Ska vi bara sitta still och ta skiten – eller är det dags att organisera oss?

Okey...? Förstod inte ett jota, men...

Det om att kunna knyta sina skor är off topic, förstår du verkligen inte detta? Jag nämnde enkom detta för att belysa/förstärka mitt ursprungliga inlägg/tanke. Och vad har vård med saken att göra - har du ens läst TS?

Haschtomtar kommer inte organisera ett skit - det är min "take" på TS.

Och mitt svar är att det finns gott om brukare kapabla till att organisera sig. Det är inte problemet. Problemet är att det kommer med ett för högt socialt och proffesionellt pris att förespråka legalisering.

Folk som är emot droger och i det här fallet cannabis är sjukt patetiska, 100 % mobbade som barn ;D

Kanske inte, de kan ha varit båda. Gemensamt är att de är konformister som inte klarar av att utmana dogmer, utan förstärker gärna dom då de känner en gemenskap med andra konformister, ett vi mot dom, de goda mot de onda-mentaliteten som öppnar upp för all möjlig moralisk ondska som rättfärdas med ändamålen helgar medlen, och tanken att de kan göra vad som helst eftersom de minsann är de goda.

En 15-årings mentalitet.

Det är ju här man landar om man drar det tillräckligt många varv och har de flestas bästa för ögonen.
Kalla det 'antilag' istället. Upphäv!

Min erfarenhet av motståndare till en legalisering säger att dom helt enkelt är människor som 1) hatar allt och alla som inte är som dom och 2) är livrädda för förändringar och människor som inte är precis som dom. Dom förstår inte heller att en majoritet av dom som nyttjar cannabis på ett sunt sätt faktiskt är precis som dom.

Det är heller inte konstigt att det helt enkelt finns en fördröjning av åsikter. 2014 var det endast 5% som ville legalisera. 2024, 10 år senare, ligger det på över 20%. Och jag misstänker att det rätt snart kommer ligga över 30%. Denna rörelse är trots vad många säger ganska snabb, så att det finns individer med "gamla" åsikter är inte alls konstigt.*

Dock får jag säga att som narkotikapolitisk nätkrigare blir det svårare och svårare att hitta personer som vill debattera med en om varför straffande narkotikapolitik skulle vara bättre än en skademinimerande sådan. Så jag tror inte det finns särskilt många med en stark åsikt i frågan - vilket innebär att folk också rätt enkelt kan ändra sig snabbt.

* I fallet med Lava som uppenbarligen har väldigt starka negativa åsikter, där jag förstår att denna har negativa erfarenheter med missbruk som anhörig, så är en uppfattat "uppmuntrande" attityd till droger förståelig att man inte förhåller sig odelat positiv till. Jag vill nog dock säga att det är en missuppfattning, att en skadereducerande och inte straffande narkotikapolitik inte alls behöver vara detsamma som en uppmuntrande sådan.

Ja, jag har varit intresserad av frågan, ja egentligen så länge som jag har använt cannabis och för varje år så blir det fler och fler som är av åsikten att "jag använder det visserligen inte själv, men det är ju tydligt att den väg vi går på är helt jävla fel".

Argumentet för den restriktiva politiken brukar ju vara "jag vill inte ha några knarkare på mina gator" och "jag vill inte att en påtänd läkare ska operera på mig" och liknande i den stilen. Som att dom inte förstår att reglering är en viktig del av det hela och att det inte finns något speciellt med cannabis jämfört med andra berusningsmedel som gör att man minsann bara inte kan låta bli att röka en fet innan man ska göra en triple bypass. Det är liksom inte så att vi vill ta bort det här med nykterhet i trafiken eller på jobbet, och vi vill inte heller legalisera rån, stölder och misshandel.

Jag är heller inte särskilt övertygad om att det kommer att ske någon massiv ökning av bruket, då det redan idag är få som låter bli på grund av den legala statusen.
Missbruk är en helt annan fråga och missbruk är mer eller mindre alltid ett symptom och inte en orsak. Folk som mår bra, har ett gott socialt liv och ett vettigt jobb fastnar sällan eller aldrig i ett de facto missbruk. Tittar man närmare på faktiska missbrukare så har dom nästan alltid ett flertal missbruk och psykisk ohälsa. Hur som helst så är det lite som poliser och människor som jobbar med missbruk - det är bara dom "misslyckade" som dom stöter på, så det är klart att deras bild är färgad av detta.

Fel, inget bruk eller missbruk i mitt släktträd. Däremot professionell erfarenhet av missbrukare och sk "normala personer som åkt fast pga stickprov på arbetsplatser och inte ser sig själva som missbrukare".

Legalisering/avkriminalisering av cannabis, som i Kanada, flera USA-delstater (t.ex. Colorado/Washington) och Uruguay, kan krympa den svarta marknaden genom statlig säljkanal med skatteintäkter, kontrollerad produktkvalitet och viss avlastning för rättsväsendet. Kriminalisering har egna kostnader, ekonomiska som stigma och personliga konsekvenser, samt att vissa skadeutfall.

MEN om målet är att minska bruket, och därmed riskskador över tid, pekar utvecklingen efter legalisering på motsatsen. Min erfarenhet är att de som vill legalisera och avkriminalisera droger, oavsett art, inte är intresserade av minskat bruk. De vill kunna bruka och missbruka billigare utan rättsliga konsekvenser. Tar vi Kanada som är pro-knarkarnas favoritland att ta upp i diskussioner om legalisering och avkriminalisering, så har självrapporterad användning ökat sedan legalisering med särskilt höga nivåer bland unga vuxna men även vuxna. Samma mönster i de allra flesta (alla?) länder som legaliserat/avkriminaliserat.

Varför är minskat bruk så viktigt? Kan vi inte acceptera att människor får mer frihet att göra vad de vill samtidigt som det finns alternativa vägar mot att sponsra kriminella som att köpa lagligt eller odla själv? Varför måste minskat bruk vara normen samtidigt som kriminaliteten ökar?

För att man är marinerad i Bejerotsk propaganda och en tro om att cannabis är som alkohol. Jag vet att det var en retorisk fråga men det är svaret.