Tråden om Christer Andersson

Jo, han är på akut ekonomiskt obestånd hösten 1992. Eftersom han inte kan betala sin avgift blir han i praktiken bostadslös och tvingas att flytta till stugan. Han är ekonomiskt utblottad och saknar inkomst. Han överlever på att pantsätta och sälja saker. Hade det stannat vid att han sålde revolvern för att han behövde pengar till brödfödan vore tidpunkten rimlig.

Men nu blandas bostaden in i leken och då faller saken. Han kan inte rädda sig kvar i den genom försäljning av lösöre. Lägenheten är dessutom redan såld vid tiden. Han hade ingen anledning att frukta Kronofogden, där finns han redan. Inget annat säljs heller för att täcka hela skulden till föreningen.

Eftersom han säljer bostadsrätten i förmodligen augusti 1992, så är det möjligt att han flyttar revolverförsäljningen från höst till sommar. Men det innebär i praktiken ingen skillnad.

Hans avlägset belägna lägenhet med hög avgift är vid denna kristid inte särskilt säljbar. Han får knappt en hundratusing.

Man kan också notera hur skälen han uppger varierar. Från att han måste vänta på slutlikvid efter bostadsförsäljningen på grund av mäklarens semester och därför säljer revolvern med anledning av avgiftsskulden till föreningen till att han i Aftonbladet 1999 låg efter med hyror och riskerade att bli vräkt.

Jepp,det är uppseendeväckande.

Att Christer inte vet om under vilken årstid har sålt sin Magnumrevolver svart är svårförklarligt utifrån annan utgångspunkt än att han helt enkelt uppger "oriktig uppgift" i sitt första förhör.
Telefonsamtalet den 11 Januari kommer som en blixt från klar himmel,och spekulationsvis så förvirrar det Christer till den grad att han uppger att han sålt sin revolver hösten 1992.Efter det att samtalet har avslutats så bör Christer tänka på vad han har sagt till Polisen,och han bör inse att hösten 1992 inte är en rimligt tidpunkt för den påstådda svartaffären.Har han sålt sin lägenhet redan i Augusti 92 så funkar inget av de skäl som han uppger för sin illegala försäljning och han tvingas därmed tidigarelägga sin försäljningstidpunkt till sommaren 1992.
En illegal försäljning av det som Christer vet eftersökt Magnumrevolver till random knarklangare inne på/eller ej Cafe Opera måste ju antagas innebära sådan speciell omständighet att Christer borde ha kommit ihåg denna mycket klart.Dessutom så har inte speciellt mycket tid gått från den föga plausibla försäljningen till det att Polisen ringer till Christer den 11 Januari 1994.

Rimlig förklaringsmodell erhålles således,som kan förklara varför Christer uppger två olika tidpunkter för sin revolverförsäljning.Den först uppgivna är orimlig utifrån fakta angående lägenhetsförsäljning och uppgivet skäl till svartaffären.Tidpunkten måste anges till före i tid lägenhetsförsäljningen,något Christer torde ha insett på eftermiddagen den 11 Januari 1994.

Medelsvensson satt klistrad vid tv:n i många månader efter mordet. Om han hade sagt att han inte var intresserad hade det varit ovanligt.

CA var ingen idiot. Även om han inte var mördaren var han inte dummare än att han insåg att som Palmehatande innehavare av Magnum-revolver, boendes inom gångavstånd från mordplatsen och dömd våldsbrottsling, förr eller senare skulle hamna i utredningens nät.

Både morden på Kennedy och Kirk utfördes med lagliga vapen, som lätt kunde spåras tillbaka till mördaren. Utan att ha statistik skulle jag anta att mord som begås av ensamma individer ofta utförs med licensierade vapen.
Edit:
In U.S. assassinations of politicians and public figures (e.g., JFK, RFK, MLK Jr., Reagan attempt, Giffords shooting), legal firearms traceable to the perpetrator are used in approximately 70-80% of cases, based on patterns from mass shooting data (77% legal acquisition per NIJ/Violence Project, 1966-2019)

Då skall man ha med sig att planeringstiden inför brotten har varit betydligt längre i de ovan nämnda fallen än vad den varit i samband med Palmes random biobesök.
Trots detta så användes legala vapen,och var MOP oplanerat så ökar naturligtvis chansen att man tagit vad som för stunden kunnat erhålla i vapenväg.Förloppet pre mord indikerar detta som sannolikast scenario.

Det finns inget bevis att ett legalt vapen användes i Palmemordet. Kan lika gärna varit ett illegalt vapen eller ett vapen som inte var licensierat i Stockholm. Finns inget bevis alls att CA ens var ute på mordkvällen. Ej heller att han var nära eller på mordplatsen tiden för mordet. CA var sannolikt hemma, var sjuk och sov tiden för mordet. CA var sannolikt inte gm.

https://gunnarwall.wordpress.com/2024/10/

Fast du kan inte avföra något som en potentiell GM hävdar. Om han säger att han var sjuk så kan du inte bara köpa det. Han har ju sagt att han sålt sin revolver i Kungsträdgården också, men det köper du såklart också rakt av utan att reflektera över det hela?

Med anledning av att Christer A var intresserad av fotografering tycker jag det är intressant att fråga sig om han då även hade något av ett ”fotografiskt tänkade”. Jag frågade helt sonika Chat GPT hur detta skulle kunna ha manifesterat sig. Svaret:

Om vi applicerar detta på Christer A (utifrån det lilla vi vet om hans fotointresse):

Observation av miljön
Han kan ha haft lättare än andra att mentalt notera var folk befann sig, vilka rörelser som skedde och var han själv stod placerad.

Precis som en fotograf letar ”den bästa vinkeln” kan han ha lagt märke till siktlinjer och skydd.

Val av position
Som fotograf väljer man utsiktspunkter. Det kan ha påverkat hans förmåga att tänka taktiskt kring var han ställde sig i en miljö – t.ex. en trottoar eller gatukorsning.

Timing och precision
Foto och skytte har gemensamt att man tränar tajming: när man trycker av (slutare eller avtryckare).

Det är inte långsökt att tänka att en fotografiskt lagd skytt kan utveckla extra känsla för ”rätt ögonblick”.

Minnesbilder
Fotointresse kan även innebära att man lagrar inre bilder. Det skulle i ett hypotetiskt scenario göra honom mer visuellt medveten, kanske rentav efteråt kunna återkalla detaljer starkare än genomsnittet.

Hur det kunde ha manifesterat sig vid ett brott

En metodisk observation av omgivningen innan dådet.

Ett ”iscensättande” av situationen nästan som en bildkomposition.

Ett snabbt, exakt ögonblicksbeslut – att agera när ”rutan var rätt”.

Ett efteråt-beteende präglat av att analysera händelsen i bilder i huvudet, snarare än i känslor.

Sammanfattning:
Om Christer A hade ett fotografiskt tänkande kunde det ha förstärkt hans förmåga att observera, välja position och tajma sitt agerande. Hans sätt att tänka i bilder och ögonblick kan ha gjort handlingen mer strukturerad och ”bildmässigt planerad”.

Vad tycker ni? Är det intressant och relevant? Kan det ge några andra – ”nya” – infallsvinklar?

Min slutfundering(?)kring TV skottet.

Att Christer har skjutit sin TV med sin Magnumrevolver vet vi.
Att Palme befunnit sig i rutan när Christer bränt av sitt skott finns det trovärdig uppgift från L i materialet.

Jag tror att följande hände,och det skiljer sig en aning från vad jag tidigare har trott.

Christer sitter och leker framför rutan med sin nyinköpta revolver.Han laddar i patroner och han laddar ur,sitter och leker med sin nya Smith and Wesson.
Palme dyker upp i rutan i ett nyhetsinslag.Christer har redan starka aversioner emot honom,ytterligare befästa via sin kontakt med den starkt Palmefientlige ordföranden i skytteklubben.Den jäveln skall jag torrklicka tänker Christer..men han glömmer i hastigheten bort att han har patron i loppet.

Christer torrklickar Palme i TVn och skottet brinner av.

En ren olyckshändelse som Christer själv påstår,men en olyckshändelse som ändå har sina bottnar.

Det har ju gått av ett skott i lägenheten, det vet vi ju för kulan satt kvar i karmen. Har den gått igenom en TV innan? Det har ni säkert redan kommit fram till i tråden om så är fallet. Men huruvida Palme varit i rutan eller inte är lite svårare att veta. Det kan mycket väl ha varit en efterhandskonstruktion eller rent av något som blivit en sanning efter att nära och kära skämtat om det efter att han förekommit i Palmeutredningen

För är det så att Palme ej varit i TV:n utan att det bara varit en olyckshändelse, så är ju den biten rätt platt. Men blir desto mer kittlande sett till helhetsbilden om det faktiskt var så att Palme var i rutan

Christer A:s fotografiska tänkande – en nyckel till att förstå mordet på Sveavägen

Hypotes: Genom att se världen som bilder snarare än människor kan fotointresserade Christer A:s fotografiska personlighetsraster förklara motivet, metodiken och den kyliga precisionen.

1. Förföljelsen från Grand – ”motivet” växer fram

När makarna Palme lämnar biografen Grand blir de inte två människor i hans ögon, utan ett motiv.

Hans stirrande blick fungerar som en kameralins: fixerar, registrerar, men undviker mänsklig kontakt.

Här trängs känslor bort redan från början – han behöver inte konfronteras med empati eller tvekan, eftersom han betraktar på distans.

2. Sveavägen – väntan på rätt bild

Under promenaden nerför Sveavägen analyserar han ljus, rörelser och bakgrunder som en fotograf.

Känslor av rädsla, skuld eller moral trängs undan av det tekniska fokuset: ”är scenen rätt komponerad?”.

Att vänta in rätt ögonblick blir inte en fråga om mod eller samvete, utan en fråga om komposition.

3. Hörnet Tunnelgatan – kompositionen faller på plats

Dekorima-skylten ger ljus, Tunnelgatans mörker blir bakgrund, Sveavägen och Tunnelgatan ger linjer som leder blicken.

Paret är isolerade i centrum.

Här försvinner känslor helt ur ekvationen – det är som att motivet själv har ställt upp sig.

4. Handen på Olof Palmes axel – teknisk justering

Gesten blir en justering av motivet, inte en mänsklig beröring.

Genom att tänka fotografiskt kan han tränga bort den existentiella laddningen i att röra vid en människa – han ”flyttar modellen” för att få rätt bild.

5. De två skotten – två exponeringar

Första skottet: huvudexponeringen, ögonblicket han väntat på.

Andra skottet: säkerhetsbilden, dubbelexponeringen.

Här tränger det fotografiska tänkandet undan skuld och chock. Avfyrningarna blir inte våld, utan tekniska avtryck – mekaniska klick, likt slutaren på en kamera.

6. Sekunderna efteråt – bekräftelsen

Gärningsmannen observerar paret några sekunder.

I stället för att känna skräck eller ånger låter han bilden ”sätta sig”.

Det fotografiska synsättet fungerar som ett filter mot känslor – han betraktar resultatet som en stillbild, inte en tragedi.

7. Flykten – nästa bildruta

Rörelsen uppför Tunnelgatans trappor blir nästa bild i sekvensen.

Att återvända hem i en cirkel mot Hälsingegatan ger en form av sluten komposition.

Även här tränger bilderna undan känslorna: han ”fortsätter serien” snarare än flyr från en mordplats.

✅ Slutsats

Det fotografiska tänkandet kan förklara både tillvägagångssättet och den kliniska kylan:

Han följde makarna som motiv, inte människor.

Han väntade på rätt utsnitt och ljus, inte på rätt samvete.

Handen på axeln blev en justering, inte en beröring.

Skotten blev två exponeringar, inte våldsuttryck.

Sekunderna efteråt blev en kontrollblick, inte empati.

Flykten blev nästa bildruta, inte en panikslagen reträtt.

På detta sätt kunde känslor av rädsla, skuld eller medlidande trängas undan av det fotografiska rastret. Han såg inte en människa falla – han såg en bild bli till.