Flat Earth--Jorden är platt

Det ter sig ganska naturligt att man vill få en något djupare förklaring när någon kommet med ett extraordinärt påstående

Och ja, om vi diskuterar FE så vill vi ju såklart bena ut den alternativa teorin om den platta jorden. Och detta inklusive detaljer.

Om du vill argumenteta för att jorden är platt så förväntas det att du argumenterar för det.

Jag undrar hur en mikroskopisk människa på bordet som kanske inte blir upplyst av lampan när den befinner sig ett visst avstånd från människan, skulle uppfatta det?

Orimligt att det skulle uppfattas som mörkt?

Att du inte förstår att du måste bevisa när du kommer med påhitt som går emot etablerad fysik om du skall bli trovördig övergår mitt gförstånd.
Nu sitter du ju bara och hittar på saker utan minsta belägg för det.
Du behöver inte men du är inte trovärdig om du bara sitter och hittar på tokigheter tvärtemot etablerad fysik om du inte kan förklara något.

Att det skulle bli mörkt om en ljuskälla kommer tillräckligt lågt bort är det ju ingen som tycker är orimligt. Det som däremot är fullkomligt orimligt är ju att en ljuskälla som hela tiden är över en platt yta skulle se ut att gå ner bakom kanten med oförändrad storlek så som solen gör.

Och jag undrar vad bordet har med frågeställning att göra.

Siktlinjen är ju ovanför bordet. Vilka magiska egenskaper tillskriver du bordet som är under siktlinjen?

Vad fan har siktlinjer att göra med att det upplevs som mörkt för den mikroskopiska människan på bordet?

Hur kan den människan se ljuset, utan att det belyser honom? Vi ser ju att bordet där han står, tycks ligga i mörker när vi tittar ovanifrån? Hur kan han ändå se lampan? Enligt din logik alltså, med "allt vi vet om optik bla bla bla"

Den mikroskåpiska människan skulle ju inte kunna se lampan om den var flera mil från honom eller henne nej. Detta är det ju ingen som ifrågasätter. Men han/hon skulle ju sluta se lampan när ljuset från den blev för svagt. Att han/hon skulle se den gå ner med oförändrad storlek så som solen gör för oss är ju däremot totalt orimligt.

Solen skulle alltså behöva bli typ samma storlek som vi ser en stjärna när vi tittar på himlen?

Jag vet inte, men jag tror människan på bordet skulle uppleva mörker ganska långt innan lampan skulle se ut som en så liten ljusprick från där den står och tittar mot lampan som försvinner. Men du tror annorlunda?

Tror du att solen eller lampan skulle sluta lysa med oförändrad storlek så tror du verkligen på orimligheter. Man behöver ju bara före en lampa några meter bort för att den skall krympa ihop av perspektivet.
Det rimliga med en lampa som försvinner ovanpå en skiva är att den krymper ihop till en prick.

Och om bordet tycks ligga i mörker långt innan lampan rimligen kan ha färdats så långt bort från den mikroskopiska människan att den skulle uppfattas som en tillräckligt liten prick för att orsaka denna avsaknad av ljus, det är inget du tycker är relevant att försöka ta reda på innan du avfärdar tankeexperimentet?

Då måste vi ju ställa oss frågan hur denna ljuskälla skulle uppfattas för den mikroskopiska människan? Om den i teorin alltså inte befinner sig på tillräckligt avstånd för bli så liten som du inbillar dig att den måste vara innan det ska bli så pass mörkt.

Du behöver bara före en lampa över ett bord för att det skall bli mindre och solen går ner med oförändrad storlek och ljuset försvinner då mycket snabbt så jag skulle nog betrakta ditt tankeexperiment som orimligt.

Minimänniskorna som bor på det platta bordet skulle ju se lampan även om de befann sig utanför ljuskäglan.

Medan människorna som bor på jorden ser ju aldrig solen på natten. Vad säger du om det?