Big bang - nånting måste ha existerat innan smällen - men vad?

Är det inte större chans att allt var utstrött i rymden , det är ju ändå så det fungerar , att små saker faller samman och blir ett.

Här blir ingenting som bygger upp ett slott

Av allt som föreslagits hittills, är det Big Bang som leder ligan. Och då inte den märkligt ändrade version som några här påstår - att den skedde i ett existerade universum snarare än att den skapade ett nytt. Det är dock en gammal diskussion och det finns ingen anledning att dra upp det igen.

Däremot är det inte bevisat att universum är oändligt, bara att det inte har gränser vi kan se, eller förstå. Analogin med jorden är bra, du kan gå hur långt som helst men kommer inte nå en gräns. Ok, vi tänker bort skitsaker som religion eller politik.

När det gäller universum och vi anar att det skapades via Big Bang för 13.8 miljarder år sedan (eller 26 miljarder år, som nya alternativa teorier säger) så kvittar det vilken siffra vi säger - det faktum att det *har en start* gör att våra modeller tar bort alla tankar på oändlighet.

Så glöm det, även om nerdnerd strax kommer skriva om hur jag missförstått BigBang.

Universum skapades; vi lever i det; vi dör alldeles strax; universum självt har två tänkbara framtider - heat death eller big rip. Det vore mer intressant att snacka om det, än att hur en del minsann "vet" att oändlighet bla bla folk överallt bla bla, så att säga.

Big rip, kunde det .. återskapa detta?

Lite det som är problemet med något som funnits hela tiden.

Vet inte varför något måste varit inget från början, blir lite flummigt tänka hur något inte finns på en viss tidpunkt.

Vi pratar trolleri nån med trollspö.

Blir religon och så skapade gud himmel och jord.

Samma teori.

Tiden finns inte, hur flummigt kan det bli.

Om jag ritar ett streck på ett papper och sen tar jag suddigummit och suddar ut strecket då är strecket i suddigummit.

Vad var innan ? ett vitt papper

Och en liten större penna

Damn jag som redan hade planerat att hoppa in i ett svart hål. Alltid kul att läsa om lite olika teorier. Dock slutar det oftast med att jag blir mer förvirrad.

Det jag gillar med teorin är att den kan förklara hur VÅRAT universum skapades.

Albert Einstein: The definition of insanity is doing the same thing over and over and expecting different results.

Hoppar över dansen iaf denna gång.

Det är nog inte så att du skulle ha någon chans att överleva en sådan resa, om det nu öht kan gå till så i ett svart hål. Antagligen måste den kollapsande materian tryckas ihop till extrem densitet, densitet och tryck, i den processen, innan den ger startpunkten för ett nytt expanderande universum. Så extrema villkor att inte ens kvarkar och elektroner kan existera, och ännu mindre du om du faktiskt hoppar in.

Tanken är att den kollapsande materian skulle kunna vara med om en liknande utveckling som det man antar hände i slutet på universums inflationsepok -- fast åt motsatt håll!

Inflation: ett s k inflatonfält, en sorts mörk energi men extremt mycket tätare, får universum att växa exponentiellt och extremt snabbt. Detta sönderfaller så småningom till en extremt tät och het soppa av normala partiklar som t ex kvarkar, elektroner och fotoner och efter det fungerar universum såsom det beskrivs i den kosmologiska standardmodellen, dvs lambda-CDM.

Kollapsande materia till ett svart hål: Denna blir allt tätare och hetare på sin väg mot att bilda en singularitet, MEN det är tänkbart att den vid tillräckligt extrema villkor kan bilda ett inflatonfält. Detta skulle då kunna ge samma sorts startvillkor som i ett nytt inflaterande universum. Detta innebär INTE att det svarta hålet skulle explodera. Inget som är innanför dess händelsehorisont kan komma ut igen, så utifrån sett märks ingenting av allt det spännande som händer inuti det. Men innanför horisonten blir den radiella koordinaten en tidsskoordinat. Framåt i tiden är samma som in mot centrum, och ut ur det svarta hålet är samma som bakåt i tiden vilket är omöjligt. Om inget inflatonfält bildas är därför kollaps till en singularitet oundviklig, men OM ett inflatonfält bildas kommer den kollapsande materian istället att börja expandera. Vart? Tillbaks ut ur det svarta hålet är som sagt omöjligt, utan då måste det bli ut mot ett nytt expanderande Big Bang-universum. Först som det har börjat, med inflation, och sen sönderfall till vanliga partiklar etc.

--------

Notera att detta är rätt så spekulativt. Det finns rätt goda argument för inflationsteorin, men man överdriver om man påstår att den är bevisad. Dock tror "alla" på den, men inte t ex Roger Penrose som fick Nobelpris för sitt arbete kring svarta hål..

MEN förutsatt att inflationsteorin är korrekt med dess inflatonfält etc, borde denna process kunna gå även åt motsatt håll - i princip. Men det gäller ju även ett kristallglas som krossas mot ett stengolv -- om alla krossbitar har EXAKT rätt positioner och hastigheter så kan de flyga ihop och smälta ihop till ett helt glas och flyga upp på bordet igen. Kanske faktiskt kan hända en gång på en gogoolplex försök eller så?

Problemet här är att man i inflationsteorin utgår från en väldigt jämn densitet (enligt övertygande argument från Penrose räcker inte inflationens utjämnande effekt till för att förklara detta), och om detta inte är fallet så kan man inte alls räkna med att det blir någon exponentiell expansion. Nu skulle man kunna tro att materian som kollapsar in mot ett svart hål skulle bli just en ganska jämn soppa, men istället visar teoretisk forskning att det blir en kaotisk och oförutsägbar utveckling. PuffTheDragon, som brukade skriva här förr, brukade säga att INGEN vet vad som händer i svarta hål, och det lutar mot att han har rätt. Nya universa? Inte helt omöjligt, men... Singularitet? Förutom det ovan nämnda har vi även allt vi inte vet om kvantgravitation som vi bara måste ha koll på först. Kanske blir något sorts kvantskum eller något.

Att gå från ingenting till någonting är kanske förklarat av att "inget" fortfarande är.
Det vi kallar "någonting" är eventuellt virvlande energi. Vilket inte nödvändigtvis föregås av frånvaro av energi? Summan kan fortfarande vara noll.

Nikodem Popalowski är en teoretisk fysiker som forskat på det med.
https://www.youtube.com/watch?v=xg2NEQB14tA
Om jag förstår det rätt (och det gör jag med säkert inte) så stannar tiden i ett svart hål sett utifrån, men inne innanför "the event horizon" så fortsätter tiden och ett nytt universum skapas genom ett white hole någon annanstans.

Och där tappade du mig. I min garderob? Ute i vårt universum? I en helt ny tidsrymd som inte har med v år att göra och med andra ord inte på minsta vis kan influera hur vi mäter och beräknar universum?

Krökta 4D rum är en bitch, och det är inte mycket lättare när en av dimensionerna är tidsartad..

Iaf, en hyfsad intuitiv bild får man med en vanlig (sprucken och ren) ballongbit som ska representera ett 3D rum. Om man håller upp denna lätt spänd framför munnen kan man suga in en bit och snurra till så att det blir som en liten uppblåst ballong. Snurra ett par varv så att luften inte pyser ut när du tar ut den ur munnen. Vad har vi då? En plan ballongbit, som det sticker ut en bubbla ifrån.

Föreställ dig nu att ballonghinnan är allt rum som finns, som t ex kan ha små 2D astronauter och 2D planeter osv. Det enda som 2D-astronauten kan uppfatta är ballongytans två dimensioner: framåt-bakåt och höger-vänster, men har ingen aning om riktningen som är vinkelrät mot ballongytan, och samma gäller förstås för bubbelytan, där en 2D-astronaut inte kan uppfatta bubblans inre, bara de två dimensionerna på ytan. Kontaktpunkten mellan bubblan och resten av ballongbiten antas motsvara det svarta hålet med dess händelsehorisont: 2D-astronauten kan bara åka in mot bubblan men aldrig ut.

OCH så måste vi föreställa oss att ballongytan kring bubblan har samma egenskaper som det inflaterande universum som jag beskrev i föregående inlägg, och alltså växer exponentiellt.

Voila! Vi har nu en analogi för hur ett nytt expanderande universum -- bubblan -- har bildats från ett "moderuniversum". Utifrån sett är det bara ett svart hål utan någon dramatik alls utom för sånt som ramlar in. Inne i hålet har vi den materia som från början höll på att kollapsa till en singularitet, men som sedan genomgick någon sorts fasövergång till ett inflatonfält, och som därefter fick rummet det var i att börja expandera exponentiellt. Notera dock de tveksamheter som iaf jag tycker finns som jag nämnde i förra inlägget.

Analogin är inte heller perfekt, eftersom den missar hur just en rumtid fungerar till skillnad mot om alla dimensioner är rumsdimensioner. Anledningen till att man inte kan komma ut igen från ett svart hål, är att själva tiden är riktad in i hålet. (Dvs hela den främre ljuskonen är riktad inåt.) Om ett nytt universum bildas i ett svart hål innebär det alltså att vi kommer in i det vid t=0 i början på dess Big Bang.

Så ja, det sista alternativ är rätt enligt denna modell. Det nya universumet kan inte påverka oss på minsta sätt, men det har ju verkligen påverkats av vårt. Kausaliteten är helt enkelriktad.

Det finns rätt mycket mer att säga om detta, men någonstans måste man ju sätta punkt.

Punkt.

Enligt hans modell är det alltså gravitation med torsion som gör att det inte blir en singularitet. Det kan nog fungera, men är en annan tänkbar mekanism än den jag talar om med ett inflatonfält. Båda är rätt så spekulativa.

Jag tror du lastar för mycket på mig som inte har på mig att göra, men om din irritation är så omvälvande så för all del. Allt det du skrev - motsade ingenting jag sagt, och jag förstår de generella begreppen kring detta likväl som du. Inklusive den svåra bristen på vita hål i det observerade universat, ifall man vill gå den vägen teoretiskt.

Nu är det andra gången du avfärdat mig med snäsiga kommentarer jag inte förtjänat, så nånstans skrev jag nåt elakt mot dig. Jobbigt.