Sluta med sociala medier - era erfarenheter

Rensade allt 2011, så jävla gött att slippa allt äckligt folk, bara IQ befriade har Sociala medier och folk som vill synas konstant (ME) personer..

Jag har Facebook men är mycket sällan aktiv där utan har den avstängd och använder enbart messenger.
Behöver dock Facebook för att hålla koll i vissa grupper som inte finns utanför Facebook.

Tycker den här sidan är rolig särskilt när hälften är som arga lågstadieungar som kastar skällsord efter varandra

Jag har valt att dra mig tillbaka från sociala medier på senaste tiden. Jag har inte avslutat mina konton, men jag har tagit bort apparna och är knappt aktiv online, förutom på Messenger.

Min anledning är att jag känner att det finns väldigt lite engagemang mellan människor nuförtiden. Jag ser sällan några "vänner" i mitt Facebook-flöde, få visar intresse på Instagram och jag slösar för mycket tid med att följa gamla ex och tjejer som jag har varit attraherad av tidigare.

Jag har märkt att det är mycket mer filtrerat och att jag lever mer i nuet när jag har tagit bort apparna. Jag upplever också att jag har förlorat lusten och vanan att sitta i timmar på sociala medier. Visst, jag surfar mer på Flashback och Wikipedia nu, men jag känner mina "vänner" på Facebook ungefär lika väl som jag känner folk här på Flashback.

Youtube använder jag fortfarande och kan titta lite på Tiktok, men inte så länge. Jag ringer de kompisar jag vill prata med eller skriver bara på Messenger. Men jag är inte på Instagram eller Facebook och scrollar slentrianmässigt.

Lite kul att du skriver i tråden. Flashback är ett socialt medie, en av Sveriges största.

Du har rätt - i sak - men många är nog av uppfattningen att för att räknas som socialt media så behöver man känna personerna som man pratar med, så att det blir personligt, medan ett forum som fb mestadels blir saklig diskussion utan koppling till sociala relationer som släkt och vänskap IRL. Facebook räknar jag till sociala medier, twitter är en blandning medan flashback inte är det första jag kommer att tänka på.

Varit utan Facebook i 5 år.
En stor tyngd släpptes. Det är den känslan man får.
Nästa steg är Flashback men det är ett framtidsprojekt!

Här vill jag VERKLIGEN inte hålla med.

Flashback är den gamla skolans forum, ett sätt för att kolla såna saker är att trycka på "bakåt" när du som jag skriver en post. Designen att lägga in en varning "vill du verkligen lämna sidan" är legio i sociala medier eftersom dom tjänar på att du fortsätter prata, fortsätter producera innehåll åt dom.

Designen i Sociala Medier är det som gör dom Sociala Medier och inte säg ett forum, eller ett chatrum osv. Designen är enormt specifik också. Nåt som glatt kallas "dark design patterns" som använder sig av spelmaskiners design för att få användare att maniskt och med beroendebeteende fortsätta scrolla, fortsätta producera och fortsätta lämna info till företaget.

Personligen dumpade jag Facebook och dåvarande Twitter för flera år sen. Lämnade ett gammalt googlekonto därhän i samma process. Det jag har nu är enskilda forum som Flashback (andra litet mer inriktade på specifika ämnen) som just drivs av mindre grupper eller som här, tjänar sina pengar på att visa reklam i marginalerna. Jag har Mastodon som nån form av antabus där jag algoritmfritt kan skriva om saker som jag tycker är spännande utan tryck.

Det tunga med att lämna Facebook mm var att man snabbt insåg vilka som var ens polare. Att man hade flera vänner som helt enkelt bara försvann. Vinsten var att man slutade låtsas att man var tvungen att likea, posta foton för andra att likea för att uppehålla en relation som inte fanns.
Eller att dom var mer än bekanta, folk om man träffade dom på stan man hejjade på snackade med och kanske tog en bärs med.

Polare pratar jag på Signal med. Eller i värsta fall Discord. Sen kan det vara nock.

Det andra tunga var att alltid vara utanför informationsspridningen. Sverige sitter ju djupt i Socialmedia-träsket. Spelningar och events publiceras nästan enbart på sociala medier. Att få frågan "Ska du till NN eventet?" och vara tvungen att fråga vad det var, var först jätteirriterande. Men sen enormt avslappnande.

Det bästa var att inte känna att man behövde interagera. Att man inte behövde producera innehåll, content, åt ekonomiska jättar för ingen orsak alls.

Numer gör jag det IRL istället.

Inspirerad av min 17 årige son som avslutat allt sociala medier. Instagram och Snapchat och mycket mindre youtube. Han har blivit mer harmonisk. Jag slutar nu med X. Allt skit som dyker upp i flödet gör mig förbannad och får en hatisk men maktlös. Skiter i vad som händer i världen nu, detta efter att varit nyhetsnarkoman i 20 år. Önska mig lycka till.

Grejen är väl såhär :

det finns ett skäl till att man inte umgås med människor från sitt förflutna.

Det förflutna är det förflutna.

Kvar existerar en ganska osund nyfikenhet och ett mindervärdeskomplex där man vill jämföra sig med andra.

Jag kommer från generation "brevvänner". Det vill säga, (håll i er nu) man annonserade i olika tidningar efter människor i andra länder som ville skriva brev och sen skrev man ett brev till dem med penna på papper som var gjort av döda träd, stoppade i ett kuvert som man skrev en address och satte ett frimärke på och hade man tur fick man svar efter ett par veckor.

Det handlade om att man ville lära känna någon man inte kände.

Jag har känt folk, ibland även i biblisk bemärkelse, det finns ingen orsak till att jag vill lära känna dem mer.

Det finns 8 miljarder människor på planeten och det är lika roligt att lära känna nya människor varje gång.

Det är en aspekt.

En annan är att de vänner man behåller är mycket få, de är sällsynta och det är människor man ringer upp och skickar julkort återigen gjorda av döda träd, till.

Allt annat är bekantskaper, man går igenom ett äventyr med en del och i stunden betyder de mycket men sen glider man ifrån varandra därför att man lever totalt olika liv med olika värderingar och egentligen tycker man inte om varandra riktigt. Det var i stunden man fördes samman. Precis som ett One Night Stand.

Har man haft många ONS så blir de ett blur, man minns sexet (ibland) men man bryr sig inte så mycket om personen man hade sex med. De blir en etta i statistiken om ens det.

Människor blev förbrukningsvaror för mig pga sociala media för de ville vara det. De ville sälja på mig sig själva och sina liv. Jag reagerade givetvis med det förakt sånt förtjänar.

Så jag testade olika plattformar och insåg att det följer hela tiden samma mönster. Det är en drömvärld med parasociala relationer.

Jag ser hur människor försöker visa upp sina liv och framstå som lyckade. Bra jobb, bra inkomst, två barn, villa, husdjur och utlandssemestrar med väl utvalda bilder. Alla som inte kan visa upp sånt intar rollen som följare eller kritiker.

Jag brukade älska att trolla dem, Kanske är jag ökänd bland 10,000 svenska onlinenördar, well?

Har folk hört talas om mig så tillhör de en kategori människor jag verkligen inte har nytta av i mitt liv. Det är länge sen nu.

Så summan av kardemumman är att min erfarenhet är att faktiskt se att internet är bara användbart för information och för transaktioner.

Att göra andra människor till sin förströelse eller sin inkomstkälla är skit jag föraktar. Det gör att jag tillhör en stam som just nu är på tillväxt bland unga människor.

Det är rätt najs att faktiskt vara så pass gammal som jag är och ha väldigt mycket gemensamt med dem. Har jag tur hittar jag någon som jag kan börja skriva julkort till och kanske en dag få ett tillbaka.

Jag återgick till ett sätt att vara som är anonymt och autentiskt och jag trivs bra med det.

Det är min analys och min erfarenhet som svar på TS.

Jag insåg att jag gick i samma fälla som så många andra, dvs jag började bli beroende av bekräftelse och såg en frånvaro av gillningar och kommentarer som ett avvisande av mig som person, samt att jag lät mig "luras" av folk som postade inlägg om sina sköna och lyckade liv, och jämförde med mitt, på den tiden, ensamma och händelselösa liv. Måste erkänna att det faktiskt var svårt att genomskåda skiten och logga ut för att göra andra, mer kreativa och givande saker. det tog en viss tid, men idag är jag där. Loggar på sin höjd in för att kolla om det hänt något intressant i flödet, men lika snabbt loggar jag ut igen. "Sociala" medier är osociala medier för mig, och många börjar fatta hur falskt det är.

Detta låter som mig, hade enbart facebook vilket jag avslutade för många år sedan, återupptog det igen för ca 1 år sedan pga av att jag behövde för kommunikation, men stängde ner det igen för ca 3 veckor sedan, ger mig inget alls, gör mig mest irriterad. Men jag som du har varit extrem nyhetsknarkare i väldigt många år, men jag som du skiter numer i det mesta som händer i världen.