Citat:
Ursprungligen postat av
thelastkingofscotland
Det är Rysslands eget fel att situationen blev som den blev. Den ryska federationens fullskaliga invasion av Ukraina, som inleddes i februari 2022, har av Kreml officiellt motiverats med hänvisning till Natos utvidgning. Denna förklaring, som framställer Rysslands agerande som en nödvändig defensiv åtgärd mot en aggressiv västlig allians, har blivit en central del av den ryska utrikespolitiska retoriken. En grundlig akademisk granskning av denna argumentation avslöjar dock betydande brister och interna motsägelser. Denna analys syftar till att systematiskt dekonstruera argumentet om Natos utvidgning och i stället visa hur Rysslands egen utrikespolitik och historiska ambitioner har varit den primära drivkraften bakom den strategiska omorienteringen i Östeuropa.
Den ryska användningen av begreppet ”expansion” av Nato är en förenklad beskrivning av en komplex historisk process. I stället för att vara en ensidig utvidgning av ett aggressivt block representerar processen en rad suveräna och självständiga nationella beslut som fattats av stater i Central- och Östeuropa efter Sovjetunionens fall. Majoriteten av dessa nationer, inklusive de forna sovjetstaterna Estland, Lettland och Litauen, samt de tidigare medlemmarna av Warszawapakten som Polen och Rumänien, valde att ansluta sig till en västlig försvarsallians. Detta strategiska skifte från historiska allianser med Ryssland till ett försvarssamarbete med Västvärlden är en tydlig indikation på en djup och långvarig misstro gentemot Rysslands agerande i regionen. Denna till synes paradoxala utveckling, där länder med starka historiska band till Ryssland väljer att söka skydd hos deras forna fiender, kan bara förklaras av de historiska och samtida ryska aggressionerna.
Den historiska dokumentationen visar att Ryssland, under både Sovjeteran och den postsovjetiska tiden, har agerat aggressivt mot sina grannländer. Militära interventioner som den i Ungern (1956), Tjeckoslovakien (1968), invasionen av Georgien (2008) och den första invasionen av Ukraina (2014) har skapat en miljö av osäkerhet och misstro. Denna misstro förstärks ytterligare av Rysslands vägran att officiellt erkänna historiska brott, som exempelvis Holodomor – den avsiktligt orsakade svälten i Ukraina. I kontrast till Tyskland, som aktivt har arbetat med sitt historiska ansvar, har Ryssland inte visat tecken på en förändrad utrikespolitik som respekterar grannländernas suveränitet. Natos utvidgning är därmed inte en provokation, utan snarare en logisk och rationell reaktion på Rysslands beteende. Nationer som fruktar för sin säkerhet söker naturligtvis skydd hos en allians som kan garantera deras territoriella integritet och nationella självständighet.
Kremls påstående om att Nato utgör ett existentiellt hot undermineras dessutom av Rysslands egna militära prioriteringar och strategiska agerande. Om Nato verkligen ansågs vara det största hotet, skulle Ryssland ha koncentrerat sina militära resurser längs de gränser som delas med Nato-medlemmar. Denna strategi har dock inte följts. Ryssland har tvärtom dragit tillbaka trupper från sina gränser mot de baltiska staterna för att sätta in dem i krigen mot Georgien och Ukraina. Dessutom har Ryssland inte ökat sin militära närvaro längs den långa finska gränsen, trots Finlands nyligen inträde i Nato, vilket ytterligare ifrågasätter den officiella ryska retoriken. En rationell aktör, fullt medveten om att en invasion av Ukraina, ett land som inte var medlem i Nato, skulle leda till en stärkt Nato-närvaro vid Rysslands gränser, skulle ha undvikit en sådan operation om det primära målet var att förhindra Natos utvidgning. Det faktum att han ändå valde att invadera pekar på att hans primära mål inte var att stoppa Nato, utan att återta kontrollen över Ukraina.
Ett av de mest avgörande argumenten mot den ryska motiveringen är Rysslands svek mot Budapestmemorandumet från 1994. I detta avtal, undertecknat av Ryssland, USA och Storbritannien, avstod Ukraina från sin kärnvapenarsenal, den tredje största i världen, i utbyte mot säkerhetsgarantier. Ryssland lovade att respektera Ukrainas suveränitet och territoriella integritet och att avstå från att använda våld eller hot om våld. Genom att annektera Krim 2014 och inleda en fullskalig invasion 2022 har Ryssland brutit mot alla dessa åtaganden. Detta agerande bevisar att den ryska statens handlingar, och inte Natos utvidgning, är den verkliga källan till regional instabilitet. Ryssland attackerade inte ett land som de kände sig hotade av, utan ett land som de själva hade lovat att skydda i utbyte mot att landet avsade sig sin kärnvapenförmåga. Detta svek avslöjar den verkliga karaktären av Rysslands utrikespolitik: en policy som prioriterar makt och kontroll över sina grannar, oavsett internationella överenskommelser. Krigets verkliga orsaker kan därför inte förklaras av Natos utvidgning, utan måste sökas i Rysslands egna imperialistiska ambitioner och önskan om att återupprätta ett inflytande som man anser sig ha förlorat efter Sovjetunionens fall.
För det första är det viktigt att skilja på forna Sovjetunionen och den politik som idag förs i Ryssland.
Konflikten mellan Ukraina och Ryssland går inte att jämföra med andra konflikter Ryssland varit involverar i.
Du skriver (eller kopierat inlägg?) att Ryssland bröt Budapestavtalet.
Anledningen, trots att avtalet gynnade Ukraina stort gällande gas och ekonomiskt stöd, var att man förde terror och aggresion mot den rysktalande befolkningen i östra Ukraina.
Vilket till slut med bl.annat massakern i Odessa slutade med att den autonoma staten Krim bad Ryssland om hjälp.
Något som felaktigt i rent propagandasyfte skrivits om till att det var "Ryssland som annekterade Krim".
Ukraina bröt även mot Minsk-avtalet om Donetsk och Luhansk, vilket skrevs under mellan Ukraina och Ryssland. Enligt avtalet ska Donetsk och Luhansk få självstyre inom Ukraina, något Ukraina aldrig följde utan tvärt om eskalerade.
Vad är anledningen till att Ryssland inte motsatte sig både EU och Natomedlemskap för Estland, Lettland och Litauen?
Ukraina lät även USA via Victoria Nuland helt mot ingångna avtal ingå förhandlingar med Ukraina ang. Natomedlemsskap.
USA avsatte 5 miljarder dollar i detta, mot senare utbyte mot mineraler.
Detta helt likvärdigt med att inte USA accepterade ryska kärnvapen och närvaro på Kuba.
https://www.google.com/url?sa=t&sour...UZ5pPz1UN1blbt