Duloxetin

Ja då förstår jag att du kanske borde fundera på annat jobb. Samma för mig för jag har skift med nätter vilket absolut inte är till någon fördel för det psykiska måendet.

Skumt med biverkningen att du måste kissa på nätterna. Borde ge med sig tycker man.

Blir fan tokig på spänningarna jag med. Speciellt hals och käkar på mig. Vill bara kunna slappna av.

Hur går det på 60 mg?
Jag funderar på att prova igen faktiskt.
Jag började att ta aritonin (melatonin) precis innan jag höjde Duloxetin och åt aritonin i 2 månader, tills jag slutade för ett par dagar sedan. Märkte nämligen av ökad ångest, huvudvärk, muskelspänningar osv. De står med som biverkningar i fass såg jag sen, och även nattliga kissningar. Så det kan ha varit så att det var melatoninet och inte Duloxetinhöjningen som var problemet.

Ja svårt att veta vad som är vad då. Kanske värt att testa?

Jag har faktiskt ökat till 90 mg och imorgon är det en vecka sedan och jag känner redan en förbättring. Vaknar inte med samma ångest och känner mig lättare och gladare. Jag vågar inte hoppas för mycket men just nu känns det iaf som att det händer något. Jag märkte förbättring på 60 mg också men det var fortfarande rätt dåligt vissa dagar.

Hejja dig!
Jag har ätit 60 mg i 4 dagar nu men märker ingen skillnad ännu, däremot lite ökat illamående men det kan jag stå ut med.
Hur lång tid åt du 60 mg innan du ökade till 90 mg?

Detsamma!!

Jag åt 60 mg i 6 veckor tror jag. Då kände jag att det var dags att göra något. Antingen sänka och byta medicin eller öka. Så jag ger ökningen en chans först. Orkar inte behöva byta igen så hoppas verkligen att jag slipper det. Men det fungerar okej att jobba för dig?

Nej tyvärr så gör det inte det. Men det är min utmattning som sätter stopp, jag klarar inte av alla ljud på förskolan. Kroppen och hjärnan är för tillfället helt slut, med ökad ångest osv. Jag har inte varit hemma en enda dag sedan jag började men märker att jag balanserar på en väldigt tunn tråd nu, livrädd för att bli sängliggandes i månader igen.

Nä fyfan. Jag vet inte ens om jag är utbränd eller inte. Det är liksom ångest som är problemet. Absolut att stress utlöste det men har inte dom kärnsymtomen för att kunna diagnostiseras med utmattning. Vill testa att jobba 25% snart iaf för jag mår inte bättre av att gå hemma och känna efter hur jag mår hela tiden. Hur mycket jobbar du?

Jag jobbar 25 % men förskolan är absolut inte en optimal arbetsplats för mig. Visst är det fantastiskt att träffa mina kollegor och vara social, men ljudnivån och en ständigt alert hjärna tar all min energi tyvärr.
Är du sjukskriven från en tjänst?

Märker du för övrigt god effekt på 90 mg ännu?

Tack för svar, det ger mig pepp. Fick du effekt först på 90 mg eller svag effekt på lägre dos?

De sa även till mig att SSRI är brända för mig. De hade lite olika uppfattning men dåförtiden så var det tvärtom mot nu, ta maxdos, trappa upp snabbt. Därför skulle jag ta andra kategorier (värsta tiden i mitt liv).

Men när jag till slut fick Fevarin, så hade jag iallafall vilat lite från SSRI. Möjligt att det spelade in. Men då hade jag fått nog. Dels bestämde jag medicinen när läkaren sa att du har testat allt, har du prövat att bara gå tillbaka och vara frisk som du var innan allt det här?

Hade velat strypa henne. Hon trodde att jag satt och lekte och att det inte handlade om mitt liv. Men då ska man komma ihåg att på den tiden så ansågs det att man ville vara kvar i sjukdomen så att man konstruerat den, det var någon blandning av det och ren medicinering.

Jag sa att nu tar vi denna istället för att jag ska leva kanske 6 månader till i plåga. Och nu tar vi inte fulldos utan vi börjar på halv startdos och väntar i två månader.

Allt kom tillbaka, viljan att leva, att kunna andas, att inte tänka på vassa knivar. Sedan hade jag en liten setback och puffade medicinen till 75 mg. Jag var relativt frisk. Jag sa att den tar inte bort allt, men jag är på banan igen, resten kan kanske jag lösa själv. Istället för att ta mer och mer av medicinen tills den slutar verka. (Så hade jag med sertralin, hade i 3 år maxdos, slutade funka, då ville de skriva ut 500 mg när maxdos är 200 och 300 under övervakning.)

De mediciner som jag upplevde som mest lika i känslan var sertralin och fluoxetin, men den senare hade avskyvärda biverkningar. Citalopram tappade jag hämning av, inte jättebra, var raketbränsle för mig, men det var kul ett tag, paroxetin kunde jag inte tänka när jag hade. Ofungerande. På sådana mediciner man använde mot psykos fick jag extrem, oavbruten ångest.

Sedan är inte Fevarin en ren SSRI. Så därför missar man den. Dock ska man vara "rätt" person för den, annars gör den ingenting. Massor av medicininteraktioner med. Och inte högkostnad.

Under alla sjukdomar som man ordnat upp bor nu mitt vanliga kaosjag. Jag har ju inte fått jobba med det från kanske när jag var 18 till 34, då var jag så sjuk och/eller testade mediciner. Det har nog gjort att jag är väldigt dålig på att hantera mig själv. Alla sa bara att tänk när dina sjukdomar försvinner, då kommer du ha massa tid, ork, glädje. Jag vill inte vara sjuk, hellre detta, men det är en ny utmaning (trots stabil i 20 år).

Har tagit en TCA men fick inte testa lågdos. Det var som att vara inrullad i en kebabrulle av biverkningar. På lägre dos kanske?

Som jag, fick jag ju faktiskt effekt med en ny medicin, men då hade jag inte tagit SSRI på 3 år (SNRI dock). Så jag tror inte man ska ta för givet att alla SSRI och liknande är brända.

Citalopram räknas ju som relativt stark på just att lyfta. Å andra sidan finns det mediciner som inte fungerar som den. När jag läste på lite om hur råttor reagerade på de första SSRI som fanns, så var det stor skillnad på de 3 eller 4 de testade med. Citalopram var ganska neutral, Fevarin var skyddande på något som jag inte minns, och sertralin nedreglerade noradrenalinreceptorer till inte mycket kvar. (Detta var kanske 1999, finns mer kunskap nu.) Nu är vi inte råttor, men om de beter sig så olika i en råtthjärna?

Just om man är utbränd och behöver lyftas och lugnas samtidigt så kan det vara svårt att göra medicinskt. En del säger att man behöver SNRI, en del säger att de stressar en för mycket. Jag har ingen direkt aning. Problemet är att jag tror inte läkaren vet heller.

Ett annat preparat skulle kunna ersätta det du har, om du har tur. Isåfall ska det ändras långsamt, överlappande och med många kontakter. Säg t ex att läkaren säger att duloxetin ser perfekt ut på pappret. Man har ju ingen aning om verkligheten.

Tack för ditt svar!
Tillbaka på escitlopram i låg dos hittills + mirtazapin efter 1 mån utan SSRI som inte gick så bra. Så tänke att jag ville tillbaka till det minst dåliga alternativet. Hoppas kombon med mirtazapin ska kunna lyfta lite extra.