Citat:
Ursprungligen postat av
Wolfensi
Det finns ingen gräns för hur ansvarslöst och rent ut sagt farligt det är att sprida lögner som avråder människor från att söka hjälp hos vården, polisen och socialtjänsten. Det här handlar inte om att "kritisera systemet", det handlar om att aktivt sabotera skyddsnätet för de mest sårbara i samhället!
.....
När ni säger åt en psykiskt sjuk person att hålla sig borta från vården, då är ni direkt medskyldiga om den personen tar sitt liv. Förstår ni inte att psykiatrin ÄR den enda livlinan i ett akut läge?
.....
Vem FAN ger er rätten att beröva folk rätten till behandling? Lägg ner de narcissistiska fantasierna om att ni vet bättre än utbildade experter och lagstadgade skyddssystem!
Att avråda ett barn som utsätts för misshandel eller våldtäkt i hemmet från att kontakta Socialtjänsten är att lämna barnet att ruttna i sitt trauma! Det är vidrigt!
Soc har skyldigheten att skydda barnet! Att sprida lögner om att soc bara "kidnappar" barn, det är en fruktansvärd lögn som hindrar de mest hjälplösa från att få en chans till ett tryggt liv!
......
Ni måste sluta sprida den här desinformationen!
Vården och socialtjänsten har brister, ja, men det är system som är uppbyggda för att hjälpa och skydda. Att medvetet skapa rädsla och misstro mot dessa funktioner är djupt omoraliskt och ansvarslöst.
Det är ingen här inne som sprider lögner eller desinformation om svensk socialomsorg. De strängaste kritikerna (förutom då dessa tiktok-föräldrar) är högt utbildade och otroligt erfarna personer som har jobbat med eller jobbar med svensk socialomsorg. Det är inte individen som är felet här, utan systemet; Går du t.ex. till en kurator för att du just nu råkar ha en liten depression du vill få bukt med riskerar du att bli av med vårdnaden om dina barn (framför allt om du är i en infekterad vårdnadstvist), bli av med licenser och bli av med körkortet. Det är så svensk socialomsorg och vård ser ut idag.
Svensk socialomsorg har alltid fungerat så att det har varit "det bästa" för barnet att vårdas inom socialtjänst och institutioner. Man har skrivit in barnen på alla möjliga institutioner för att "skydda" barnet eller för att "det är bäst för både barn och familj" (som en politiker skrev och sade till en folkmassa 1956). Barnen som sattes på bla. Eriksro och Vipeholm skrevs in där "frivilligt" (som Adina alltid påpekar) för att föräldrarna blev övertalade med påbud om "det bästa" för barnet och att det var för att "skydda" barn och familj. En stor majoritet av barnen dog i dessa hem (av statliga medicinska experiment), redan efter några månader.
Det bästa för barnet var således att dö. Barn i andra länders socialtjänster lämnas idag på ett barnhem för att bokstavligen dö. Idag har vi många sådana barnhem kvar, som idag går under beteckningarna "Hem för Vård och Boende" samt "Särskilt boende för barn" och resultatet är tyvärr detsamma i dessa moderna institutioner. Många barn far illa här. Barn som skulle ha ett tryggt och gott liv hemma.
Du gastar om att kritiker, med lögner och desinformation, hindrar barn att få ett "tryggt liv" i dessa institutioner. De flesta kritiker är inte emot att sociala myndigheter omhändertager och skyddar de barn som verkligen behöver skyddas från sin familj (ynka 5-10% av alla LVU-beslut). Barnen väljer inte föräldrar och många föräldrar är inte lämpliga för att ansvara för barn.
Det vi kritiker är ute efter är
proportionen av insatserna, dvs.
står ingreppet i proportion till utfallet?
Om vi omhändertager ett barn vi
misstänker far illa genom att hindras i sin utveckling. Kan vi säkerställa att barnet får en trygg och säker miljö i ett HVB, SÄbo, eller ett fosterhem? Är det proportionellt att omhändertaga ett barn som faktiskt inte blir fysiskt skadat hemma, när barnet dör i fosterhemmet (vi har här på Flashback ständigt diskuterat fem sådana fall)? Är det proportionellt att sätta ett barn i ett stökigt HVB-hem för att denne en vecka har mått dåligt?
Du kan inte komma ifrån att barn som hade levat ett gott liv hemma i det fria dör i socialtjänstens försorg. Vi har nu många mediala exempel på barn som har dött i HVB och fosterhem, som t.om. skulle ha levt idag om de fick vara hemma med sina föräldrar.
Att svenska kommunala socialnämnder omhändertaget barn utan att ha grundliga fakta är inte desinformation, utan verklighet. Vi har även HD-pejudikat på hur det går när en tvååring råkar berätta att denne har duschat med sin pappa för förskolleläraren. Tvååringen och dennes syskon fick inte se sina föräldrar på 5 år efter HD hade dragit näven i bordet och fullkomligt beordrat socialtjänsten att släppa barnen, då föräldrarna friades redan i Hovrätten. HD var tvungen att låta kollegorna på HFD beordra socialen att återförena barnen.