Stämmer Tareq Taylor’s hyllade tal i TV4 om Israel och judar? (2025-09-08)

Det är mycket talande att du inte känner till Hasabara

Men du har säkert hört talas om ryska trollfabriker, rysk propaganda och den sk hybridkrigföringen.

Ok du tar det gånger 1000 så har du Hasbara.

Jag föreslår att du läser på lite om detta fenomen så kommer kanske även du till insikt

Kan du ge konkreta exempel på hur arabländerna har vägrat kompromissa? Och sen får du gärna föra ett resonemang kring hur detta lett till att palestinierna ockuperas och förtrycks

Så HBTQ-aktivisten har bott i Israel?
Har HBTQ-aktivisten bott i Gaza/Palestina?
Har HBTQ-aktivisten varit i Gaza/Palestina?

Vad är det som gör att så många hatar just judar/semiter så mycket?

Jag hatar inte judar/semiter, och känner mig lite utanför.
Varför är det just judar/semiter man ska hata?
Vad är det jag har missat?

Hade han inte tyckt så hade vi inte känt till vad han tycker.

Är det märkligt att en HBTQ-aktivist har bott i just Israel och inte i något närliggande grannland där han hade riskerat att kastas ner från ett tak?

I ö tycker jag bara att Bardas svar har en självklar plats i den här tråden. Dvs hela artikeln hade kunnat ha varit ett On Topic-inlägg här. Möjligen galet fel i sak, men absolut 100% on Topic.

Certainly.

Nej till att erkänna Israel

* 1947 - Arabstaterna röstade nej till FN:s delningsplan (Resolution 181).
* 1948 - Israel utropas; arabländerna förklarar krig istället för erkännande.
* 1967 - Khartoumresolutionen: ”Tre nej” - ingen fred, inget erkännande, inga förhandlingar med Israel.
* 1970-tal - Arabförbundet håller linjen, tills Egypten bryter med Camp David-avtalet 1979.
* 1993 - PLO erkänner Israel (Oslo), men de flesta arabländer gör det inte.
* 2002 - Arabförbundets fredsinitiativ erbjuder erkännande, men bara under villkor (tillbakadragande till 1967 års gränser).

Nej till att erkänna en palestinsk stat

* 1947 - Arabvärlden avvisar FN:s delningsplan: därmed också en palestinsk stat.
* 1948-1967 - Egypten tar Gaza, Jordanien annekterar Västbanken: ingen palestinsk stat tillåts.
* 1974 - Arabförbundet erkänner PLO som representant, men inte en stat.
* 1988 - PLO utropar en palestinsk stat i exil: erkänns av vissa, men inte konsekvent av alla arabländer.

Och att Palestina inte erkänts som stat har bara varit ett problem när arabländerna inte ockuperat den marken det är frågan om. Även Israel motsätter sig att Palestina erkänns som stat, det ska medges.

Du hittar det mesta ovan i denna länk: https://en.wikipedia.org/wiki/Arab_L...raeli_conflict

Konsekvenser för palestinierna av arabstaternas ”nej”

1. Ingen palestinsk stat 1947-1948
När Arabförbundet avvisade FN:s delningsplan försvann chansen att få en självständig palestinsk stat sida vid sida med Israel. I stället följde kriget 1948, som ledde till att över 700 000 palestinier flydde eller fördrevs (Nakba). Arabländerna gick i krig för sina egna intressen, men inte för att upprätta en palestinsk stat.

2. Egypten och Jordanien tog marken
Efter kriget annekterade Jordanien Västbanken och Egypten styrde Gaza. Inget av länderna gav palestinierna självständighet. Tvärtom förtrycktes ofta palestinsk nationalism eftersom den sågs som ett hot mot deras egna regimer.

3. Politiskt utnyttjande
Många arabstater använde palestiniernas situation som ett retoriskt vapen mot Israel, men gjorde lite för att verkligen stödja palestiniernas nationella självbestämmande. T.ex. hölls palestinier ofta i flyktingläger utan fulla medborgerliga rättigheter (Libanon, Syrien, Jordanien).

4. Khartoumresolutionen 1967
Genom de ”tre nej:en” (nej till fred, nej till erkännande, nej till förhandling) låstes konflikten fast. Det innebar att palestinierna inte fick chans att förhandla fram någon stat tillsammans med Israel.

5. Splittring mellan arabvärlden och PLO
Arabländerna stödde PLO militärt och ekonomiskt, men kontrollerade också organisationen för egna syften. Palestinska rörelser tvingades ofta byta basländer när de blev för starka (t.ex. PLO utvisades från Jordanien 1970, från Libanon 1982).

6. Fördröjt erkännande
Det var först på 1970-talet som Arabförbundet officiellt började tala om palestinsk självständighet. Fram till dess var frågan underordnad kampen mot Israel som helhet. Det gjorde att palestinierna fick vänta flera decennier på att ens deras egna ”vänner” accepterade tanken på en palestinsk stat.

Arabstaternas ”nej” till kompromisser med Israel har indirekt inneburit ett förlängt förtryck av palestinierna:

* De berövades chansen till en egen stat 1947.
* De styrdes av andra arabländer 1948-1967 utan självbestämmande.
* De hölls kvar i flyktingläger utan medborgarskap i många arabländer.
* De användes som brickor i det större geopolitiska spelet, snarare än att ges verklig självständighet.

Ovanligt välskriven artikel av Jean Pierre Barda!
Trodde verkligen inte att han kunde vara så vass, faktiskt i det inlägget minst lika mycket som den där andra från Army of Lovers, Alexander Bard.

Jag tänker inte klättra in i en lejonbur eftersom jag är rädd för att lejonet ska käka upp mig.
Gör det mig till expert på lejon?


Jag ser inget fel i att ta upp Jean-Pierre Bardas inlägg i den här tråden.

Är det OK om jag ställer frågor Jean-Pierre Barda och hans inlägg? Trots att han är jude?

Eller har jag äntligen förstått hur man blir antisemit?

Jag tror att man kan vara expert på lejon utan klättra in i en lejonbur. Din andra fråga förstår jag lite om du vill ställa den till Barda pga hans artikel men varför frågar du mig?

Tror du att man blir bättre på att förstå lejon om man studerar dom på nära håll?

Vilken av mina frågor är det som du räknar som min andra fråga?

Nej stämmer inte, han är en tvättäkta antisemit

Sanningen är det första som dör i krig. Och här har nog mängder med sanningar dött, i detta långvariga krig. Så svårt därmed att säga om Taylor har rätt eller fel.

Med det sagt så vill jag tillägga: Båda sidor gör givetvis fel. Och båda sidor har rätt att försvara sig när civila faller offer. Svårt dock att hålla på ena eller andra sidan. Jag håller hellre på de fina civila ur båda läger, som drabbas hårt av detta krig. I synnerhet håller jag på barnen som drabbas. Både de israeliska barnen och de palestinska barnen. De har inte bett om att födas och växa upp i svält, krig och elände.