Finns det ens djupa samtal kvar i dejtingvärlden?

Känns som att det här är gubbigt beteende, kan det vara gubbar som sitter och driver med dig, sådant är tydligen också vanligt?

Annars så tror jag att djupa samtal kan växa fram över tid när tilliten finns på plats. Som andra varit inne på så är telefonen ingen ideal plats för detta, att göra som förr i tiden, mejla är betydligt bättre, då kan du få en smärre roman med djupa tankar tillsända, så var det åtminstone på farfars (min) tid.

Dejtar inte "vanligt/seriöst" så vet inte hur det ser ut på den typen av appar du nyttjat.
Men upplever att det är högst individuellt om en person kan prata om djupare saker eller det bara kommer ytliga haranger.
Och att det även spelar roll om dom två som pratar har något gemensamt så man har något att börja prata om för att sen spinna vidare med.
En del kan man prata obehindrat med från första mailet och andra får man dra orden ur och det blir ändå inget flyt.
En del kanske inte vill lägga ner så mycket energi och då finns kanske inte utrymme för djupare ämnen?
En del orkar inte skriva mera än några få ord, som om det vore dyrt med bokstäver och då kan det ju vara svårt både att få flyt och att kunna prata om saker som inte är ytliga.

Personligen ser jag ingen vits med att prata med kreti och pleti och upplever sällan att det blir något vidare djup men tror mycket hänger på om man matchar personlighetsmässigt och även vad gäller vilken typ av kommunikation man föredrar.
Om jag får uppfattningen om att mannen tycker det är jobbigt att skriva på mobilen så brukar jag be om att vi hörs på telefon i stället, man får så mycket mera info då och även en personlig koppling som inte alltid är så lätt i enbart text.

Min erfarenhet är tvärtom. Det spelar ingen roll vilken ålder ni pojkar är i, för ni styr ändå alltid samtalet till något sexuellt.

Det kan förvisso vara lite humor bakom och i lagom dos är det bara kul! Speciellt om man har förmågan att backa tillbaka eller att skifta ämne till något icke sexuellt direkt efter “skämtet”.

Djupa samtal.. vad räknas som det?
Oavsett så gör man bäst i att ses IRL för dom flesta typer av samtal. Personligen skulle jag aldrig “öppna” upp mig över telefon.

intressant att höra ett annat perspektiv. Jag förstår vad du menar med att vissa män styr samtal mot sex, och jag säger inte att det inte händer. Men i mitt fall är det faktiskt jag som ofta försöker undvika den vägen – det är inte den typen av samtal jag är ute efter.

Och ja, jag tror du sätter fingret på något viktigt: många verkar likställa "djupa samtal" med att man ska blotta sitt innersta direkt – vilket inte alls är vad jag menar. För mig handlar det mer om att samtala med närvaro och vilja, att man är nyfiken på hur den andra tänker, känner, ser på världen. Det behöver inte vara tungt, men det får gärna vara ärligt och öppet.

Jag tror mycket av det här handlar om just förväntningar – att om man inte följer normen (snabbt, lättsamt, flirtigt, sexigt) så tolkas man kanske som udda. Och kanske är det därifrån mina upplevelser kommer också.

Jag har turen i mitt arbete att träffa 5-10 nya människor á 30-60 minuter. Människor som jag inte behöver kommunicera med egentligen. Det lämnar i stort sätt hela tiden till samtala om allt mellan himmel och jord. Därför kände jag igen mig. Eftersom samtalen alltid såg någorlunda lika ut och hamnade ofta på samma topic började jag granska mig själv.
Så där blev min träning. Testade lite olika.
Det jag kom fram till var att mycket berodde på mig själv. Men vissa vill inte prata om vissa saker och andra som du beskriver.
De som inte naturligt (med en liten push) kan prata lite djupare är inget för dig och mig. Dem kan man rata direkt. De som oss känner nog alla igen det du skriver. Därför också blir korta i kommunikationen men när de träffar en som kan gå djupt så gör de också det.

Det som funkade för mig var att utveckla mina åsikter och ställa frågor på det som den jag pratar med säger.

Ex. Säger denne "jag gillar blommor" så kan frågorna bli "vad med blommor gillar du" "varför just blommor" eller liknande istället för att säga "jaha okej, min mamma gillar också blommor" eller "vilken är din favoritblomma". Fråga hellre mer djupgående frågor är generella frågor.

Sen att leda samtalen in i en riktning är en konst och tar tid att lära sig. Speciellt om den du pratar inte känner sig bekväm med att prata om det ena eller andra, men samtidigt måste man våga gå in på ämnen också men känn av rummet är a och o.

Chatgdp har hjälp mig lite med frågor. skriv ex. "lista 100 frågor om blommor" så får du massa som kan användas om du själv har lite svårt att komma på frågor i nått ämne. Där kan du också sålla ledande frågor och frågor på svar. Dvs plocka ut frågor om blommor om du vill få samtalet att gå mot blommor.

Jag har väldigt svårt att få ett intresse för något som leder till sex om jag inte känner mig bekväm med andra bitar också. Ibland klickar det relativt snabbt men oftast tar det en evinnerlig tid.

Alla är vi olika. Dom flesta jag känner kan ligga med någon på fyllan, efter att ha suttit och fyllasnackat några minuter.
Det är inget jag lägger någon värdering i.
Jag kan tom. bli smått avundsjuk över att jag inte “lyckas” med det.

Så länge man är ärlig i sitt sätt att vara så spelar det egentligen ingen roll hur, när och var man delar det som ev. “väger” lite mer.
Men om man får specifika frågor ifrån någon och där man märker “detta verkar vara en viktig fråga för denne” så gör man nog rätt i att vara öppen, om ifall man vill fortsätta att träffa personen.

En del människor bygger dumt nog upp en mur runt sig själv och där tunga sanningar/känslor förstoras upp, just pga. att man övertänker, har rädslor, dömer sig själv osv.
Jag uppmuntrar inte någon till att dela med sig av allt vitt och brett och till vem som helst men saker och ting avdramatiseras enormt mycket om man tillåter sig själv att “dela bördan" med någon annan. Det är också en del i att bygga förtroende med varandra.

Något som väger väldigt tungt i sin ensamhet kan dessvärre bli ännu tyngre om det delas med fel person.
Men delas det med rätt person byggs det ett förtroende.

Jag håller med dig i mycket. Det krävs en viss trygghet eller åtminstone känsla av att något annat finns där först, innan sex blir intressant för mig också. För vissa går det snabbt, för andra – som du säger – tar det tid. Och det behöver inte vara fel åt något håll så länge man är ärlig med hur man funkar.

Jag gillade det du skrev om att saker avdramatiseras när man får dela dem med rätt person. Det stämmer verkligen. Det är nog där jag tycker det blivit lite svårare – att hitta det där ömsesidiga förtroendet, där man vågar vara sig själv utan att bli analyserad, fixerad vid eller avfärdad.

För mig behöver inte “djupa samtal” vara att man blottar sina sår, utan mer att det finns en vilja att mötas lite bortom ytan. Men jag uppskattar hur du nyanserar det – att det kan handla lika mycket om tajming och mottaglighet som om själva samtalsämnet.

Ibland möter man någon där det inte alltid är orden som säger något. “Man bara vet”.
Tystnaden säger nästan mer, och ibland känns det som telepati.
En snudd känns som en elektrisk stöt.
Närvaron ligger tung men allt runtomkring känns så lätt.


Att alltid bli analyserad/observerad känns igen. Upplever ofta att jag inte kan flyga under radarn. Har provat olika metoder för att smälta in/vara anonym/intetsägande/inte trampa någon på tårna omedvetet men misslyckas hur jag än gör. Ibland vill man inte bli studerad. Ibland vill man bara vara.
Det har under dom senaste åren lett till att jag t.o.m. förminskar mig själv, vilket är fel, och framförallt känns fel.

För att känna sig bekväm med att dela- och förhoppningsvis avdramatisera "svåra saker" behöver där också finnas en viss trygghet i att personen har ens rygg. Folk gillar att skvallra och vissa tar varje chans dom får.
En del människor knyter band med andra genom skvaller. Helt galet.
En del t.o.m. sprider falska rykten, inte alltid genom tydliga och sammanhängande historier, utan dom bara "hintar", spelar på känslor, och låtsas som att dom har "insyn" men egentligen vet dom ingenting.
Mottagaren för ett sådant utlåtande har då fritt spelrum att bygga vidare och förstora upp det falska ryktet, innan det förs vidare till nästa.
Lite som viskleken.

så mycket tid som den svenska mannen ödslar på dejtingappar. tid som skulle kunna gå an till att göra vettiga och manliga saker istället. att föra "djupa" samtal" inom dejting... tror du behöver en paus från det här. men du behöver fatta det själv först. sjävinstinkten sitter bara när man är "man" nog.

Det är något väldigt speciellt med möten där orden nästan blir överflödiga. Den där känslan när man bara… vet, som du skriver. Och när tystnaden inte är pinsam utan meningsfull.
Jag känner igen det där du beskriver om att bli analyserad eller "studerad". Den känslan av att aldrig riktigt få smälta in, aldrig flyga under radarn. För min del tror jag det ofta leder till att jag försöker förklara mig lite för mycket – som att jag vill förekomma andras tolkningar innan de görs. Men det kostar också något, i längden. Man blir mindre fri i sitt uttryck.

Det du skriver om skvaller och subtil manipulation… usch, ja. Sånt gör mig nästan fysiskt illamående. När människor "knyter band" genom att släppa ut något giftigt tillsammans. Det där subtila viskandet som bygger på antaganden och känslor snarare än sanning. Jag tror du har helt rätt i att det är just trygghet – inte bara i sig själv, utan också i den andra – som krävs för att man ska våga dela det som faktiskt betyder något.

Tack för att du delade det där. Det behövdes nog mer än du eller jag visste.

Jag har inget behov av att göra "manliga saker" bara för sakens skull. Jag är trygg i vem jag är och vad jag värdesätter – oavsett om det handlar om att ha djupa samtal eller att inte passa in i någon färdig mall om hur en man ska vara.
För min del handlar det inte om att älta eller jaga något desperat, utan om att hitta kontakt som känns genuin. Jag kan inte knyta band till någon jag inte kan prata på djupet med – det är inte en svaghet, det är en grundförutsättning för mig.

Och när det gäller självinsikt: jag skulle säga att den kommer när man slutar försöka vara någon annans bild av en man, och istället bara är sig själv.

Snabba svep är till för att avverka folk du inte är intresserad av. Är du oattraktiv för någon så går det inte att prata bort. Sen finns de folk som är mer petiga med utseendet än vad de bör vara.

Och sexchattande är väl inget som kommer upp allt för tidigt om du inte hänger på appar och sidor som specifikt är avsedda för att ha sex.

Nej. Men innan du öppnar upp så vill du lära känna personen du dejtar för att ta reda på om det är rätt person att öppna upp för. Beroende vem du träffar och vad du har för idéer så kan du tolkas som en besserwisser eller allmänt dryg.

Det är väl snarare män som är snabba med att gå in på sex. Kvinnor brukar vara mer reserverade, även om de egentligen vill ha sex. Det är också viktigt att förstå att sex är en viktig del i ett förhållande, och att en brist på sexuell tillfredställelse leder till psykisk ohälsa.