Citat:
Ursprungligen postat av
Sextioplus
Järnvägar är bra investering eftersom det skapar jobb som inte kan flyttas. Finansieringen måste vara vattentät, inte långa lån. Vi har varit där innan statens affärer sanerades. Om en stor del av skatterna går till räntor är det inte bra.
Under den rödgröna regeringen bromsade mp upprustningen av järnvägen. De ville lägga pengarna på höghastighetståg.
Jo, men man kan fortfarande ta in billigare arbetskraft från utlandet - och att det är utgiften (pengarna) man låter sig styras av (budgetfascism) och inte kvaliteten.
Ett annat problem som jag uppfattat det är att det är för många kockar inblandade: entreprenörer som har underentreprenörer som har underentreprenörer som har …
Ineffektivt på alla sätt och vis.
I förstone kan man hålla nere skatterna och på det hävda att man har ”sunda statsfinanser”.
Men en krånglande järnväg får ju också ekonomiska konsekvenser om än inte påtagliga. Det drabbar företag och dess omvärld när personal inte kan ta sig till jobbet, och för privatpersoner innebär det tidsspillan och diverse olägenheter och irritation.
Läste typ förra året en krönika om nedläggningen av ett järnvägsprojekt i sydvästra Sverige (Västkustlänken eller nåt sånt). Man menade i krönikan på att det skulle innebära avsevärt ökade kostnader den dag man tvingades sparka liv i projektet:
I krönikan refererade man till en utbyggnad av T-banan i Sthlm. Tror det gällde Slussen och i tiden efter andra världskriget.
Enligt prognoser för resandet så skulle det räcka med ett spår där. Nya prognoser pekade dock på en större befolkningsökning och ökat resande.
Man beslöt då att bygga två spår. Det innebar stark ökade kostnader. Men avsevärt billigare än att efter ett par år behöva ”komplettera” med ett till spår (utöver strulet det skulle innebära).