I Göteborg har polisen under året genomfört ett trettiotal tillsyner och stängt ner flera svartklubbar på Ringön, inte för att våldet eskalerat eller allmänheten ropat efter trygghet, utan för att de lagliga krogarna riskerar att tappa kunder, enligt Isak Garpenbring, kommunpolis i Göteborg.
Länk till låst artikel på GP: https://www.gp.se/kultur/polisen-tar-krafttag-mot-svartklubbar-pa-ringon.5e7c9a41-16be-461d-8229-43f604e85f51
Klippt från artikel:
Men frågan är: är det rätt att polisens resurser i första hand används för att skydda de etablerade näringsidkarna från konkurrens, snarare än att främja trygghet, ordning och kultur?
Kritiker menar att svartklubbar ofta fyller ett tomrum i stadens kulturliv. De erbjuder musikstilar, öppettider och atmosfär som inte alltid finns på de lagliga klubbarna. Många besökare söker just detta – en alternativ och levande scen som inte är lika reglerad och kommersialiserad.
Polisen å sin sida pekar på risker som knarkförsäljning, vapen, bristfällig brandsäkerhet och kopplingar till organiserad brottslighet. Samtidigt medges att de flesta som går till svartklubbar inte har dåliga avsikter – de vill bara dansa, umgås och lyssna på musik.
Så var går gränsen mellan kultur och brottslighet? Är svartklubbar ett hot mot tryggheten – eller ett symptom på att den lagliga krogmiljön inte tillfredsställer allmänhetens behov? Borde man satsa mer på att möjliggöra lagliga alternativ med mer utrymme för kreativitet och sena kvällar – istället för att slå ner på det som växer i skymundan?
Länk till låst artikel på GP: https://www.gp.se/kultur/polisen-tar-krafttag-mot-svartklubbar-pa-ringon.5e7c9a41-16be-461d-8229-43f604e85f51
Klippt från artikel:
Citat:
”Osund konkurrens” när svartklubbar kan hålla nere priserna
Bakgrunden till att man fokuserat extra på Ringöns svartklubbar är den bubblande frustration man märkt av från stans lagliga krogar.
– Vi är ute i krogmiljön varje helg och pratar med många krogägare och restaurangägare. De påverkas såklart av att det finns svartklubbar. Det är klart att de känner en frustration i det, för det går bra kundklientel från dem till klubbarna.
Går det för bra för svartklubbarna?
– Nej men man ska ju ha tillstånd för att få bedriva en sådan här verksamhet. Och det kostar pengar. Dels att gå igenom själva tillståndsprocessen. Dels kan det vara saker man behöver åtgärda i en lokal för att se till att den följer lagstiftningen som också kostar verksamheten pengar.
Bakgrunden till att man fokuserat extra på Ringöns svartklubbar är den bubblande frustration man märkt av från stans lagliga krogar.
– Vi är ute i krogmiljön varje helg och pratar med många krogägare och restaurangägare. De påverkas såklart av att det finns svartklubbar. Det är klart att de känner en frustration i det, för det går bra kundklientel från dem till klubbarna.
Går det för bra för svartklubbarna?
– Nej men man ska ju ha tillstånd för att få bedriva en sådan här verksamhet. Och det kostar pengar. Dels att gå igenom själva tillståndsprocessen. Dels kan det vara saker man behöver åtgärda i en lokal för att se till att den följer lagstiftningen som också kostar verksamheten pengar.
Citat:
De som besöker svartklubbar kanske skulle säga att klubbarna är en del av stans kulturliv som erbjuder något som inte finns på andra ställen. En annan typ av musik eller att de har öppet längre?
– Det kan de ha men det beror också på att de inte sköter sig som de ska. Vissa av svartklubbarna blir också en direkt inkomstkälla för den organiserade brottsligheten. Vi vet att det säljs narkotika på de här ställena. Om en svartklubb drar till sig en folkmassa, och inte har den kontrollen som legala klubbar har, så är det lätt för någon som vill sälja narkotika att göra det på den platsen. Då drar svartklubben till sig ett kundurval där.
Många går nog också bara till svartklubbar bara för att dansa och lyssna på musiken?
– Absolut. De flesta som går till en svartklubb har säkert inget ont syfte utan det är nog som du säger. Det är något som är bra, det är öppet längre, det är lite spännande kanske. Men det vi menar på då är att man ska tänka steget längre. Vad det är för system man göder när man går till de här ställena.
– Det kan de ha men det beror också på att de inte sköter sig som de ska. Vissa av svartklubbarna blir också en direkt inkomstkälla för den organiserade brottsligheten. Vi vet att det säljs narkotika på de här ställena. Om en svartklubb drar till sig en folkmassa, och inte har den kontrollen som legala klubbar har, så är det lätt för någon som vill sälja narkotika att göra det på den platsen. Då drar svartklubben till sig ett kundurval där.
Många går nog också bara till svartklubbar bara för att dansa och lyssna på musiken?
– Absolut. De flesta som går till en svartklubb har säkert inget ont syfte utan det är nog som du säger. Det är något som är bra, det är öppet längre, det är lite spännande kanske. Men det vi menar på då är att man ska tänka steget längre. Vad det är för system man göder när man går till de här ställena.
Men frågan är: är det rätt att polisens resurser i första hand används för att skydda de etablerade näringsidkarna från konkurrens, snarare än att främja trygghet, ordning och kultur?
Kritiker menar att svartklubbar ofta fyller ett tomrum i stadens kulturliv. De erbjuder musikstilar, öppettider och atmosfär som inte alltid finns på de lagliga klubbarna. Många besökare söker just detta – en alternativ och levande scen som inte är lika reglerad och kommersialiserad.
Polisen å sin sida pekar på risker som knarkförsäljning, vapen, bristfällig brandsäkerhet och kopplingar till organiserad brottslighet. Samtidigt medges att de flesta som går till svartklubbar inte har dåliga avsikter – de vill bara dansa, umgås och lyssna på musik.
Så var går gränsen mellan kultur och brottslighet? Är svartklubbar ett hot mot tryggheten – eller ett symptom på att den lagliga krogmiljön inte tillfredsställer allmänhetens behov? Borde man satsa mer på att möjliggöra lagliga alternativ med mer utrymme för kreativitet och sena kvällar – istället för att slå ner på det som växer i skymundan?
