Ni med flickvän som ni faktiskt trivs med – vad gör hon rätt?

Ser mest trådar om hur kassa relationer är, hur tjejer bara gnäller, vill ha mer, eller hur folk stannar ihop av bekvämlighet eller rädsla för ensamhet.

Men det måste ju finnas några av er som är tillsammans med någon ni faktiskt är nöjda med.

Så vad är det hon gör rätt? Vad är det som gör att ni är glada att ni inte är singel?

Är det hur hon är i vardagen, sexet, hennes attityd, hur ni pratar, hur hon behandlar er – eller något annat?

nyfiken på vad som faktiskt funkar i praktiken för er som trivs.

Vad gör henne till en keeper?

Klagar inte en massa, är snäll, empatisk och omtänksam. Dessutom med mycket integritet och självrespekt. Fick jobba hårt för henne.

Att vi har samma mål, musiksmak och intressen gör det förstås ännu lättare.

Det går liksom inte att komma ifrån att många kvinnor har en tendens att vara småsinta och gnälliga i vardagen, det verkar nästan vara en grundinställning. Det betyder inte att alla är dåliga partners, men det är definitivt en grej man måste förhålla sig till. För min del handlar det om att hitta någon som har andra sidor som väger upp det där med t.ex. omtänksamhet, bra kommunikation, initiativförmåga, mycket sex, att hon är hjälpsam och framför allt inte konfrontativ i onödan.

Det är de bitarna som gör det värt att vara i relation. Hon gör mitt liv lättare, inte svårare och det är där ribban bör ligga. Jag vill inte ha perfektion, jag vill ha balans.

De är hunsade helt enkelt. Såklart att de ”trivs” (vilket de egentligen inte gör).
Ingen trivs med dagens kvinnor.


Jag lovar att alla som säger att de ”trivs” lagar mat, städar och sådant.

I alla mina tidigare relationer har det varit en kamp. Det blir värre och värre tills man inte står ut.

Med min fru blir det bara enklare för varje år. Då flyger åren fort.

Du menar att vardagsbestyren bara försvinner när man är ensam? Tyvärr, det funkar inte så. Oavsett om du bor själv eller har någon vid din sida måste du ändå diska, städa och laga mat.

Eller kanske bor du fortfarande hemma hos mamma, så att någon annan sköter allt det där åt dig? För annars är det faktiskt så att oavsett om man är singel eller inte, måste man fixa vardagsbestyren själv. Det är liksom så vuxenlivet funkar.

Förstås är det så. Tror dock att du talar för döva öron med den där idioten. Han får växa upp lite.

Han är nog avundsjuk.

Gifta i 22 år, Hon är kåt glad och tacksam och sköter om hus och hem utan klagomål. Kan tillägga att frun kommer från Filippinerna.

Om du bor ensam så fattar jag varför någon städar och diskar, om någon bor med en kvinna så är han bara hunsad.


”Det är liksom så vuxenlivet funkar.” Nej, det är så ”vuxenlivet funkar” de senaste 40-50 åren.



Vad är liksom grejen med att bo tillsammans (och gifta sig) med en kvinna om hon inte sköter uppgifterna hemma?

Vill du ha en brud som du knullar med? Bo ensam men knulla henne ändå.

Hela grejen med att gifta sig beror på religion i grunden och att man var tvungen att gifta sig innan man kunde skaffa barn. Till och med på 1950 talet var det tabu för folk att ha barn utanför äktenskap.


Män gifter sig för barn och att hon ska hålla hemmet rent och laga mat. Vad fan tror du syftet är din hora?


Män hatar kvinnor men tycker om sex och söner! Därför tolererar de kvinnor.

Är hon en sån fejk kvinna?

Alltså att när du är där i Filippinerna, att hon beter sig undergiven och feminint etc men när du gifter dig med henne och hämtar hem henne till Sverige att hon blir som alla andra?


Jag har hört om asiatiska brudar som är helt efterblivna i skallen och som inte alls är undergivna och till och med skadar männen de är med.

Jag har varit gift nu i +15 år och har en fantastiskt fin fru. Hon ser bra ut, snygg och konservativa värderingar. Vi har inga barn, helt självvalt från båda parter. Hon jobbar halvtid ändå och jag heltid. Hon sköter om hushållet till största delen. Dock sköter jag handling för hon tycker verkligen det är svintråkigt och jag tycker det är helt okej att handla. Hon sköter tvätt och städ till till typ 95%. Visst gör jag en del, men hon det mesta.

Hon är ingen mes, hon vet vad hon vill och säger det, vi båda anses nog rätt hårda av andra. Mycket sällan vi bråkar. Hon har mycket skinn på näsan och det är ingen som sätter sig på henne, och samma med mig, mycket skinn på näsan.

Vi har både gemensamma intressen och egna. Så vi har även tid för oss själva.

EDIT :
Just det, vi har båda bott utomlands, dock på helt olika ställen, innan vi träffades så vi är vana att ta hand om oss själva och lösa eventuella bekymmer utan att behöva suga på pappas tutte.

Du måste vara född för minst 100 år sedan med den inställningen