Varför är IQ så intressant att diskutera?

Det finns så många trådar där IQ kommer upp i diskussion på ett eller annat sätt. Vad är det som är intressant med det och vilka typer av människor är det som vill diskutera IQ?

Jag besitter själv en mycket hög IQ, 130+, men jag skulle säga att de flesta med hög IQ är de mest osköna och okänsliga människorna jag träffat. Dessa människor vill man inte vara som. Kolla bara på Mensa t.ex. Bara olyckliga översittare med där, och väldigt excentriska figurer.

Att ha en hög IQ betyder inte heller att någon har rätt. Folk med hög IQ har också mycket fel.

Varför ser ni IQ som något där högre alltid är bäst? Det bästa skulle jag säga är att vara några få poäng över normalbegåvad. Då passar man in och klarar sig även bra i livet.

TS: "varför vill folk diskutera IQ?" "varför är folk med högt IQ sjävcenterade?"
Också TS: "Jag besitter faktiskt ett väldigt högt IQ..."

Har inte sett några trådar där IQ diskuteras med något vidare intresse. IQ nämns mest i trådar där någon skribent vill framhäva sin egen påstått höga intelligens, och därigenom påvisar att den i själva verket är låg.

Hehe, stämmer in lite väl bra på trådskaparen.

Ser det ofta, IQ och intelligens nämns hela tiden bland vilda tangentbordskrigare.

IQ är filosofiskt intressant. Det jag tänker på vad gäller IQ är behovet av validitet och reliabilitet. Hur vet vi att vi mäter intelligens och inte skapat verktyg för att mäta intelligens där det finns en möjlighet att någon lyckas bra för att hen är en träningsprodukt. Roterade figurer och olika ansatser till fraktala serier är ju rent objektivt saker man på förhand kan öva på och emot samt utveckla utsökningsmetoder för. Validiteten på IQ faller om man konkret kan peka på att algoritmiskt uttömmande metoder finns för exempelvis rotationsobjektsproblem.

I princip bör man utgå från big five och fråga sig om det går mäta intellektuell öppenhet för nya erfarenheter. Man vet att konservativa människor ligger lägre i detta och i mycket större grad kan känna aversion. Aversion i ganska triviala ting som. JAG VÄGRAR annanass på pizzan.

Jag har väl tyckt att det har mest varit intressant för att ämnet verkar ofta ha varit så känsligt för många, samtidigt som ingen verkar riktigt kunna formulera varför. Men samtidigt är det ju bara ett intressant ämne bland tusentals andra och just nu är jag väl lite trött på just det ämnet.

Jag håller inte riktigt med om din generalisering av Mensamedlemmar. Men däremot brukar väl de med en IQ en bit över genomsnittet, men under 130, vara mer framgångsrika inom många områden, inte minst i ledarroller. Jag har ett vagt minne av studier som har pekat på att IQ runt 115-120 verkar vara i snitt mest optimalt för ledare.

Det är alltid kul med saker man inte har

Det är ofta ett sätt att avgöra lämplighet. Intelligens är klasslöst, demokratiskt - det är en effektiv testmetod vid anställningar eller urvalselektion - snabbt. Man kan träna upp sin IQ och bland annat därför måste det kompletteras med en psykologisk intervju. (Min högsta poäng var en del år sen... 134).

Det är osäkra människor som gärna diskuterar IQ.

Jag gissar att det är någon makt grej också att ha det som ett diplom av sitt intellektuella värde.

Det går ju dessutom att träna på IQ tester och bli bättre så hur relevanta är det egentligen?

Det är väl mycket tveksamt om man kan öva upp den.