Fyraåringar behandlas inom transvård - dags för totalförbud?

Så sent som 2021 uppdagades att pubertetsblockerare ges till barn under tretton år (se Socialstyrelsen, 2021). Samtidigt uppgavs 2023 att inskrivna barn inom transvården ibland bara är fyra år gamla (Världen idag, 2023 låst artikel).
Detta skedde trots att det redan då hade nåtts en konsensus om att inte förskriva dessa mediciner (ibid). Redan 2021 stoppades sådan förskrivning på Karolinska eftersom riskerna ansågs för stora (SVT, 2021). Även läkare som i och för sig stödjer principen om att behandla könsdysfori hos barn; har ställt sig kritiska till den bristande medicinska evidensen hos de amerikanska studier som har gjorts på könsdysforibehandling med pubertetsblockerare (Läkartidningen, 2023).
Ett flertal psykiatriker har därefter kritiserat könsbyteslagen som drevs igenom av Kristerssons regering (Dagens medicin, 2024).

För den som vill grotta ned sig i statistik över åldrar för barn och ungdomar som ges pubertetsblockerare och könshormoner kan jag rekommendera en rapport från Socialstyrelsen (Socialstyrelsen, 2021). Socialstyrelsen har beslutat att hormonbehandling enbart skulle ges i undantagsfall (Läkartidningen, 2022).

Värt att nämna är också att transaktivister har publicerat barnlitteratur där man mer eller mindre gör reklam för könsbyten (Världen idag, 2022 låst artikel). Oavsett vilket kan jag inte riktigt förstå varför en fyraårig liten knatte ska börja med pubertetsblockerare. De har flera år innan de kommer in i puberteten, och man bör rimligen kunna vänta med detta och göra ordentliga utredningar. En sak som har lyfts är att könsdysfori ibland kan vara ett pseudo-/parallellsymtom på autism (Socialstyrelsen, 2020).
Om det egentligen handlar om autism, så kanske vården först bör försöka behandla det innan man går in med pubertetsblockerare och könshormoner? Jag kan tänka mig att de som är autistiska har en så pass egen syn på världen att deras uppfattning om kön kanske är väldigt annorlunda, då autister mest hanterar världen genom att härma snarare än att förstå. En autistisk flicka kanske t.ex. tror att hon är pojke bara för att hon gillar att spela Nintenod, men egentligen handlar det om att hennes intresse för datorer och spel mer handlar om autism än att hon "borde" ha fötts med en penis.

Givet att sjukvården fortsätter att dela ut pubertetsblockerare trots en stopprekommendation, blir frågan om man bör gå in med lagstiftning via politiken. Vissa läkare väljer tydligen (av okänd anledning) att trotsa förskrivningsstoppet. Generella rekommendationer om att undvika beslut som kan skada patienten eller bygger på otillräcklig medicinsk grund tycks inte räcka. Vissa läkare kanske är transaktivister eller så utgår de bara från en amoralisk attityd att inte ifrågasätta kunderna. En liten fyraåring bör inte rimligen vara mogen att fatta ett sådant beslut, utan här känns det (för mig iaf.) som att det handlar om föräldrar och omgivning som har egna agendor. Exempelvis kan man tänka sig feministiska ensamstående mödrar som jobbar med HR, och vill kunna visa upp sitt transbarn på sociala medier för att få pluspoäng i den egna kretsen av politiskt korrekta vänner.

Värt att nämna tycker jag också kan vara att det finns läkemedelsbolag som tjänar pengar på dessa mediciner, och ytterst blir frågan om vissa inom läkarkåren är korrupta och mutade.


Frågor att diskutera:

1. Bör politikerna gå in och stifta lagar som förbjuder förskrivning av pubertetsblockerare och hormoner för förpubertala barn?
2. Har könsbyteslagen gett grönt ljus för HBTQI-aktivister att fortsätta driva förskrivning av mediciner inom sjukvården?
3. Kan transvård för förpubertala barn bli en laddad fråga inför nästa års riksdagsval?
4. Vad händer om allting fortsätter i tangentens riktning? Kommer vi att få se könskirurgi för småbarn ifall ingen sätter stopp?
5. Ska tjänstemannaansvar gälla vid transvård? Ska den som fått könsbytesbehandling som barn kunna stämma läkare i efterhand?
6. Kan en fyraåring någonsin ge samtycke till könsbyte?

Jag har förstås ingen möjlighet att kolla om det stämmer personligen att fyraåringar ges transvård, men Världen idag (som berättade om det) är ansluten till Pressetiska systemet om det nu är någon som anklagar dem för att vara en trollpublikation (MO). Om någon misstror uppgifterna, bör denne i så fall kanske anmäla detta till MO.

Ja.

Personligen hade jag velat se som minimikrav:
- Minst 18 år gammal
- Minst två års dokumenterad psykoterapi
- En grundlig informationsträff om alla risker och faror med denna experimentella behandling innan någon medicinsk behandling alls påbörjas + en månads betänketid efter det.

Då tror jag att minst 90% (99%?) av fallen hade sållats bort.

Att barn är inskrivna på en trans klinik, betyder väl inte att de får pubertetsblockare. Eller hur tänker du, att de delar ut en burk vid entrén?

Barn i 4-års åldern har väl inte hamnat i puberteten va?

Skall samma sak gälla för andra kroppsmodifikationer? T.ex. två års dokumenterad psykoterapi innan man får pierca sig?

Det visar väl bara att behandlingen fungerar?

Transvård? Vad är det? Varför skulle det vara fel?

Världen idag är en kristen tidsskrift om jag minns rätt.

Bara för att man har autism är man ju inte en idiot. Tror du att bögautister också inbillar sig? Man kan väl vara autist OCH trans? Och bota autism kan man inte. Däremot kan man leva som det andra könet.

Det finns alldeles för lite forskning, men det är som psyk inte vill samla data och behandla detta som vilken vetenskap som helst. Tror att psyk i detta fall ramlat tillbaka till det flumpsyk som fanns innan 90-talet. Där man menade att man skulle gå på känsla och inget skulle ha evidens. Man MÅSTE börja dokumentera bättre och vara bättre på att dra slutsatser. Och att erbjuda sina patienter något som inte behöver betyda att man gör om hela kroppen. Att inte kasta ut dem om de inte är tillräckligt trans. De behöver ändå någon att tala med.

Tror alltid att det funnits rätt mycket ickebinära och trans bland autister, även om cis är vanligast. En autist tror ju inte hen är ett annat kön för det hen gillar att leka med eller intressera sig för. Händer det så ska man ju fånga in det direkt i transvården. Men jag tror faktiskt högfungerande autister kan själva känna vilket kön de känner sig som.

Som ickebinär själv så kan jag tänka mig en koppling med autism, och visst gör jag både manliga och kvinnliga saker och visst tänker jag som båda könen. Men det är själva känslan som avgör om jag är ickebinär. Kanske skulle jag trivas med en mer androgyn kropp, men har lärt mig sedan jag var liten att behandla kroppen som ett skal som inte är så viktig. Det är en känsla jag haft sedan jag var runt 8 år men som jag aldrig fick namn på förrän väldigt sent i livet.

Eftersom jag inte kan läsa artikeln så vet jag inte om det står att 4-åringar får pubertetsblockerare, men tror absolut inte de får det, eftersom de sätts in när man får hintar om att kroppen förändras, finns ingen anledning att ha dem tidigare. Däremot används de vid sjukdomen för tidig pubertet och det kan man faktisk få som 5-åring och då måste man ta denna medicin.

Jämför du detta med en piercing är du förlorad och förståndshandikappad.

Historiens dom kommer bli hård.

Detta är jämförbart med tvångssterilisering av individer med "sämre genetik", eutanasi och testet av karies på funkisar.

Detta är kulturmarxismens altartavla.

Så vari ligger den otroliga skillnaden? Egentligen? Att kristna fundamentalister tycker att det är fel att mixtra med sitt könsorgan?

En piercing kan man plocka ut. Irreversibla medicinska ingrepp som masektomi eller experimentella hormonbehandlingar är dock en annan helt annan sak.

Det finns till exempel de som vill avlägsna kroppsdelar för att de känner att de inte är en del av sig själv (benen, till exempel). Där är nog de flesta överens om att terapi är ett bättre alternativ än amputation.

Könskorrigerande behandling skall vara den sista utvägen när ingenting annat kan hjälpa personen. Det är min fasta övertygelse. Och den blev inte förändrad när jag varit med en nära anhörig som genomgått en sådan under många års tid.