Medicin mot kronisk stress/ångest

Jag bjuder på det tråkiga svaret:
- Utmattning kan inte medicineras
- Efter en utmattning kan man inte räkna med samma ork och stresstålighet som innan.
- Livsstilen är avgörande - att lära sig energibalans så man inte gasar iväg allt första timmen och sedan klappar ihop.

Du har radat upp många olika preparat som du fått testa. Har du fått gå utbildning på någon stressrehabiliterings-mottagning?

KBT för att få verktyg att hantera stressnivåerna?

Deltidssjukskriven för att få mer återhämtning?

Tack för givande svar. Jag testade att andas som du beskrev. Jag har nyligen också börjat lite med det via en app som heter Breathwork. Rätt kraftfullt. Jag hade gärna blivit så pass bra på meditation att jag hamnade utanför kroppen så att säga. Jag är absolut öppen för annat än mediciner men jag har sett vilken kraft mediciner kommer med men börjar komma till vägs ände men vill oavsett pröva annat. Har därför anmält mig till en rehabmottagning där jag träffar arbetsterapeut och i augusti ska jag träffa fysioterapeut. De har lite olika program man kan gå där och de har även tai chi och mindfullness bla.

Jag läste på om DBT men måste man ha personlighetsstörning för att få det? Fick du plats någonstans i Stockholm?

tack för alla länkar också - ska kolla in dem.

Jag blev utkastad från terapin då jag gick på Lyrica. Det tyckte min psykiatriker var helt fel. Den terapi man får är bara KBT vilket jag inte är säker på passar mina besvär utan mer fobier och ocd, säger jag utan att veta. Jag har börjat gå hos en arbetsterapeut och fysioterapeut nu på en rehabmottagning för att se om det hjälper. Tidigare gick jag hos en utmattningsmottagning men det var bara gruppterapi vilket inte gav mig mycket. De pratade mycket om ”bråttombeteende” vilket i och för sig var värdefullt att ta med sig.

Jag har mitt drömjobb men inte säker på att det passar mig då jag måste stå i centrum och prata och vara oerhört noggrann under tidspress och under stort ansvar vilket inte är min grej, så det är lite av ett dilemma. Sociala livet är bra. Uppväxten inte toppen, då jag min far slog och hotade mig mycket vilket satt sina spår. Har i vuxen ålder fått social fobi och extrem rädsla mot auktoriteter såsom chefer eller överordnade.

Börjar väl inse att man aldrig kommer bli densamma igen. =/

Jag har gått hos en utmattningsmottagning med var bara gruppterapi där man mest satt och pratade. Gav inte mycket men ska gå på en annan mottagning nu i höst, som jag tror mer på. Ska även försöka få KBT eller liknande. Jag var sjukskriven ett halvår men det hjälpte inte heller men som du skriver är jag lite rädd för att jag inte kan jobba heltid vilket är trist då jag älskar mitt jobb.

Jag gick in i väggen 2022 för att jag arbetade alldeles för mycket. Jag tror även Brintellix vid tiden bidrog. Den förskrevs pga orkeslöshet och gav god effekt så den var som att äta massa koffeintabletter.

Akut stressreaktion var första diagnosen och sen utmattning. Jag fick dock ingen utmattning i den bemärkelsen att jag blev orkeslös utan det som hände var att jag blev oerhört lättstressad/uppskruvad med tillhörande somatisk ångest. Detta sitter fortfarande i. Jag går lätt upp i varv och lägger på en anspänning på jobbet och då bli stressnivåerna så pass höga att det kan räcka med att jag dricker ett glas varmt eller kallt vatten, äter en måltid, går några trappsteg etc för att jag ska få stress/ångestpåslag. Min mage blir också svullen av stress så jag ser konstant uppblåst ut (IBS). Stressen gör att jag sover oroligt och vaknar av panik ca 1 1/2 h efter sänggåendet. Det gör att jag mår skit dagen efter. Sen håller det på så där. Om jag går en promenad eller löper på kvällen får jag ned stressnivåerna tillräckligt för att inte vakna i panik. Magen sväller dock upp till maximal storlek.

Jag har testat många olika typer av mediciner (escitalopram, anafranil, duloxetin, sertralin, amytriptylin, Voxra, quetiapin och Lyrica). De fem förstnämnda har initialt gett en positiv effekt som dock ganska snart avtagit och istället har ångesten blivit värre, med panikångest, vilket fått min sociala ångest att kraftigt förvärras, vilket gjort det nästan omöjligt att arbeta.

Voxra som jag prövade under en vecka fram till i förrgår gjorde mig mer anspänd och maniskt känslomässigt negativ. Min psykiatriker skrev ut den då han trodde den kunde verka lugnande, som de med ADHD får amfetamin vid hyperaktivitet. Jag pallade inte fortsätta dock.

Nu har jag börjat med Venlafaxin (37,5 mg) för att se om det hjälper. Jag har noterat vad @Zuzumba skrivit om att den ger noradrenalinpåverkan vid 225mg och att det i grund och botten är en stressor. Kanske kan lägre dos fungera?

Ska tillägga att jag sedan i höstas tar Lyrica som jag tycker funkat allra bäst. Den har gjort mig överlag något lugnare men framför allt har den tagit bort all social ångest vilket är underbart.

Till natten tar jag propavan sen många år. Har även på senare tid lagt till melatonin för insomning och 7,5 mirtazapin som också lugnar.

Jag har även testat Zopiklon, Zolpidem, Oxascand, Stesolid och Iktrovil. Vi har försökt med alla dessa på en regelbunden basis men det som händer om jag tar det mer än enstaka gång i veckan är att jag får en rebound effekt två dagar efter med högre ångest än vad jag hade innan. Z medicinerna ger rebound effekt efter bara några timmar. Övriga går bra att ta ibland utan rebound. På min semester nu när ångesten är lägre går det bra att ta oftare. Iktro verkar mindre mot ångest och mer muskelavslappnande och Oxascand är relativ mild så de funkar bäst att ta mer regelbundet medan Stesolid ger bäst ångestlindring men mest rebound.

Vad skulle ni rekommendera för medicinering till mig givet detta? Tror ni Venlafaxin kan vara en väg framåt, under 225 mg? Alprazolam ska ju vara den bästa benzon men tveksamt att den fungerar bättre mot rebound än de andra jag provat.