Citat:
Ursprungligen postat av
ConquerOrDie
Här har vi en visualisering av det jag undervisat om i de senaste posterna:
https://i.postimg.cc/gcf1SGKc/20250913-205628.jpg
För att strö lite salt i såren har vi också en artikel från några globskalle-matematiker som håller med både mig och verkligheten om hur ting fungerar. Existerar en horisont på en platt yta handlar artikeln om:
https://www.askamathematician.com/2012/08/q-if-earth-was-flat-would-there-be-the-horizon-if-so-what-would-it-look-like-if-the-earth-was-flat-a nd-had-infinite-area-would-that-change-the-answer/
En lärorik dag detta!

Citat:
Ursprungligen postat av
nerdnerd
Tycker du verkligen att den andra länken stödjer att jorden skulle vara platt, är din läsförståelse totalt obefintlig. Eller tycker du att det ser ut som att horisonten är rakt över våra huvuden??
"When you look up from what should be the horizon you’ll just see more of the infinite-flat-Earth. The one exception is what you’d see if you looked straight up. Directly above you you’d find the entire horizon bunched up at that point."
Du är verkligen bara en pajas.
Är ju iaf lite spännande att se att din mattelänk kommer fram till exakt samma som jag gjorde tidigare i tråden i
(FB) Flat Earth--Jorden är platt (men se även
(FB) Flat Earth--Jorden är platt).
Bl a så här skrev jag där:
I specialrelativistisk plattjordsfysik
kan dock den accelererande platta jorden aldrig komma ifatt en ljusstråle som startar precis rakt uppåt. Men om den bara går aningen snett, så är den vertikala komposanten mindre än c, och kommer därmed att hinnas ikapp. Och därmed ser man även i detta fall marken i alla riktningar, utom alldeles exakt rakt uppåt. En annan skillnad mot Newton är att i detta fall kommer man att kunna se marken oändligt långt bort ju mer vertikalt uppåt man tittar.
Allt naturligtvis motiverat ordentligt med formler. Det jag visar där är hur långt en kula når i denna homogent accelererade platta värld, med utgångshastigheten v och utgångsvinkeln θ:
s = (v²/g) sin(2θ) / (1 - (v²/c²)sin²θ)
Det som står över bråkstrecket är samma som man får fram med Newtonsk fysik, medan det som står under kommer från relativitetsteorin.
För ljus, dvs om v=c, kan detta förenklas till
s = (c²/g) sin(2θ) / (1 - sin²θ)
= 2 (c²/g) sin(θ) cos(θ) / cos²θ
= 2 (c²/g) tan(θ)
dvs när θ närmar sig 90° närmar sig s oändligt. (Som borde vara bekant är c²/g ca 1 ljusår.) Dvs för varenda vinkel θ<90° ser man någon del av marken som är sträckan s långt bort. Tittar man t ex 45° uppåt ser man ... marken! Osv. Den synbara horisonten är precis rakt uppåt vid 90°. Och så ser ju inte verkligheten ut. Dvs vår värld är INTE en oändlig platt jord där gravitationen skapas av en jämn acceleration uppåt.