Stunden du inser att du inte längre tänder på din partner

Beror väl främst på hur mycket man hunnit binda ihop sig med partnern. Det är svårare att lämna om man har barn, hus, gemensamt företag... Då blir kanske porren den ersättning som får i synnerhet männen att stå ut. För kvinnor snarare snygga skådespelare i TV-serier eller gestalter i kärleksromaner, som de kan fantisera om.

Som jag tidigare skrev, så känner jag många som varit ihop i 10+ år. Tror att klass kan spela in där? Alla jag känner är medelklass. Känns som att fler lågutbildade/låginkomsttagare separerar fort och lätt?

Jag försökte med denna tråd att utmana oss lite..

Jag vet att det kan ta emot att säga att man påverkas själv men ska sanningen fram så gör vi nog det allihop mer eller mindre

Då är min fråga

Har vi tålamod att ha lite småtråkigt med en partner vi slutat tända på ?

Jag tror du har helt rätt, livet just nu går i snabbare takt. Det fanns en annan skam i att skilja sig eller separera innan, detta började försvinna tycker jag iaf kanske på 80 talet?
Många älskar förälskelse fasen men är rädda för att bli för sårbara med någon, vilket är trist. Egon är för stora, tålamodet och toleransen för varandra är för låg.

40 talisterna hade typ ett jobb hela sitt liv, flera generationer senare har inget emot att byta jobb oftare.
Och nu byter vi partners oftare.
Egentligen inget konstigt, för många vill ha allt och nöjer sig inte lika lätt som innan, och kvinnor är inte lika beroende av männen när de har barn heller, det finns ett annat skyddsnät.

Rätt eller fel ingen aning, fast ibland får jag känslan att vi håller på att utplåna oss själva.

Var det bättre förr? Jag tror inte det, men vi håller på att förlora vår väg, vår flock, att vi skall hålla ihop, att vi behöver varandra.
Det där med ensam är stark, är för hårt inrutad i oss nu för att vända.

Vad porren har med saken att göra? Visst kan förstå att de senaste minst 3 generationer är lite skadade där och inte har så lätt med att behålla relationer. Så där tror jag du har rätt, det kommer inte bli lättare. Allt är så ombytligt och ytligt redan, vid minsta fis så gör folk slut.

Och alla filmer med alla lyckliga slut och att allt skall vara så enkelt när det inte är det, gör det inte bättre. Förvånar mig inte alls att ensamhushållen ökar. Trist utveckling ivf.

Jag tror det redan är svårt för de unga att ha längre förhållande.

Det är förstås helt naturligt att lusten kommer och går, och att personer förändras och att man måste hitta tillbaka till varandra.

Porr tror jag inte har väldigt lite att göra med det hela. En överväldigande majoritet av skilsmässor initieras av kvinnor som knappast gör det pga att dom sitter och kollar på porr.

Det är ett mångfacetterat problem men i korthet kan det väl dels förklaras med att kvinnor (i allmänhet) har större värde på "marknaden" än män i kombination att i synnerhet att om det är så att barn är involverade i bilden så är den i allmänhet accepterat att man ökad bukfetma hos män är avskyvärt och att folk är svin att de anser att en kvinna som i något skede av sitt liv varit gravid (oavsett om det är för 3 månader eller 10 år sen) blivit oattraktiv.

Sen kan jag väl till syvende och sist tycka att det inte spelar så stor roll. Man bör väl förstås inte vara tillsammans oavsett anledning om det inte är så att man är attraherade av varandra. Å andra sidan finns det väl någon form av brytpunkt när åldern kommer emot när partnerskap väger tyngre men den delen blir väl svårare och svårare att uppnå ju kortare förhållandet varat.

Du igen. Varenda gång du startar en tråd tänker jag att människan har gått runt i sin kropp i över fyrtio år men hans intellekt och hjärna är nyss förlossad

Nja. Man kan ha hetare sex än någonsin på sluttampen, efter decennier. Men man vet med säkerhet inte exakt tidpunkt när det börjar gå utför. Men någonstans på vägen infinner sig en brytpunkt när man känner att, I'm done.

Går man till personnivå så hittar man såklart exempel på relationer som håller

Men statistiken talar för motsatsen

Jag kan kontra med att tar du bort alla ungar som är födda i förorterna av utrikesfödda så är barnafödslar i medelklass väldigt låga

Varför vill medelklassen inte ha barn ?

Men är det då normalt att ständigt behålla den positiva känslan? Tillåter man ens varandra att vara mänskligt och acceptera varandra fullt ut?

Vad är det för en pajas familjeterapeut

Jag tror personligheten påverkar huruvida vi ledsnar fort eller inte. Är man rastlös, behöver ständigt nya intryck för att känna sig levande och mår bra av spänning, är det klart att man tröttnar fortare på rutiner och samma dag efter dag. Slentrianmässigt liv blir svårt för vissa medan andra uppskattar det förutsägbara, det invanda och trygga.

Ett exempel om hur olika vi kan vara:
Vissa åker till samma semesterort år ut och år in och har varit där 21 år i rad. Andra vill ständigt upptäcka nya resmål och väljer sällan samma ställe två år i rad. Jag tillhör den senare varianten. Ständigt ute efter nya vyer…

Nästan exakt det jag menade

Du berör en viktig sak

Vi vill ändå inte ha det som innan men ändå kan vi se att i framtiden så blir det svårare pga kickarna

Är vi på väg emot en krash för relationer och skaffa barn ?

Det måste ju gälla samma gamla kuk också.

Jag förstår

Men på 20år så har vi accelererar i hur snabbt vi vill ha nya upplevelser och kickar..

Vad tror du händer om det fortsätter i samma takt ?