I tidningen Affärsvärlden, som för övrigt har gjort många bra reportage om och emot vindkraft, Northvolt och Stegra, så tar Peter Benson upp nackdelarna med EMU och att gå med i det. Krönikan heter "Harry Flams trams om EMU missar poängen".
https://www.affarsvarlden.se/kronika...missar-poangen
I krönikan gör Benson påpekandet att de som talar för EMU väldigt sällan har några goda argument för och oftast använder väldigt vaga och insinuanta antydningar om att man MÅSTE vara med och därmed basta. T.ex. så nämner Flams i en tidigare artikel att "allt fler kliver in i EMU".
Vilka är allt fler? Bulgarien, ett land med en BNP motsvarande 0,6% av EU:s, lite som Luxemburg, trots en befolkning som är kanske 10 ggr större än lilla Luxemburg. Poängen med detta är att Flams försöker antyda att vi måste göra som alla andra, läs Bulgarien, och Benson påpekar det irrelevanta i jämförelsen rent siffermässigt.
Vidare tar Flams upp att Danmark i "praktiken är med i EMU", men nej, de har bara kopplat, peggat, den danska kronan till Euron och har redan röstat nej till att gå med och det är ett absolut stöd för att stå utanför.
I en väldigt udda tvist gör Benson kopplingar till Eurons förespråkare med kapitalisterna som Lenin menade skulle sälja kommunisterna samma rep som de skulle använda för att hänga sagda kapitalister med. M.a.o. de ekonomer och företagare som i både Danmark och Sverige är för, har kortsiktiga intressen som inte håller vid mer långsiktiga strategiska självintressen, d.v.s. vad är bra för Sverige?
Svenska företags "argument" är att vilja sänka kostnaden för handel med en fraktion av en tusendel, där Benson menar att större besparing än så får vi inte med att gå med i EMU då kostnaden för att växla och valutasäkra handel är en försumbar kostnad av ett företags totala kostnader.
DÄREMOT, är fördelarna med att stå utanför betydligt tydligare och mer långsiktigt värdefulla. Benson medger att långsiktiga strategiska fördelar kanske inte omedelbart har effekt på ett företags kvartalsrapport, men under en evig löptid så kommer det alltid ett läge där optionen att stå utanför OCH kunna välja andra alternativ med självständig penningpolitik blir av värde.
1. Optionen att ha en för svensk ekonomi anpassad penningpolitik istället för en satt av EMU i Frankfurt för ett genomsnitt i hela EMU.
2. Optionen att bedriva penningpolitik på andra områden för stimulanser/åtstramningar.
3. Optionen att kunna säga nej till diverse EU och/eller EMU-initiativ som inte gynnar Sverige och svenska medborgare.
4. Konklusivt, utan att exemplifiera, menar Benson att ovanstående kan i maktkorridorernas Bryssels extrema tokigheter vara allt mer värdefullt ju värre EU blir, d.v.s. att kunna säga nej.
Benson liknar ovanstående strategiska valmöjligheter likt en olycksfallsförsäkring som även om den inte tillämpas alltid eller särdeles ofta så blir dem inte värdelösa bara för att det inte sker EU-olyckor eller katastrofer varje dag. Benson nöjer sig med att OM EMU är så viktigt kan vi pegga kronan mot Euron och ta den diskussionen men låt oss slippa Euron.
1. Så om fördelen med EMU är högst begränsad, varför driver då fler personer inom näringslivet en agenda om att gå med i EMU trots dess begränsade argument och valet att slakta vår självständighet?
2. Många finländare, t.ex., är kritiska till införseln av Euron och vill gärna lämna, då den självständiga penningpolitiken saknas, d.v.s. förmågan att ha en penningpolitik som likt Sverige är mer anpassad för det egna landet. Väl inne, så blir det närmast omöjligt att lämna, vill vi verkligen ta efter denne idioti och bli eviga nettobidragsgivare till EU:s socialbidragstagare Grekland, Italien, Portugal, Spanien och Frankrike som alltid utnyttjar de bidragsgivande länderna?
3. Trots att vi stod utanför EMU, tvingade EU igenom ett paket, som rent praktiskt for all intents and purposes, blev till för ovanstående länder som drabbades av Covid vilket gav upphov till Covid-fonden där Sverige bidrog med 150 miljarder kronor. Riksmongot Löfven lovade att vi vara garanterade att "få tillbaka" 110 miljarder, sedan hette det 90 miljarder och till slut blev det lite över 40 miljarder. Netto har vi alltså givit till EMU-länder 110 miljarder kronor i något vi inte borde behöva göra. Så ÄR EMU verkligen en bra ide?
https://www.affarsvarlden.se/kronika...missar-poangen
I krönikan gör Benson påpekandet att de som talar för EMU väldigt sällan har några goda argument för och oftast använder väldigt vaga och insinuanta antydningar om att man MÅSTE vara med och därmed basta. T.ex. så nämner Flams i en tidigare artikel att "allt fler kliver in i EMU".
Vilka är allt fler? Bulgarien, ett land med en BNP motsvarande 0,6% av EU:s, lite som Luxemburg, trots en befolkning som är kanske 10 ggr större än lilla Luxemburg. Poängen med detta är att Flams försöker antyda att vi måste göra som alla andra, läs Bulgarien, och Benson påpekar det irrelevanta i jämförelsen rent siffermässigt.
Vidare tar Flams upp att Danmark i "praktiken är med i EMU", men nej, de har bara kopplat, peggat, den danska kronan till Euron och har redan röstat nej till att gå med och det är ett absolut stöd för att stå utanför.
I en väldigt udda tvist gör Benson kopplingar till Eurons förespråkare med kapitalisterna som Lenin menade skulle sälja kommunisterna samma rep som de skulle använda för att hänga sagda kapitalister med. M.a.o. de ekonomer och företagare som i både Danmark och Sverige är för, har kortsiktiga intressen som inte håller vid mer långsiktiga strategiska självintressen, d.v.s. vad är bra för Sverige?
Svenska företags "argument" är att vilja sänka kostnaden för handel med en fraktion av en tusendel, där Benson menar att större besparing än så får vi inte med att gå med i EMU då kostnaden för att växla och valutasäkra handel är en försumbar kostnad av ett företags totala kostnader.
DÄREMOT, är fördelarna med att stå utanför betydligt tydligare och mer långsiktigt värdefulla. Benson medger att långsiktiga strategiska fördelar kanske inte omedelbart har effekt på ett företags kvartalsrapport, men under en evig löptid så kommer det alltid ett läge där optionen att stå utanför OCH kunna välja andra alternativ med självständig penningpolitik blir av värde.
1. Optionen att ha en för svensk ekonomi anpassad penningpolitik istället för en satt av EMU i Frankfurt för ett genomsnitt i hela EMU.
2. Optionen att bedriva penningpolitik på andra områden för stimulanser/åtstramningar.
3. Optionen att kunna säga nej till diverse EU och/eller EMU-initiativ som inte gynnar Sverige och svenska medborgare.
4. Konklusivt, utan att exemplifiera, menar Benson att ovanstående kan i maktkorridorernas Bryssels extrema tokigheter vara allt mer värdefullt ju värre EU blir, d.v.s. att kunna säga nej.
Benson liknar ovanstående strategiska valmöjligheter likt en olycksfallsförsäkring som även om den inte tillämpas alltid eller särdeles ofta så blir dem inte värdelösa bara för att det inte sker EU-olyckor eller katastrofer varje dag. Benson nöjer sig med att OM EMU är så viktigt kan vi pegga kronan mot Euron och ta den diskussionen men låt oss slippa Euron.
1. Så om fördelen med EMU är högst begränsad, varför driver då fler personer inom näringslivet en agenda om att gå med i EMU trots dess begränsade argument och valet att slakta vår självständighet?
2. Många finländare, t.ex., är kritiska till införseln av Euron och vill gärna lämna, då den självständiga penningpolitiken saknas, d.v.s. förmågan att ha en penningpolitik som likt Sverige är mer anpassad för det egna landet. Väl inne, så blir det närmast omöjligt att lämna, vill vi verkligen ta efter denne idioti och bli eviga nettobidragsgivare till EU:s socialbidragstagare Grekland, Italien, Portugal, Spanien och Frankrike som alltid utnyttjar de bidragsgivande länderna?
3. Trots att vi stod utanför EMU, tvingade EU igenom ett paket, som rent praktiskt for all intents and purposes, blev till för ovanstående länder som drabbades av Covid vilket gav upphov till Covid-fonden där Sverige bidrog med 150 miljarder kronor. Riksmongot Löfven lovade att vi vara garanterade att "få tillbaka" 110 miljarder, sedan hette det 90 miljarder och till slut blev det lite över 40 miljarder. Netto har vi alltså givit till EMU-länder 110 miljarder kronor i något vi inte borde behöva göra. Så ÄR EMU verkligen en bra ide?
