Citat:
Ursprungligen postat av
EBVVP35
Så mycket skitsnack i tråden, okunskap och tyckanden. Och man märker tydligt vilka som har kontakt med psyk pga sjukdom …
Grundinställningen till alla vård i Sverige är att den skall ske i samråd/samförstånd med vårdtagaren/patienten. Jag tror de flesta av oss objektivt tycker det är en ganska bra inställning. Om man inte vill ha cellgifter mot cancer (och massor av biverkningar sista tiden i livet) kan man tacka nej, om man inte vågar genomgå en riskabel operation kan man tacka nej. Man väljer själv om man vill ta mediciner efter en stroke.
Att ta ifrån någon denna valfrihet, möjlighet att välja och påverka är ett av de största ingreppen man kan göra gentemot en människa. Självklart skall detta göras ytterst restriktivt och det måste vara väl reglerat i lag. Det finns mängder med historiska exempel på när detta inte skett, fullkomligt galna situationer när folk låstes in för inget eller tvingades till ingrepp de inte ville ha.
En gemensam nämnare hos många psykiatriska diagnoser är att man inte själv kan se/förstå/acceptera behandling. Många har en utomordentligt dålig compliance (dvs tar sin behandling som ordinerat). För vissa diagnoser (tex personlighetsstörningar) FINNS det inga läkemedel, för vissa (tex beroendesjukdom) endast läkemedel som minskar suget och bara precis när man tar dem.
Att läsa in alla efter suicidförsök betyder att man först måste avgöra om det var ett allvarligt menat försök. Träffar varje vecka personer m EIPS som varje vecka intoxar eller står på tågbroar, är detta allvarligt menat? När är det ”rop på hjälp” eller allvar? Det går sällan att vara helt 100%, och i många fall är det förmodligen något man bara säger för att få uppmärksamhet. Men absolut inte alltid, och att veta skillnaden är svårt. Oerhört svårt!
Så vitt jag förstår har GM i detta fallet lagts in på psykiatri enl HSL (gissningsvis uppfyllde han inte kraven för LPT) och valde själv att skriva ut sig. På psyk kan man då inte göra något. Det är så lagen ser ut.
Om ambulanspersonalen däremot fått veta att de skulle köra till en individ som jagat deras kollegor m basebollträ och är dömd för olaga hot. DÅ hade de kunnat begära att polis vara på plats och detta hade sannolikt inte hänt. Det hade iaf med största sannolikhet fått en annan utgång…
Att sitta on ondgöra sig över psykiatrins brister och idiotförklara psykiater säger mest om individen själv…
Och de som jobbar på SOS är INTE sjukvårdspersonal, de följer dataprogram och algoritmer. Deras medicinska kompetens är obefintlig, men de gör i de flesta fall ett bra jobb och de gör naturligtvis så gott de kan. De är dock bakbundna av att de endast har uppringarens ord att gå på.
Det är just sådan här fientlig inställning och attityd utan medkänsla inom psykiatrin gentemot dessa patienter, som förmodligen lett till att psykiatrin mest skadar och tjälper så många!
En förlegad attityd som verkligen man behöver göras av med!
Man borde inte jobba inom psykiatrin eller vården om man inte drivs verkligen av viljan att hjälpa, bota, behandla och få människor att må bättre. Sedan förtjänar de givetvis högre lön om de är där av rätt anledning, av välvilja inte incitament att tjäna massa pengar.
Då det är krävande och en otrolig insats, de som jobbar med detta borde själva få stöd osv.
Och är man empatisk borde man förstå att oavsett "slaskdiagnos" eller ej - Att man försöker inte begå självmord eller använder det som ett medel för "rop på hjälp" om man inte är i så pass dåligt skick, långt gången i psykisk ohälsa/ sjukdom att man är i behov av akut omhändertagande!
Och så påstår du i samma veva att det är så "svårt att avgöra" när det är på allvar att någon kommer begå självmord?
Ja men då är det ju givetvis än mer viktigt att man "tar det säkra för det osäkra" och hjälper personen ifråga!
Du resonerar ju helt bakvänt och helt utan empati, medkänsla för dessa människor.
Som att det är ok att ta risken typ "lite spill får man räkna med" i människoliv?
Fruktansvärt otäckt.
Sen undrar man varför sånt här händer och att så många lyckas begå självmord.
Inte konstigt alls om alla resonera som dig inom psykiatrin.
Dessvärre är det kanske också så, systematiskt till följd av nedmontering av vården/ psykiatrin med för få vårdplatser - Att man avvisar patienter.
Vilket heller absolut aldrig borde få ske och aldrig någonsin går att försvara!
Tvärtom, behövs det fler platser inom psykiatrin där patienter med sådan problematik och som är suicidala får mer hjälp och omvårdnad.
Och där de kan stanna längre tid om de vill och känner de behöver detta för att kunna må bättre. Liksom fler behandlingshem och boendestöd.
Inte som idag att de kan slängas ut på gatan när de fortfarande mår jätte dåligt.
Helt vansinne och helt oacceptabelt.
Man får skämmas för ett samhälle med så dålig låg standard på vård och psykiatrin, som påstås va så utvecklat och modernt. Ett inhumant samhälle som uppenbarligen går bakåt i utvecklingen.
Men dessa patientgrupper ska inte blandas ihop med andra och med utåtagerande farliga patienter som de görs idag.
Vilket också inte heller gynnar en utveckling till det bättre för patienters mående. Inte ens något så grundläggande har man förstått att man behöver åtgärda.
Jobbar du inom psykiatrin borde du också veta vilka fruktansvärda biverkningar dessa psykofarmaka ofta ger och hjärnskador på sikt. Som MGM i detta fallet har fått SSRI - preparat som påverkar bla dopamin och serotonin som när de frisätts och nivåerna höjs för mycket kan leda till psykoser.
En av biverkningarna på antidepressiva är alltså psykos. Och det är inte heller första gången en GM har psykofarmaka i kroppen när han/hon begår vansinnesdåd!
Det är faktiskt droger som skrivs ut för mycket av där egentligen patienter borde övervakas, eller helst inte skrivas ut alls sådana här droger! Detta kan ha lett till kraftig personlighetsförändring alltså, hos MGM.
Psykiatrin som den ser ut idag behöver verkligen omstruktureras från grunden, med mindre utskrivning av psykofarmaka, fler vårdplatser med mer skräddarsydd individuell behandling och rehabilitering.
Då detta kan va väldigt individuellt från en patient till en annan och inte utifrån någon "slaskdiagnos" som byggs på pseudovetenskap.
Utan att man börjar lyssna mer på patienter och tar dom mer på allvar och personal som genuint vill att dessa patienter ska må bättre.
Även mer miljö/livstil/ terapeutisk behandling.
Innehar man en sådan empatistörd, fientligt och nedlåtande attityd gentemot patienter är det självklart att responsen från patienten blir ett ännu sämre psykiskt mående och destruktivt beteende!.
Bemötande inom vården är ju A och O för hur patientens mående ska utvecklas till det bättre eller det sämre.
Många mår psykiskt dåligt till följd av trauman och brist på kärlek, då kan det hjälpa att få va på en plats där man får vila ut och blir omhändertagen och känner sig älskad av människor man känner och visar de vill en genuint väl.
Om man anser att detta är något dåligt fast det får patienter att må bättre eller åtminstone överleva ett tag till, då är man på fel ställe och borde inte jobba inom vården!
Är man rätt person att jobba med att bota och hjälpa människor, mår man bra av att veta att patienter mår bättre.
Man vill väl och anser inte att patienter är besvärliga "kräver för mycket" bortskämda osv. Utan man tycker det bara är bra om det faktiskt är något som hjälper och får personen att må bättre, vad det än må vara.