Min vän var någon helt annan än vi trodde - Alla trodde han var dum.

Sedan kommer följdfrågan inom vad? Vad svarar du då?

Ett yrke definierar absolut en enorm stor del av vem du är. Varför valde du just det jobbet? Det säger sååååå mycket om en människa. Alla kan inte jobba med vad som helst, vi är olika människor med olika bra egenskaper. Hur kan du verkligen tro att ett jobb inte är mer än bara ett jobb?

När någon berättar för mig vad dom jobbar med så förstår jag om personen är driven, lat, tråkig, idérik, ambitiös, empatisk osv. Det säger mycket om en person. Och människor som bara jobbar för att dom inte hittar något roligt att sysselsätta sig med så drar jag slutsatsen att det är karaktärslösa lågintelligenta människor. Klart vi vill veta vad ni jobbar med när vi ska lära känna varandra.

Tror aldrig att jag varit på en fest och inte blivit frågad vad jag jobbar med. Eller i ett nytt sällskap. Det är nog den frågan som kommer tidigast efter vad man heter och hur gammal man är. Jag undrar vad det är för människor ni möter som inte bryr sig ett dugg om att få veta mer om er? Är ni så pass ointressanta att ingen ens frågar? Sjukt ju.

Det är nästan som att vi lever i två helt olika världar.

+1
Sjukt bra insikt och formulerat

,
Aldrig blivit hypad ?? När man man bara är sig själv fullt ut och härjar, man blir lite som ett barn fast kanske med en dark twist för man är vuxen och har gått igenom saker? Dina masker (fasader) åker av och man bara försöker ha kul utan att filtrera genom 10 filter.

Medan man vanligtvis är lugn och balanserad och lite reserverad??

Det kan också handla om hur man bemöter folks energi. T ex blir du kanske reserverad när du känner att ngn gillar dig medan du blir härjig och driver med folk du känner dig bekväm med när ni sitter och pratar piss.

Ofta blir den som är autentisk utstött för att folk tkr det är konstigt, onormalt och för att de själv har 10 masker på sig. Det är främmande beteende och vibration för många och då dömer de och vänder sig till varandra och stöter ut den som är udda. Den som inte styrs av rädsla för att bli utstött utan bara är.

saken är ju den att jag vill inte tala om vad jag jobbar med. jag vill bli dömd för den jag är som person. inte vad jag tjänar eller lever på. detta gäller alltid 100% om det är en kvinna som frågar. om det är en man som frågar kan jag vara mer rak. om jag skulle sladda upp i en aston martin med armani kostymen på så skulle jag bemötas på ett helt annat sätt än jag gör med jeans och en t-tröja och min volvo xc90. jo folk frågar till 90% av gångerna. och varje gång så jobbar jag fortfarande på jobbet. om jag är intresserad så får jag det jag vill ha iaf. varför är en tjej direkt så intresserad av min sociala status?

Jag har funderat lite och känner mer att TS och hennes vänner verkat ha med honom för att de tycker synd om honom. Sedan accepterar de inte när han tramsar. Nu är det svårt att avgöra hur mycket han tramsar på riktigt, de skulle säkert säga jättemycket och han inte så farligt. Själv har jag tramsfolk runt mig, och trivs. Inte practical jokes, men sådana som säger konstiga saker och är uppsluppna.

Nu när kompisarna märker att killen inte behöver dem, då har de ju ansträngt sig i onödan och de anser att han ljugit för dem och spelat mupp inför dem.

Jag kan tycka sådant är skitjobbigt själv, hos mig är det dagsformen, inte platsen som avgör, jag kan vara allt får sjukligt inåtvänd till den som hjälper till och får alla att skratta.

Man är ju inte bara på ett sätt, såvida man inte är NPC.

Du behöver inte berätta vad du tjänar? Det är en ganska skum fråga att fråga någon man inte känner så bra. Eller överhuvudtaget. Det är sjukt tabu.

Jag har ändrat teori efter att ha läst TS svar till någon annan. Snubben verkar ha autism. Jag erkänner att jag har jobbat varje dag och inte har läst igenom hela tråden, utan bara trådstarten och där jag blivit citerad. Det verkar snarare som att TS inte har velat veta mer om snubben och behandlat honom dåligt vilket gjort att killen antagit att ingen bryr sig. Och det där med att snubben är kär i hans syster, nu har saker och ting klarnat. TS blev arg för att snubben blev betuttad i hans syrra och sedan svartmålat honom. Tycker synd om autisten.

TS är boven.

Ja men de har ju insett att de har misstolkat honom och att han är tvåsidig på så sätt att han å ena sidan är stabil med bra jobb å andra sidan flamsig å spelar över.
Jag tkr också om människor som säger konstiga saker. Det gör att jag känner mig avslappnad och kan acceptera den sidan av mig själv bättre. 🙂

Så sant, dagsformen påverkar enormt. Jag kan också vara allt ifrån sjukligt inåtvänd till den som hjälper till och får alla att skratta, men tydligen kan man tolkas som psykopat och att man har en hemsk fasad pga det.. Som att inte alla har en fasad? Folk accepterar inte mörkret inom sig själva, lättare att peka på andra. Speciellt i grupp.

Den här tråden handlar väl egentligen om att TS missbedömde någon. Du kanske kan lära dig något av den här händelsen, TS?

I många högre kretsar där männisskor har mer integritet än Svenssons anses det oförskämt att fråga någon vad den jobbar med .

Lär mig hela tiden. Den funktionen har jag försökt slå av i hjärnan men operativsystemet verkar inte medge det.

Kan det inte vara så enkelt som att han är väldigt begåvad, alltså har ett riktigt högt IQ? Jag tänker själv att mitt behov att hävda mig mot en 12-åring inte skulle vara så stort. Jag skulle finna det ointressant att föra en diskussion om jag ville få ut något av den. Givetvis kan jag umgås med en 12-åring för att personen är snäll, lite kul och mysig att lyssna på, men inte mer.
Kanske det är samma sak för honom. Han rör sig i en värld där alla han möter ligger på en så mycket lägre nivå så han orkar liksom inte bry sig. Han är med lite bara för att det saknas alternativ och vissa 12-åringar är ju roligare än andra.

Jag kan se beteendet hos mina barn, båda kvalar in på Mensa med råge. De vill aldrig framhäva sig själva, även när de varit bäst i skolan, klarat av extrema prestationer som rektorn uppmärksammat, eller stora utmärkelser. De har struntat i betyg, aldrig ifrågasatt ett dåligt resultat trots att de haft rätt svar osv osv. De rycker på axlarna och säger ”men hon fattar ju inte, det spelar ingen roll”
De är mycket duktiga inom de mesta, även inom estetiska ämnen och sport, och livet har varit väldigt lätt för dem, där möjligheter och erbjudanden ständigt står på kö. De är konstigt prestigelösa, så jag som inte alls haft så lätt för mig, blir provocerad.

Ibland stöter man på begåvade personer som beter sig så, het obrydda över deras egna förmågor men med ett behov av att få göra på sitt sätt eftersom ingen annan förstår.

Han kan ha haft hög intelligens också. Eller en neuropsykiatrisk diagnos såsom autism. Att vara psykopat utan att skryta eller framhäva sig är lite motsägelsefullt.