Att vara förälder till en värdelös och homosexuell prideunge??

Ni som har tonåringar som är homosexuella, klär sig konstigt och ser allmänt mobbade ut, hur mår ni?
När man av slump haft vägarna förbi prideparaden så hat man bevittnat dessa mänskliga avfall gå runt där. Typ en kortklippt ful och osminkad tonåring som går hand i hand med en minst lika mobbad tjej.

Hur står man ut med dig själv som förälder?
Hur känns det inombords?
Vad rör sig i ens huvud?

Avsäger man sig all kontakt med prideungen eller försöker man rädda den?

"Av en slump haft vägarna förbi prideparaden" - jovisst.

1. Man är stolt över sin ungdom
2. Lika stolt som ungdomen själv är.

Och långt ifrån så besviken, som din mamma måste vara, när hon fött upp en unge, som fördriver tiden med att gå på kallbadhus och spana på fitta.

(FB) Bad i Göteborg där det finns nakna och barbröstade kvinnor att ta del av i sommar

Väx upp, lev och låt leva.

Barn äskar man vilken sexuell läggning de än har!

Stolt över vad?

Att man har en ful och pervers unge som skämmer ut sig varje dag den stiger utanför dörren?

Det finns gränser.

Blir man inte sugen på att aga ungen när den är då mobbad?

Nej, varför skulle jag göra det och varför tror du en unge som går i pridetåget är mobbad?

För at ungen är ett självvalt missfoster som skämmer ut sig själv och dig.

Jag är stolt far till en pedofil.
Det känns mycket bra.
Han är din idol.
Du älskar att spendera dagarna med att titta på dokumentärer om honom och se repriser på efterlyst där polisen söker min son .

Min son är mer populär än John Lennon.
🤗💕

Han är mycket värdefull.
Tack vare honom kan värdelöst skit som du lura dig själv att du är värd något .

De föräldrar som lurar i sina barn att de är något de inte är eller rent av uppmuntrar att ta hormoner och skära av och göra om kroppsdelar för att "bli vad de vill vara!" är ju totalt jävla sinnesjukt. Och det är precis vad föräldrarna också är - sinnesjuka, som går där hand-i-hand som om de vill stoltsera med hur misslyckade de och hur väl de passar in i vår sjuka samtid.

Jag hade självklart försökt rädda mina barn om jag nu hade misslyckats så mycket som förälder. Sen hade jag lagt stor skuld på mig själv. Men jag hade aldrig, under några omständigheter, vandrat med i den färgglada domedagsparaden eller beblanda mig med de mentalsjuka hedonistiska hjon som utgör den.


"Bli degenerad, degenerera och låt degenerationen fortgå!"

Samma här.

Fast jag hade nog slagit sönder ungen om den blev så.

Har inga egna erfarenheter av homosexuella barn.

Men föräldrar kan inte forma sina barn, kan inte bestämma vilka vuxna de blir. Det är till största delen gener som avgör.

När barnen blivit vuxna så förlorar föräldrar makt över dom. Försöker föräldrar ändå utöva makt så kommer barnen göra revolt. Detta riskerar att permanent skada relationen mellan dom.

Föräldrar kanske inte hade önskat att deras barn blev homosexuella, och att de lever skamlösa liv där de går runt på stan och stolt visar upp sin sexuella läggning.

Men om barnen blev sådana står föräldrar inför två val: acceptera och tolerera det, eller klippa kontakten. Det sistnämnda är svårt, men det sker. Är helt tabu att prata om det, och media lyfter aldrig frågan om det.

De flesta föräldrar älskar dock sina barn. Det är inte egentligen något val, utan det är en instinktiv kärlek som är baserad på biologi. Sådan kärlek är inget val man gör, utan man är slav under det.

Man väljer inte sin sexuella läggning men hur kan du gå förbi pridetåget, det startar ju klockan 13.00!