VM 94 en myt att Sverige var bra!

Han var grymt bra i Arsenal.

Tråkigt att Tommy inte kunde roterat mer med spelarna.

Blomqvist rykte ju ocksa fran startelvan efter premiarmatchen. Efter att Brolin flyttats ned till mittfaltet konkurrerade Limpar bara med Ingesson. Da ingesson (trots att han var battre defensivt) var ur form under turneringen borde Limpar givits mera speltid.

Ingesson behövdes väl för att balansera mittfältet när Brolin flyttades ner eftersom sistnämnde var i stort sätt befriad från defensivt ansvar.

Var Ingesson verkligen "ur form"? Han gjorde sitt jobb bra I alla matcher. Slet som en varg på mittfältet.

Det som gjorde VM 94 minnesvärt var att det var ett roligt VM för Sverige. Hur man än vrider och vänder på det så var det ja, roligare än de flesta andra VM och EM vi sett Sverige spela.

Sedan skiter jag väl i om Sverige vara bra eller dåligt. Det är inte så ofta man får VM-brons i fotboll.

Ja Blomqvist fick inte starta mer men jag vill minnas att han byttes in någon mer gång. Och när han blev utbytt i premiären var det Henke L som sattes in så Limpar var verkligen helt ute i kylan. Visst Brolin och Limpan på varsin kant hade lämnat stora luckor i defensiven men det hade gått att flytta upp Brolin i anfallet när Dahlin blev skadad. I semin när laget var slutkört hade det varit perfekt att slänga in en helt fräsch klasspelare.

Jag minns det vm:et som ett tråkigt vm. Det kändes som många lag var ur form. Brasilien promenerade hem segern. Av det följer också att Sveriges prestation inte kändes så bra heller.

Här håller jag med dig. Med facit i hand skulle nog inte Dahlin ha spelat semin, han var för påverkad av skadan. Hade varit perfekt att kasta in en spelsugen Limpar i tex andra halvlek. Sverige var rejält tillbakapressade och Limpan hade kanske kunnat vända matchbilden.

Kom igen, vm är ändå vm. Typiskt svenskt att inte kunna glädjas och vara stolt över framgångar utan det skall alltid letas fel och ursäkter. "Vi hade tur, dom andra var nog ur form, bla bla bla"..

Men det är min uppfattning och det är hur det omskrevs i pressen också. Många topplag verkade sakna udden. Jag kände inte att vm var på riktigt.
Nu är jag heller inte svensk. Jag ogillade Martin Dahlin för hans armbågar som alltid sökte sig upp mot motståndarnas face . Jag ogillade Kennet Andersson för hans patetiska målgest. Jag gillade senare årgångar av svenska landslaget, som 2002, även om det också var ett skit-vm.
Vm 1998 var ett bra vm. Då visade Frankrike som hemmanation genast stor energi. I vm 1994 såg jag bara trötta europeiska lag.

Tröttaste vägen till guld någonsin.

Dålig ointressant grupp med Sydafrika och Saudiarabien.
Åttondel: Paraguay vinst 1-0 i förlängningen.
Kvart: 0-0 och Straffar mot ett Italien i generationsväxling
Semifinal: 2-1 mot Kroatien.
Final: 3-0 mot ett Brasilien som inte ens kom till spel.

I ett vm som hade matcher som England-Argentina,Brasilien-Danmark, Holland-Argentina och Brasilien-Holland så var Frankrike inte en attraktion under hela mästerskapet. Alltid i skuggan av det andra roligare och intressantare slutspelsträdet.

Det enda som hade kunnat göra guldet stort hade varit en bra final, istället fick vi den sämsta någonsin. Det är dessutom något extra tråkigt med ett lag som vinner vm utan att anfallarna bidrar. Noll mål av anfallarna i hela slutspelet.

Knappast det intrycket jag har fått . Ravelli sågs som en av de stora målvaktsprofilerna och kallas galningen även utomlands. Dahlin 4 mål där flera var spektakulära, Kennet 5 mål, Brolin en av de stora i mästerskapet.

Vilket annat landslag hade fyra så stora profiler?

En annan intressant grej som förklarar varför 94 hysterin utklassar allting efter:
Mål gjorda av Kennet och Dahlin 1994 : 9 mål tillsammans
Mål gjorda av samtliga svenska anfallare i vm efter 1994 fram till nu: 6. Då räknar jag Emil Forsberg som anfallare

Omöjligt att inte minnas tillbaka på den här turneringen som romantik.

Man var 10 år gammal, man hade sommarlov. Hela dagarna var hela grannskapet ute i en kittlande värmebölja på fotbollsplanerna i området. Och vi spelade från morgon till kväll. Vi låtsades vara Romario,Bebeto, Baggio, Klinsmann, Brolin, Dahlin, Maradona, Hagi, Stoickhov, Ravelli.

Sedan på nätterna var man uppe och tittade på matcherna med familjen och som vi firade svenska lagets framtåg. Ryssland matchen i Pontiac Silverdoom på midsommar var helt otrolig med Dahlins nickmål.

1-1 Matchen mot självaste Brasilien i gruppen med Knetens otroliga mål.

Kvartsfinalen mot Rumänien var höjdpunkten på hela mästerskapet en spännande thriller som slutade i glädjetårar och folk gick fullständigt bananas o slängde sig i fontäner och firade som att det inte fanns någon morgondag.

Matchen om bronset där Sverige bara går ut och fullständigt kör över ett slutkört Bulgarien.

Det var ett mästerskap med så otroligt mkt glädje för såväl unga som äldre svenskar.

För dem som inte var med o tittar tillbaka på mästerskapet i form av video o bilder kan nog inte riktigt sätta sig in i känslorna som vi som upplevde det där o då.

Man kan absolut hävda att VM 1998 eller 2002 var bättre, men för mig personligen så kommer alltid 1994 vara speciellt.

Bara höra hymnen av mästerskapslåten Gloryland gör mig fortfarande helt varm i kroppen.