Varför märks inte att det finns tusentals rika libertarianer i världen?

Om jag ser tillbaks på hur jag själv tänkte och hur många pratade för sisådär 15 år sedan så var det mycket tankar om t.ex. "om vi bara hade pengar kunde vi köpa ett skepp och leva fritt på havet" eller "om det bara fanns nån rik gubbe som kunde supporta frihetsrörelsen så kunde vi köpa mark och bygga en fristad".

Det finns så mycket man kunde göra med stora summor pengar. Politisk propaganda (eller "anti-propaganda" om man så vill), bygga fristäder, publicera böcker osv osv.


Nu, efter omkring 2015, på grund av bitcoin/kryptovalutors uppgång som libertarianer tveklöst var först med att investera i, finns det så vitt jag kan bedöma tusentals (kanske över tiotusen) tämligen hardcore libertarianer i världen som är dollarmiljonärer, några dollarmiljardärer.

Varför märks det inte?

Är libertarianer för egoistiska i grunden?
Eller orkar man bara inte göra nåt för att det är för oklart VAD man egentligen skulle kunna göra med pengarna?
Eller är man för rädd för lokala skatteverket för att växla till fiat-valuta och spendera på t.ex. mark eller ett kryssningsfartyg?
Eller blir det så att ingen vill vara först för att då tänker man att alla andra kommer "free-rida" och inte göra något själva?

Jag är förvånad över tystnaden men jag misstänker att den största anledningen är problemet att få ut kryptovalutan i fiat genom det dåliga banksystemet, samtidigt som det är svårt att få något gjort utan att gå via fiat (än så länge).

Var det verkligen det?

"för sisådär 15 år sedan så var det mycket tankar om t.ex. om vi bara hade pengar kunde vi köpa ett skepp och leva fritt på havet"

Fordi når libertarianere eller kommunister plutselig får hendene sine på noen betydelige resursser, så blir de plutselig ekstremt konservative systemtilhengere. Se på champagnesosialistene, de kjempet for omfordeling av resursser til de fikk resursser selv–da ble det viktigere å holde på resurssene.

Stort sett er frihet, likhet, brorskap typ idealister bare hyklere.

Behöver väl inte vara hyckleri.

Bara det att för att tro på likhet, broderskap, och andra idealiska ideer måste man vara fattig arbetarklass. Och pengar och rikedom korrumperar, precis som all makt korrumperar.

Sällsynta undantag från denna huvudregel finns förstås alltid, tex vissa gamla svenska sossar (Hjalmar Branting, Olof Palme) som kom från förmögen gammal överklass men ändå kände mer solidaritet med arbetarna än sin egen giriga onda överklass.

Finns det, har du något belägg för det? Eller är det rent av så att dessa inte märks för att de helt enkelt inte "finns"? Det märks för övrigt inte mycket av libertianer över huvud taget så varför skulle de som är dollarmiljardärer märkas?

Libertianer är rent generellt ganska ovanliga skulle jag säga, och dollarmiljardärer är ganska ovanliga också så libertianska dollarmiljardärer torde vara än ovanligare.

Jag tror att libertianism är något sånt som de flesta växer ifrån när de blir vuxna.

Javier Milei tycks väl vara högerlibertarian, samt använder sitt inflytande väl

https://www.youtube.com/watch?v=wv87SKx3zSs

Jag tror det här med att bygga libertarianska fristäder bara är en dröm man har när man är ung och ideolog. Sedan växer man upp och hamnar i ett annat socialt samanhang, vare sig man blir bitcoin-miljardär eller inte. Och plötsligt finns så mycket annat i livet som blir viktigare än att kunna sitta på en oljeplattform i Atlanten och röka gräs.

Särskilt om du är miljardär. Med de pengarna finns väldigt få saker som kan hindra dig från att leva ett gott liv. Resor, bilar, hus, lyx och mer lyx. Då tror jag incitamentet till att ta de pengarna för att skapa någon fristad åt folk som vill ha mer, i sammanhanget obetydliga, friheter är väldigt lågt.

Jag har lite svårt att se hur man rent praktiskt skulle gå tillväga för att bygga dessa libertarianska samhällen, även om man skulle sitta på, säg, ett par miljarder dollar. På vilket territorium skulle de byggas? I vilket land? Vilken regim skulle gå med på att tumma på sina lagar för det?
Och hur mycket infrastruktur får man egentligen för, säg, tre miljarder dollar? Som referens kan t.ex. sägas att Göteborg får en tunnel och ett par järnvägsstationer för ungefär den summan (https://www.trafikverket.se/vara-pro...an/vastlanken/). Det är inte mycket att hänga i julgranen om man vill ha ett fungerande samhälle, som kräver bostäder, skolor, sjukhus, allsköns service-inrättningar, räddningstjänst, el- & vattenförsörjning, sophantering, vägar (och andra transportformer?) o.s.v. m.m. etc. ad infinitum.

Jag misstänker att det bottnar i att det faktiskt är extremt svårt att bygga ett samhälle from scratch, så att säga. Enormt mycket svårare än att man bara kan kasta några miljarder dollar på problemet. Samhällen växer fram organiskt och över tid. Lång tid.

Sen är min personliga lilla pet theory att de flesta "äkta" libertarianer just är egoistiska rövhål, och egentligen mest bryr sig om att inget skall stå ivägen för deras egna framgång. Lex Peter Thiel.

Medger dock att jag inte funderat på det hela särskilt mycket.

I mina kretsar var det iaf så. Det var åtminstone betydligt mer drömmar om geografisk samlevnad, Free State Project kanske var på topp runt 2010, och det fanns idéer om var man skulle placera ett liknande projekt i Sverige. Och så var Seasteading hett vid den tiden.


Antar att det kan vara så men det borde finnas nån frihetlig glöd kvar i grunden. Har man inte tid eller lust att göra nåt själv så borde det gå att finansiera andra som gör saker. Lyx och mer lyx är kanske kul men inte så givande egentligen. Likaså att vara "ekonomiskt fri". Den nivån som krävs för det är inte superhög.
Det finns säkerligen enstaka individer som faktiskt gör nåt, men jag kan tänka mig att man inte vill skylta för mycket med eventuella rikedomar.


Absolut svårast är som du säger att hitta en plats där man "får" göra det, och att få till en så säker garanti som det bara går för att nästa regering inte bara kommer starta upp stridsvagnarna och meja ner hela stället.
Såna garantier kan troligtvis inte köpas för pengar.

Mycket möjligt att det som du säger är så att de flesta är egoister och går på det libertarianska spåret enbart för att de tror det är bästa sättet att få behålla maximalt av sina pengar.

När man bor i en trist hyreslägenhet och dricker Pripps Blå framför TVn så missar man mycket.

Libertarianer är liberala hipsters. Dom tror de är oemotståndliga och starka emot lånkonjukturer.

Finns ingen framgångsrik libertarian. Orsaken har med att dom fokuserar på isolation.

Ser man på hur rika finansierar politiska rörelser så är de allt annat än libertarianer.

Demokraterna brukar till och med ha fler miljardärer som finansierar dem än republikaner och bland republikanerna så är libertarianska kandidater de som får minst stöd från miljardärer.

Libertarianer är naiva och förstår sig inte den nära kopplingen till statsmakten som miljardärerna gärna vill ha, samt en stor fet stat som kan finansiera forskarprojekt, statssubventioner och feta statskontrakt åt storföretagen, samt regelverk som gynnar storföretagen mer än småföretagen.

En stark stat som ser till att gynna de som finansierar politiken genom kampanjstöd och lobbyism, det är idealet för miljardärerna. Allt annat vore naivt.