Hej!
År 2021 lärde jag känna en kille genom gemensamma vänner. Till en början gillade jag honom inte särskilt mycket. Han stack verkligen ut – på ett sätt som kändes främmande för mig. Han var olik alla andra jag tidigare mött, och min första uppfattning var att han inte var särskilt smart.
En gång bjöd jag hem en tjejkompis, och eftersom han tillhörde samma vänskapsgrupp, kändes det fel att exkludera honom. För att undvika konstig stämning i framtiden bjöd jag in honom också. Jag höll god min, men var inte särskilt entusiastisk.
Jag var övertygad om att han saknade intellekt, men med tiden började jag se att han hade en annan typ av intelligens. Han var duktig på att läsa människor och förstå sociala sammanhang – en typ av streetsmarthet som jag tidigare inte riktigt uppskattat.
Vad han egentligen jobbade med var oklart. Han var aktiv på sociala medier, till skillnad från många av oss, och la upp inlägg och stories regelbundet. Samtidigt kunde han ibland bete sig väldigt impulsivt och överdrivet i sociala sammanhang – nästan som om han spelade en roll. På fester blev han ofta väldigt uppsluppen, ibland på gränsen till överdriven, särskilt i lekar och tävlingar. Det skapade till slut konflikter inom gruppen. Jag själv hamnade i en rejäl dispyt med honom, vilket tog hårt på mig. Till slut tappade han hela vår vänskapskrets.
Efteråt blev han rätt ensam. Vid ett tillfälle försökte han ta kontakt med mig för att reda ut situationen. Jag sa att jag hade förlåtit honom, men att jag inte ville fortsätta ha kontakt. Han stod kvar ensam.
Det märkliga är att mycket har klarnat först i efterhand. Vi hade en bild av honom som någon utan särskilt mycket koll – men det visade sig att han hade ett jobb med stort ansvar och inflytande. En roll där hans beslut faktiskt spelade roll. Den där "lustige" killen var i själva verket något helt annat – en stabil person med mer djup än vi anat.
Jag förstår fortfarande inte varför han dolde så mycket. Det var nästan som om han levde ett dubbelliv. Han höll sitt arbete hemligt, och ingen visste vad han egentligen sysslade med. Samtidigt bodde han i en liten etta och uttryckte en önskan om att ha större, särskilt eftersom han gillade att laga mat och spendera tid i köket.
Med tanke på hans roll – som vi i efterhand förstått var rätt viktig – borde han ha haft råd med större boende. Men det syntes inte på honom. Hans kläder var enkla, inget som signalerade pengar eller status.
Varför leva på det sättet? Ingen visste vad han egentligen jobbade med. Han nämnde ibland att han "hoppat mellan jobb", men det lät aldrig tydligt. Han var också aktiv via ett bemanningsföretag där han tog olika uppdrag – ibland marknadsföringsrelaterade. Jag minns ett tillfälle då han frågade mig och en annan kompis om vi ville följa med på ett sådant uppdrag, eftersom de behövde fler personer.
Det kändes mer som extraknäck än något man faktiskt kan leva på. Det skapade frågetecken. Han gav intryck av att vara streetsmart, men samtidigt vilse. Varför upprätthålla en sådan fasad?
När man gör såhär - tror ni det var för att skydda oss eller sig själv? Men varför? Hur?
Jag trodde jag kände honom, men nu i efterhand känns allt iscensatt – varför ljuger någon om sitt liv så?
Varför betedde han sig så konstigt socialt när han uppenbarligen hade koll på människor?
År 2021 lärde jag känna en kille genom gemensamma vänner. Till en början gillade jag honom inte särskilt mycket. Han stack verkligen ut – på ett sätt som kändes främmande för mig. Han var olik alla andra jag tidigare mött, och min första uppfattning var att han inte var särskilt smart.
En gång bjöd jag hem en tjejkompis, och eftersom han tillhörde samma vänskapsgrupp, kändes det fel att exkludera honom. För att undvika konstig stämning i framtiden bjöd jag in honom också. Jag höll god min, men var inte särskilt entusiastisk.
Jag var övertygad om att han saknade intellekt, men med tiden började jag se att han hade en annan typ av intelligens. Han var duktig på att läsa människor och förstå sociala sammanhang – en typ av streetsmarthet som jag tidigare inte riktigt uppskattat.
Vad han egentligen jobbade med var oklart. Han var aktiv på sociala medier, till skillnad från många av oss, och la upp inlägg och stories regelbundet. Samtidigt kunde han ibland bete sig väldigt impulsivt och överdrivet i sociala sammanhang – nästan som om han spelade en roll. På fester blev han ofta väldigt uppsluppen, ibland på gränsen till överdriven, särskilt i lekar och tävlingar. Det skapade till slut konflikter inom gruppen. Jag själv hamnade i en rejäl dispyt med honom, vilket tog hårt på mig. Till slut tappade han hela vår vänskapskrets.
Efteråt blev han rätt ensam. Vid ett tillfälle försökte han ta kontakt med mig för att reda ut situationen. Jag sa att jag hade förlåtit honom, men att jag inte ville fortsätta ha kontakt. Han stod kvar ensam.
Det märkliga är att mycket har klarnat först i efterhand. Vi hade en bild av honom som någon utan särskilt mycket koll – men det visade sig att han hade ett jobb med stort ansvar och inflytande. En roll där hans beslut faktiskt spelade roll. Den där "lustige" killen var i själva verket något helt annat – en stabil person med mer djup än vi anat.
Jag förstår fortfarande inte varför han dolde så mycket. Det var nästan som om han levde ett dubbelliv. Han höll sitt arbete hemligt, och ingen visste vad han egentligen sysslade med. Samtidigt bodde han i en liten etta och uttryckte en önskan om att ha större, särskilt eftersom han gillade att laga mat och spendera tid i köket.
Med tanke på hans roll – som vi i efterhand förstått var rätt viktig – borde han ha haft råd med större boende. Men det syntes inte på honom. Hans kläder var enkla, inget som signalerade pengar eller status.
Varför leva på det sättet? Ingen visste vad han egentligen jobbade med. Han nämnde ibland att han "hoppat mellan jobb", men det lät aldrig tydligt. Han var också aktiv via ett bemanningsföretag där han tog olika uppdrag – ibland marknadsföringsrelaterade. Jag minns ett tillfälle då han frågade mig och en annan kompis om vi ville följa med på ett sådant uppdrag, eftersom de behövde fler personer.
Det kändes mer som extraknäck än något man faktiskt kan leva på. Det skapade frågetecken. Han gav intryck av att vara streetsmart, men samtidigt vilse. Varför upprätthålla en sådan fasad?
När man gör såhär - tror ni det var för att skydda oss eller sig själv? Men varför? Hur?
Jag trodde jag kände honom, men nu i efterhand känns allt iscensatt – varför ljuger någon om sitt liv så?
Varför betedde han sig så konstigt socialt när han uppenbarligen hade koll på människor?
__________________
Senast redigerad av Dukater 2025-08-04 kl. 11:06.
Senast redigerad av Dukater 2025-08-04 kl. 11:06.