Hej på er och glad (snart) helg!
Dagens pass blev marklyft – och ett märkligt, känslomässigt sådant dessutom.
I mina dagdrömmar hade jag fantiserat om att allt mitt Zercher-lyftande gjort mig till en stålman. Idag skulle jag slå nytt PB, minst 230 kg i mark. Spoiler: det hände inte…
Huvudseten såg ut så här
Uppvärmning bla bla bla
* 1 x 160 kg
* 1 x 180 kg
* 1 x 200 kg – kändes segt.
Körde alla reps med reverse grip och insåg att jag glömt mina figure 8-straps, som kortar lyftvägen några centimeter (och ja, några cm kan göra underverk – som flickan sa, höhö). Men jag hade bara en strap med mig, så det fick bli som det blev.
Försök på 220 kg: FAIL!
Inte en chans, jag fick inte upp den (som pojken sa…). Stel som en järnspik och inget klickade. Besviken gick jag runt som en förvirrad gasell i gymdjungeln och funderade på vad jag skulle göra istället. Det var ju fredag, jag ville ha endorfinkicken. Så det fick bli lite ryggträning. Det gick helt okej, men jag orkar inte ens skriva vad eller vilka övningar jag körde.
Istället bestämde jag mig för att stretcha. Jag hängde i chinsstången, vilket gjorde underverk. Plötsligt kände jag mig smidigare än på länge. Körde även dynamiska pancake splits – åt sidan, ner, böja – och kände hur baksidan lår blev mjukare och mjukare.
Och mitt i stretchen slog verkligheten mig hårt. Jag insåg att den tjej jag chattat med de senaste veckorna… var en scam.
En utländsk skönhet, träffade på dejtingapp, tio år yngre än jag, som jag trodde bodde nära och som jag sett fram emot att träffa. Hon hade en bra story till varför hon var i Sverige, trovärdigt helt enkelt och sände till och med videomeddelanden och röstklipp. Snygg som fan. Klart som fan att det inte var på riktigt.....
Men nej – det var bara en avancerad crypto scam. Jag hade anat att något var skumt, men nu var det helt uppenbart. Tre-fyra veckor av chattande med vad som antagligen inte var någon ”tjej” alls, utan en svettig indisk snubbe i en källare i Bombay som jonglerar hundratals konversationer med desperata västerländska män.
Så där satt jag, stretchandes och kände mig som en komplett loser. ”Måtte djävulen ta alla fruntimmer!” skrek någon i en gammal film – precis så kände jag, haha. Jag har dessutom rakat av allt skägg och har snaggat mig för jag ville pröva en ny look - men jag ser ut som en cancersjuk tumme. Så jag är extra ful till råga på allt i en period framöver....
Men ilskan över detta lurendrejeri tände en låga. Jag kände mig smidig, förbannad och redo. Dags för marklyften igen.
Revanschförsöket
* 1 x 200 kg – lätt.
* 1 x 210 kg – lätt.
* På med *The Last Stand of Frej* med Amon Amarth på maxvolym.
* 3 x 220 kg, reverse grip. BOOM! Nytt PB (på sitt sätt), eftersom min trea på 225 kg är gjord med straps som kortar lyftvägen.
Så det slutade faktiskt riktigt gött.
Så idag har jag lärt mig hur viktigt det är att stretcha för mig innan marken, då den gjorde underverk för min prestation i övningen. Note to self alltså med andra ord.
Det var allt för mig.
Ha en grym helg!