"När jag var grabb"-män! En olidlig typ!

I takt med att jag blir äldre märker jag att alltfler andra män omkring mig blir vad jag valt att kalla
"När jag var grabb"-män.

Det är män som ständigt återkommer till hur saker var "när de var grabb" i jämförelse med hur saker och ting är nu. Nästan alltid för att belysa hur dåligt allt blivit sedan dess.

"När jag var grabb spelade man minsann riktiga instrument och sjöng på riktigt!"

"När jag var grabb spelade man minsann hockey på riktigt, och hade inte en massa skydd överallt!"

Det är onekligen en bitvis skrämmande process att åldras och känna hur saker förändras omkring en, men detta hjärndöda fasthållande vid den egna ungdomen och därigenom en delvis förvrängd bild av hur allt var bättre förr är både irriterande och klyschig.

Steffo Törnquist är ett bra exempel. I sin roll som programledare och intervjuare ska han agera instrument för att låta gästerna komma till tals, men hela tiden börjar istället saker handla om honom själv och hur det var på hans tid.

I viss mån är att åldras att samtidigt bli gradvis mer ointressant i omgivningens ögon, därför är det en bra strategi att inte snabba på och förstärka den processen genom att agera frånstötande och bli en "När jag var grabb"-man, utan istället ta ett steg tillbaka och i sociala sammanhang försöka göra och säga saker som får andra, framförallt, yngre människor att kunna visa sig från sina bästa sidor. På så sätt gör man sig själv mer intressant istället för att bli en bitter gubbe som försöker få varje konversation att handla om hur saker var bättre när han själv var ung.

Har man därtill varit aktiv i någon form av hobby eller subkultur så är ett liknande sätt att resonera ofta legio bland de något äldre männen. Allt var bättre, billigare och mer tillgängligt förr. Numera är saker "fake", handlar bara om pengar osv. osv.

Som ni märker är detta en typ av man jag själv verkligen inte vill bli, så detta är inte minst en uppmaning och påminnelse till mig själv.

Är du en sådan här man?
Har du en dylik man omkring dig?
Håller du på att bli en?
Hur gör du för att motverka tendenserna?

En sådan man är jag. Det hela är mycket enkelt: det VAR bättre förr. Det är inte nostalgi eller subjektivt tyckande, det är fakta. Alla äldre vet att det är så, men de nyare generationerna har inte upplevt det och tror att det var som någon dammig journalfilm från 1945. Så jo, när jag var grabb fanns det inga invandringsproblem och det var i allt väsentligt tryggt i samhället. När jag var grabb hade man respekt för vuxna. När jag var grabb kunde folk gå ut grundskolan och börja ett riktigt jobb dagen efter. När jag var grabb fanns det lediga lägenheter när man flyttade hemifrån och de låg i de områden som då räknades som trygga men som nu är no go zoner. När jag var grabb spelade vi boll istället för att se förnedringsporr på internet.

Allt det där är fakta. Att det kan vara drygt att höra om det är förståeligt, men det är ännu drygare att minnas vad vi alla gått miste om. Den psykologiska bakgrunden är enkel: man vill prata om det förgångna för att slippa tänka på ett nu och en framtid som är sämre.

1940-60-talisterna i Sverige kan vara den kohort som haft det bäst i mänsklighetens historia, om vi tillåter oss att generalisera lite.
En jävla räkmacka! Det säger jag inte emot.

Men fenomenet som jag beskriver är genomgående i historien. Nästan varje generation han ansett att den uppväxande generationen är sämre, dekadent och förlorad jämfört med den egna.

Redan de gamla grekerna skriver om hur minneskonsten dör ut när folk börjar skriva ner saker.
Typ: "När jag var grabb mindes man saker, inte höll på att skriva ner allt." Och nu ska alla googla...

Du kommer också att hamna där.

Det är sant att samhällsutvecklingen ekonomiskt och socialt varit på nedgång, det är nog det här moraliserande och ibland triviala klyschorna gubbar slänger sig med TS vill komma åt. Kan hålla med TS, det är en ganska pinsam tendens hos många lågbegåvade äldre män om det inte görs med lite glimt i ögat

Nja, är man medveten om fenomenet är det nog osannolikt att man skulle gå runt och låta världen veta om alla ens nostalgitrippar för att klanka ner på samtiden.

Det där med att man skulle bli mer ointressant bara för att man blir äldre håller jag inte alls med om. Det är en snedvriden uppfattning som tyvärr många har i det här samhället. Som tror att ålderdom är något fult och måste bekämpas.

Istället bör man dra nytta av all den visdom och erfarenhet äldre personer sitter på. Att lyssna på dem gör en både smartare och att man undviker en massa onödiga misstag i livet.

Däremot kan jag medge att det absolut blir tjatigt med människor som måste framhålla sig själva hela tiden.

Mjae, det står ju i bibeln att man inte ska fråga varför det var bättre förr, då det inte är vist att göra så.
Men i ärlighetens namn har jag inte kommit till insikt om exakt varför det är så.

Nu när jag tänker på det kan det kanske ha att göra med att man ska visa ett visst mån av respekt mot de äldre och inte trampa de på tårna I onödan.
För även om jag inte är lastgammal själv än, så kan jag anta att det inte är så lätt att bli det.

En sån här tråd hade aldrig startats på min tid, fy.

"När jag var grabb" är ju bara en variant av "det var bättre förr".

Ja, det finns en del saker som var bättre och framför allt enklare "förr", men väldigt mycket har ju blivit mycket bättre också.
Hade du en idé eller ville diskutera något med andra än de i bekantskapskretsen så var du mer eller mindre hänvisad till att skriva en insändare till lokaltidningen, hoppas att de tog in den och att någon eventuellt gav respons.
Idag är det bara att logga in på något forum eller en chatt.
För att nämna en sak...

Därtill ska man ju inte glömma nostalgifaktorn och det selektiva minnet som vi alla lever med mer eller mindre.

"Det var bättre förr.
Kvinnorna i min ålder var livliga och hade bröst som trotsade tyngdlagen - de gör de inte idag.
De flesta av dagens idioter var inte ens födda då, men det är de idag.
Förr hade jag livet framför mig, idag är det mesta av livet historia.
Förr behövde jag inte lyssna på bittra gamla gubbar - idag är de mina jämnåriga.
Inte ens framtiden är vad den har varit..."

Det är terapi för gamla män, som faktiskt verkar ha minnen till skillnad från kvinnor, och låt dem hållas. De blir glada när någon lyssnar, och ensamma män dör 6 år tidigare än män som får berätta historier för andra så håll ut om du vill att farsan ska leva.

Att få berätta en gammal historia ger män känslan av bekräftelse, att deras liv varit värt allt jobb.

Berätta historier kan ju vara intressant men dessa ändlösa - "det var bättre förr-historier" blir tröttsamt i längden. Ja det var enklare förr och vissa saker var bättre dock är det massor som är bättre nu än då. Och jag har lyssnat på människor som är närmare dubbelt så gammal som jag som berättat hur piss och skit det mesta var när dom var unga! Ja gängskjutningar var ju närmast obefintlig på den tiden men sluta sitt liv med en kniv i ryggen så det såg ut som ett slakthus på en fyllefest var desto vanligare då än nu eller som min far - råkade skjuta ihjäl sin kompis med ett hagelgevär i en vedbod när han var 12 bast på 50-talet - Nej tack! Det är generellt bättre nu med det mesta och vissa saker har alltid varit dåligt! Hörde en äldre dam på HC berättade att det var lika lång väntetid på akuten på 50-talet som nu idag!

Jag kan också bli nostalgisk ibland men inser att det är selektiva minnen och mitt liv överlag var hemsk då som nu.

Ut och fånga dagen nu idag era halv och helgubbar! Det försöker jag göra!