. Det tjänar ingenting till att älta och tycka synd om sig själv. Det enda barnen vill är att vars trygga och älskade. Än idag bor mina barn heltid med mig, men dom åker iväg på massa aktiviteter med sin pappa, gymmar, fiskar, bowlar. Ja vad som helst, och dom älskar det och dom älskar honom. Trots att han inte var särskilt närvarande, ellet snäll när dom var små. Dom har inga problem alls med att han inte bott med oss sen dom var små. Alla kan förändras, och dina barn förtjänar att du gör detta för deras skull. Enda sättet som du kan vara en bra pappa på, det är om du tar hand om dig själv först. Acceptera det som varit och bygg upp ett nytt liv, där du är stabil och stark och tror på dig själv. Du behöver bara bestämma dig 👌

Du verkar befinna dig i nått slags moment22 där ditt dåliga mående gör att du inte kan finnas för din familj som i sin tur leder till att du mår ännu sämre. För att ta dig ur detta behöver du fokusera på dig själv och att bli frisk och må bra. När du väl är frisk kan du fokusera på att försöka rädda relationen med din fru och ta hand om dina barn. Det verkar som att du försöker problemlösa på för många områden samtidigt, men när man befinner sig i kris är det jätteviktigt att göra rätt sak i rätt ordning. Släpp allt annat och fokusera på att bli frisk. Så får du deala med allt annat senare när du mår bättre och har kapacitet att ta tag i saker.

Jag fattar det som att du redan går hos psykolog och har professionell hjälp? Om det inte funkar måste du våga prova nått nytt. Funderar på om någon typ av gruppterapi skulle vara hjälpsamt? Såklart i kombination med annat. Men du skulle nog må bra av att träffa andra människor i liknande sits så att du kan känna dig mindre ensam i situationen.

Prata med dem om det redan nu, så de har förståelsen med sig i ryggsäcken och inte hittar på egna förklaringar. Barn är otroligt tåliga och toleranta. De gillar ofta när man öppnar upp för lite svårare existentiella samtal.

Det som hänt kan du inte ändra på, så prata ut med dem om det och gå vidare

Läste nu om våldet mot djuren. Är det detta du är rädd för ska "komma fram"?
Oavsett är det dags att gå till vårdcentralen. Med anti depp i kroppen, så kommer du att tänka klarare och få mer ork!

Jag står inte ut med situationen jag satt mig i!
Jag är så arg på allt (mig själv) att jag inte ved var jag ska göra av ilskan..

Alt 1
Försöka stanna kvar i familjen mot villkor att belåna mig mer på hus jag inte äger, renovera och ta omhand om hus och barn och djur som jag för tillfället inte orkar/klarar av.. kanske aldrig?? Jobba på ett jobb jag försakat och inte heller klara pga konstan stress av min inkompetens. Och min fru vill inte ens se mig just nu, hon är så bränd av mitt beteende mot henne...känner mig bara som en börda

Alt 2 lämna
Hur? Åter igen svika familjen, alla ska veta vilken skurk jag är. skuld och skam över hur jag behandlat frun och barn, leva resten av livet i ensamhet för jag har så tokdåligt självförtroende att jag inte ens kan föra en normal konversation, jag vågar inte gå utanför ytterdörren. Kommer betalanunderhåll för barnen, kommer troligen ta avstånd från mig, vet inte ens var jah ska bo eller klara av att försörja mig. Och saknaden av min fru och familj, tanken på att hon går vidare med någon annan och hela mitt liv som försvinner, det går inte ens att tänka på heller.

Så de finns inga vägar, hopplöst, jag klarar inte av de här..jag är inskriven på psyk redan, började med ssri men kräktes bara och tyckte ikte de hjälpte.

Detta har hållit på ett år snart nu.. jag går i samma tankar, söker svar utanför mig själv som jag vet inte finns, tröstäter, förhalar beslut, stress, allmänt frånvarande.

Det är extremt efterblivet att inte lyckas skapa och behålla vänner om man är psykiskt svag. För när skitet träffar fläkten behöver man alla runt om sig. Och ballar vissa ur, som din fru, så är vänner A och O.

Jag tror inte du är ensam om detta.


... Sverige, 2025

Tips: Centrera dig, snabbt som fan. Bort med all självömkan. Fungerar det göra dåligt att göra detta på egen hand? Åk då till ett hospiice be och få hälsa på människor på detta hospice för att "göra en intervju" med någon som vill, du kan säga att det blir till en framtida bok eller något.
Helt enkelt stabilisera dig, trots förluster, för att motverka fortsatta förluster.
Börja bygga ditt liv, med eller utan kärringen. Plåga inga djur om du nu sysslat med det som någon användare här antydde (har inte läst hela tråden). Älska dina barn, om du nu älskar dem, visa det, älskar du dem? Nästa viktiga fråga, älskar de dig? Älskar de dig inte kan du antigen försöka visa dem din kärlek eller bara pausa relationen lite, var tydlig med att det är en paus och att du kommer tillbaka i deras liv.

Plåga ingen, lev rent, be genuint om förlåtelse till nära om du själv har vett att inse dina fel. Tar de inte förlåtelsen (som skall vara genuin) gå vidare och skit i dem - fortsätt bygga ditt liv.

Skriv ned lite fördelar med dina två alternativ också. Svårt att bara väga en massa elände mot varandra.

Du behöver en kurator på psyk, ditt beteende är inte normalt (ser allt negativt, är hatisk mot dig själv, våldsam osv). Har du det? Är du ärlig mot psyk och berättar om djurplågandet, tankar på att skada barnen osv? För det är viktigt att du är det, annars kan de inte sätta in rätt resurser för att hjälpa dig?

Har du tankar på att skada dig själv?

Hej,
Såg ditt svar först nu.

Tre bitar tänker jag:

1) Ta hjälp av någon utomstående med det ekonomiska. Det låter konstigt att du ska bekosta hennes nya hus och att hon ska bekosta ditt. Kontakta en bankrådgivare eller en advokat. Oroa dig inte över att folk ser ner på dig om du skulle behöva flytta till lägenhet. Många äktenskap slutar i skilsmässa och med att ena parten bor I lägenhet. Inget konstigt.

2) Relationen till din fru är redan körd. Jobba på att få en fungerande relation, dvs så att ni kan ha ett samarbete kring barnen. Det görs inte över en natt, men kan bli bra efter något år eller två.

3) Relationen till barnen behöver du vara minst orolig över. Visa i handling att du älskar dem. Prata inte om din relation till exfrun med dem. Barn har en enorm tendens att förlåta föräldrar, större än vi förtjänar.

Gör inget dumt. Sök hjälp för din psykiska ohälsa. Jobba långsiktigt och ta hand om dig.

Ja var började det här lipiga fjolleriet då? Big pharma patient som aldrig lärt sig ta ansvar? Dominant morsa som gjort ett jävla nummer med dig?

Gå du och började med att ta lite testo för detta beteende håller inte för en man, du är så absurt patetisk. Du blev kvinnan i relationen som trodde att du kunde lipa dig ur alla bekymmer. Tror aldrig det har funkat för en man.

Varför stödjer du den här djurplågaren?
Han är ett as som som bara förpestat sin fru, sina barn, sin släkt, skattebetalarna och inte minst djur som han plågar!
Han ska inte på något sätt ha stöd, han ska uppmuntras till självmord för det hade varit bäst för precis hela planeten!