Citat:
Ursprungligen postat av
Mate
För mig är det en fråga om man arbetar efter moralbaserade- eller vetenskapliga grunder.
Jag tror nog knappt vården själva vet.
En del av dem som jobbade där var jättefina människor. "Idealisterna" och de oerfarna som trodde på människans förmåga till förändring. Men man märkte att en del andra - cynikerna- hade tröttnat på att se människor komma och gå utan att visa minsta tacksamhet eller självinsikt.
Läkarna verkade kunniga men de syntes ju typ aldrig. På två veckor träffade jag läkare tre gånger - inskrivning och utskrivning typ.
En av de vänligaste jag stötte på var en huckletant som knappt kunde svenska. Men hon kunde i alla fall ge mig en klapp på axeln och fråga hur jag mådde! Det var extremt viktigt för mig just då när jag mådde som sämst.
Men det var ett jävla dårhus, knarkare och alkisar som bara satt och väntade på att avgiftningen skulle bli klar och de fick komma ut och gå på det igen, eller kanske skickas på något behandlingshem. Man tappade ju lite tilltron till vården - det kändes så sorgligt och meningslöst alltihop.