Citat:
Ursprungligen postat av
Svenshult
Jo, jag håller med om mycket av det du skriver men framförallt så handlar det om politik snarare än strategi. Det åsiktspaket som de traditionella högerpartierna står för idag efterfrågas inte av väljarna — kulturell vänster, ekonomisk höger. Ungdomarna idag är snarare kulturellt långt till höger (de dricker inte ens alkohol) och ekonomisk pragmatism.
Att komma med ett förslag att vem som helst ska kunna byta juridiskt kön och lägga så mycket energi på att driva det genom riksdagen som om det handlade om rikets säkerhet visar bara hur totalt frånsprungna moderaterna är i dagens idéklimat. Ingen vill ha detta.
Japp, så är det. Och det finns faktiskt en hel del (politiska) analyser som säger att det mesta bottnar i en "framtidsvision". Dvs. det dagens ungdomar ser framför sig är en rätt annorlunda framtid jämfört med den politiska partier utlovar, och det gör att de inte heller tror på "de (uttjänta) gamla vanliga standardlösningarna" som många partier kör med.
De problem de ser framför sig är tvärtom sådana som de traditionella politiska partierna inte fixar att ens hantera: AI, automatisering av jobb, överbefolkning, klimatförändring, ekologiska krascher, miljögifter överallt, krig om naturresurser. Det gör i sin tur att de väljer mellan tre olika "politiska vägar":
1) Att låtsas som om allt egentligen är som det alltid varit (= förutsägbar framtid), vilket innebär att man väljer att tro på de traditionella partierna och "mammas och pappas" världsbild, och det klamrar man sig fast vid med alla sin kraft. Av dem blir det nya hängivna sossar, borgarbrackor och miljömuppar. Och mest dras de till partier med tydliga, litet gammaldags värdegrunder, så till höger blir de lätt "konservativa" medan de till vänster blir övertygade gammaldags socialister.
2) Att själv vilja göra nåt. Då är alla etablerade "gamla" partier uteslutna (de har skapat problemen och saknar lösningar), men problemet för det här gänget är att ALLA partier i praktiken är uteslutna, eftersom det inte finns nåt parti som skulle ha alla framtidsproblemen som första punkt på agendan. Istället så söker man sig till andra organisationer som GÖR nånting. Och ju mindre samhället gör, desto mer radikala åtgärder anser de att behövs. Man kunde säga att de här är rätt smarta och har rätt i sak (och vet det också), men de går enligt det samhälle de vill förändra för långt i sina metoder.
3) De utagerande. De här känner på sig att det sakta men säkert håller på att skita sig, men de känner också att de inte greppar läget och därför är maktlösa när det gäller att göra nånting. Det gör att de beredda att följa ledare som lyfter enkla problem, eller kanske ännu mer enkla lösningar. Att engagera sig i en sådan lösning ger dem en plats, ett mål och en riktning, och gör att de upplever att de kan avra med och kontrollera sin egen framtid. De traditionella partierna kan inte erbjuda den typen av enkel problemställning och enkla lösningar, så de är per automatik uteslutna. Dessutom delar de här delvis den andra gruppens inställning till "etablissemanget", dvs. att de både orsakat problemen och inte har några lösningar. Politiskt sett var det tidigare ofta "yttervänstern" som körde det här stuket, men med tiden har det istället blivit vanligare ute till höger.
Den kortkorta versionen av de tre grupperna är:
1) "Allt ska vara som det var förut"
2) "Allt måste förändras för att vi ska ha en chans"
3) "Vi måste vinna över det som hotar oss och vår framtid"
Själva gruppindelningen är i själva verket rätt irrelevant (och varierar mellan olika samhällen, samhällsklasser, länder och kulturer). Det som däremot är väldigt relevant är att världen faktiskt går mot en mer kaotisk och oförutsägbar framtid, och det påverkar hur de här grupperna kommer att utvecklas på den politiska kartan. För det som är kristallklart är att nåt status quo inte kommer inte gälla.
I nuläget har vi partier som alla har "ekonomisk tillväxt" centralt på sin agenda. Ett parti har en lösning, ett annat en annan. Och så pekas det finger kors och tvärs över hur fel och korkat det är. Men det de alla missar är att det har noll effekt på en generation som insett att den eviga ekonomiska tillväxten är bullshit, att hela den idén är en del av problemet istället för lösningen eller som helt enkelt tycker "skit i ekonomisk tillväxt, vi har mycket större problem att hantera".
Den del av politiken som hittills bäst greppat situationen är "ytterhögern". Där har man delvis klarat av att peka ut verkliga problem (som etablerade partier helst inte ens vill peta i) och skapa en grundläggande ideologi som går ut på att lösa dem. Men också om det tillvägagångssättet funkar bra för att angripa enskilda problem så är det för simpelt för att kunna hantera ett helt samhälle. Att strutsifiera sig och låtsas som om allt är som det alltid ha varit (eller som det var "förr i världen") är grundläggande falskt och kommer aldrig att hålla i längden. Det går liksom inte att återskapa Downton Abbey eller Anderssonskans Kalle. Så det som förutspås (i Europa) är en längre tid av politiska spänningar och svängningar som leder till att de traditionella partierna minskar och/eller splittras och det dyker upp nya partier med mer radikala agendor, och nästa stabila läge inträffar när grupp 2 och grupp 3 hittar varandra (de som i dag ses som varandras motsats
). Då kommer genomgående, grundläggande och omfattande samhällsförändringar att genomföras både snabbt och med kraft. När en sån politisk lösning (som både står på verklig grund, har kraft att agera och tar logiskt och konkret sikte på de alla problem som faktiskt finns) erbjuds väljarna så kommer de att flockas till den lösningen. Och ju mer världen förändrats desto häftigare blir den effekten, och det är inte osannolikt att länder därför upplever ett slags praktiskt enparti-system (dvs. ett politiskt block eller parti har ett väljarstöd på långt över 50%) under en längre tid.
Grejen är att det är väldigt svårt att se något av dagens partier ingå i nåt sånt. De enda som har en chans i dagsläget är SD, men det skulle förutsätta en rätt omfattande förändring av SD's ideologiska grund, med åtskilliga "tvärtemot flip-flops".
