Citat:
Ursprungligen postat av
Trevligt.konto
Tämligen spektakulärt. Nästan som man misstänker fel. Dom kallar det Kirk-effekten.
Undrar vad som orsakar V raset. Arga Hamassuportrar eller vänstersossar som drar öronen åt sig. V har verkligen satt sig själva och oppositionen i en skitsits. Skulle inte vilja vara Noshi. SD-boosten är nog ganska tillfällig.
Om man skulle dra till med förklarande "effekter":
M vs SD => M har redan länge varit i en "omöjlig position", med SD på ena sidan och "SD:s motpoler" (beroende på politisk fråga) på den andra. Om moderaterna officiellt tar ett halvt politiskt kliv bort från SD så ökar SD, tar de ett halvt politiskt kliv mot SD så tar de tillbaka en del väljare från SD men minskar på den andra kanten. Jag har svårt att tro att SDs ökning skulle vara en "Kirk-effekt", jag tror att det är mera fråga om att SD hållit ställningarna medan M "vacklat". Den nya glädjebudgeten (och att den finansieras med ökad belåning av Sverige) har inte fallit alla i smaken, Gaza-hanteringen har varit luddig, säkerhetsklåpandet har gett effekter och att M öppnat för att komma överens med "vänstersidan" om mera vindkraft (nåt SD satte stopp för) kan nog ha fått en del att reagera.
L vs L => L har i princip misslyckats med all den politik de haft ansvar för (skola, klimat, arbetslöshet) och har väldigt litet att hämta eller förlora politiskt. Istället överskuggas partiets stöd, politik och framtid av ödesfrågan om att acceptera SD i en regering eller inte. Att utse en ny partiordförande ledde inte till ett förväntat lyft i somras, det gör däremot nu ett något tydligare ställningstagande mot att aceptera SD i regeringsställning. Det ger en obetydlig 0,6%-ig ökning nationellt sett, men en märkbar 25%-ig ökning av stödet för L. Man kan se det som att forna L-väljare är beredda att komma tillbaka till ett parti om partiet återgår till sin tidigare inställning till SD i regeringsställning. Det gör det inte lättare för varken L eller högerblocket i stort, men det gör det väldigt tydligt att L behöver välja väg innan valet nästa september. Antingen satsa på en fullvärdig "Tidö 2.0"-regering där SD ingår och räkna med stödröster, eller satsa på att hålla fast vid den tidigare linjen (stopp för SD i regeringen) och hoppas att det ger över 4% i valet.
V vs vänsterblocket => Dadgostars och V:s inställning till politiskt blocksamarbete avgjorde förra valet, tillsammans med den vansinniga "priset vid pump"-kampanjen. Och historien upprepas nu igen, V kräver ministerposter och det kan i sig sänka hela vänsterblocket. Följaktligen börjar alla "anti-Tidö 2,0"-väljare att inse att en röst på V kan bli ett indirekt stöd för Tidö 2.0, ifall väljare igen föredrar ett tydligt högerblocksalternativ mot ett otydligt vänsterblocksalternativ. Om man accepterar den skadliga svenska "blockpolitiken" så är det, underligt nog, en korrekt slutsats av V-väljare att INTE rösta på sitt eget parti.
C, MP & KD => Här inverkar mest "småsaker". C gjorde misstaget att inför kyrkovalet tydligt gå ut och vilja ha ett fortsatt industriellt skogsbruk, vilket ledde till ett av de sämsta valresultaten någonsin. Det är också en av de få frågor som letat sig över nyhetströskeln, så det kan mycket väl ha fått motsvarande effekt rent allmänt. MP är höljt i dunkel, de gjorde ett bra kyrkoval genom att ha motsatt åsikt till C (= mjukare skogsbruk), men det är nåt de samtidigt har undvikit att stå för generellt. Visserligen ahr MP kritiserat den (i sig smått galna) statliga skogsutredningen, men de har inte presenterat nåt alternativ. KD har satt sig på pottan, eller egentligen ett par pottor samtidigt. Buschs tydliga pro-israeliska och sionistiska inställning drar till sig en del väljare, men får också mer traditionella kristna att rösta på andra partier. Och det som KD & Busch åstadkommit i regeringen är extremt tunnt, M, SD och t.o.m. L har "fått igenom" mer av sin politik än KD (och då är både SD- och L-väljare missnöjda med hur litet deras partier åstadkommit). Så Busch kommer sannolikt att gå för "skylla på vänsterblocket" som valtaktik, men frågan är om och hur mycket det biter, när hon & KD trots allt har suttit i regeringsställning en hel period. Men vänta bara, det startar litet senare i höst (när oppositionen röstar mot regeringens energipolitik, till följd av utebliven bred energiöverenskommelse).
"Stabila S" => rent procentuellt sett har en av de större överraskningarna för 2025 varit hur stabilt stödet för S har varit. Självklart skulle partiledningen med Magda i spetsen vilja se en ökning, men nån sån tydlig effekt har inte synts till. Å andra sidan har det inte skett nån minskning heller, vad än regeringen gjort för utspel eller vad S själv hittat på. Om stabiliteten är "bra" eller "dålig" kommer dessutom att avgöras av hur det går för de andra partierna: den kan vara den stabila grund en vänsterblocksseger vilar på, eller det stabila ankare en vänsterblocksförlust sjunker med. Det ska bli intressant att se vad S tar till för att fösöka höja stödet, sen när valarbetet kickar in på allvar. För nåt kommer de nog att försöka med, men samtidigt sitter de såpass stadigt i båten att de kan invänta högersidan, vilket ger S en taktisk fördel.
M och glädjebudgeten => Moderaternas försök att köpa röster med statliga medel verkar inte ha fungerat, eller kan t.o.m. ha gjort att partiet backat. Att köpa röster för lånta medel kanske ändå inte går hem bland moderater, och en förklaring kan vara att det är vad man anklagat vänstern för i decennier. Och då har vänstern nog aldrig gjort det lika tydligt, också om summorna ur statsbudgetssynvinkel t.o.m. kan ha varit större. Räkna med att moderaterna kommer att försvara sin glädjebuget med att den här undersökningen till stora delar genomfördes förrän budgeten presenterades. Det är en sån där "sant men inte sant"-grej, eftersom det nya "budgetutrymmet" på 80 miljarder presenterades får flera veckor sedan, liksom vem som skulle få pengarna. M kommer inte att lyfta av den enkla orsaken att regeringens politik varit för dålig och för svajig, och ju närmare valet kommer desto tydligare kommer det att bli att det står mellan att acceptera att bli näststörsta parti eller att högerblocket förlora valet. M kan helt enkelt inte skaffa sig ett tillräckligt stort stöd om man ska slåss mot SD (om "största högerparti") och mot vänstersidan (om "blocksegern") samtidigt, speciellt inte om det dessutom ska ges stödröster till L.