Citat:
Det du beskriver är faktiskt inte särskilt extremt eller orealistiskt om man ser det ur ett historiskt perspektiv. Tvärtom har världen gång på gång gått den vägen, polarisering, ökande motsättningar och till slut ett storskaligt krig som löser konflikten på det mest brutala sättet. Både första och andra världskriget föregicks av precis den typen av dynamik som vi ser idag och de som levde då trodde nog också länge att det kan aldrig hända här. Och det finns många fler exempel Trettiåriga kriget, Franska revolutionen och Napoleonkrigen, Amerikanska inbördeskriget, Kinesiska inbördeskriget, Koreakriget, Vietnamkriget, Jugoslavienkrigen ochSyriska inbördeskriget.
Sist detta avgjordes var via ett världskrig. Tror inte det blir något mindre även denna gång. Polarisering är alltid förstadiet till krig och vi har just nu ett stort krig runt husknuten som kommer allt närmare. Efter att många hundratals miljoner människor dött i kriget, både från höger och vänster kommer de överlevande att sluta fred och anse att det inte var värt det. En paus. Tills det är dags igen långt senare.
Samtidigt lever vi i en tid där det finns fler internationella strukturer och samarbeten än någonsin tidigare, NATO, FN, global handel, diplomatiska nätverk, vilket skulle kan fungera som en broms mot total kollaps. Det gör inte hotet mindre verkligt, men det betyder att utvecklingen inte är helt ödesbestämd.
Ditt scenario är helt realistiskt. Men just därför är det ännu viktigare att diskutera vilka andra vägar som finns för att hantera polariseringen innan det når en punkt där våld blir det enda återstående språket. Yttrandefrihet och acceptans av olikheter är därför avgörande för fred. När människor får uttrycka sig öppet minskar polariseringen och konflikter kan lösas genom dialog istället för våld. Här har både högern och vänstern mycket att lära, för utan öppenhet byggs missnöje upp i det tysta, tills det en dag exploderar.
