Hur hade ni reagerat om en vän kom ut som trans?

En rent hypotetisk fråga som jag ställer för nyfikenhetens skull. Hur hade ni reagerat om en vän kom ut som trans och ville bli hänvisad till med det motsatta könets pronomen?

Jag personligen tycker inte att man gör någon en tjänst genom att bekräfta vederbörandes könsdysfori då man de facto inte kan födas i fel kropp och det därför uppenbarligen inte är könstillhörigheten som är problemet. Hade inte velat bidra till något som jag är övertygad om inte löser personens psykiska ohälsa och hade därför tyckt att det snällaste i en sådan situation varit att be sin vän söka terapi. När mina bekanta och jag diskuterade transsexualitet tyckte de flesta dock att min inställning var elak men jag tycker det är ännu elakare att inte lyfta sina bekymmer när det finns en överhängande risk att ens vän börjar förstöra sin kropp o.s.v.

Hade det varit en ful brud som ville bli kille så hade jag inte brytt mig, idioten hade jag tvingat att betala för min öl på krogen.
Hade det rört sig om en snubbe som ville bli ett luder så hade jag naturligtvis sagt upp bekantskapen.

Man "kommer" inte "ut" som transsexuell, det är en psykisk sjukdom.

Hur behandlar man vänner som blir psykiskt sjuka? Vänskapen sätts på prov. Om det någonsin var vänskap, de flesta vänner är bara ytliga bekanta, redo att trampa på och bli trampade på när som helst.

Jag hade ringt mobila teamet så de hade kommit ut och hämtat personen i fråga, då denne uppenbarligen blivit svårt mentalt sjuk och behöver adekvat vård.

Ganska snabbt låtit vänskapen rinna ut i sanden..
"Ähh kan inte träffas idag, måste polera skorna och måla om i kylskåpet" typ

Jag vet inte hur mycket transgrejen i sig skulle påverka. Skulle denne även börja woke-missionera, så skulle jag definitivt dra öronen åt mig. Det gäller i och för sig oavsett om personen är trans eller inte. I grund och botten hänger väl det hela på hur djup vänskapen är, på personens andra egenskaper och hur det påverkar personens livsstil (och därmed umgänget). Ibland glider man ju isär även om inget har förändrats, inget är svart och vitt.

Det har hänt mig faktiskt. Inte en vän, men en bekant jag hade på Facebook som jag kände en period i livet. Stor, rätt ful snubbe som hade växt upp inom Osho. Han försvann ett tag från Facebook och plötsligt kom han tillbaka som kvinna med nytt namn och foton som var rätt beklämmande. Trodde först det var ett skämt, att det var nån slags punkgrej, men visade sig att han nu var kvinna.

Jag lät det bero, och till slut försvann han från Facebook.

Om personen ifråga inte ändrade personlighet skulle jag naturligtvis inte säga upp bekantskapen.
Men om det var en karl som transformerade sig till en kvinna skulle jag inte föreslå en öl på krogen längre.
Däremot omvänt hade funkat; det har alltid funnits flickpojkar / kvinnor med manliga yttre attribut (kavaj, jeans o.d).
Skäggiga damen hade dock blivit för svårt.

Jag förstår inte frågan.

Rör mig inte i hbtq-kretsar så hur ska det påverka mig?
Det är ju knappst så att jag kommer börja gå i pride-tåg eller hänga i läder barer bara för att jag känner någon som gör det?

Är inte vän med någon utifrån hur denne identifierar sig så självklart hade det inte påverkat vår vänskap. Är man vänner vill man ju dessutom att den andre ska må så bra som möjligt.
Detta har hänt 2-3 ggr. No big drama.

Ni var inte så nära vänner va?

Nej, jag skrev bekant.
Jag känner en del transpersoner som jag lärt känna efter transition. Det rör mig inte i ryggen, då dessa varit väldigt vänliga vuxna personer som inte varit proselyter för en radikal agenda annat än vad de gjort med sig själva.

Har en vän som gick igenom en transvestitperiod, han var inte heller så fager, men det var rätt kul.