”LVU-sekten” påstår att Svenska myndigheter systematiskt kidnappar och säljer barn.

Om du tycker att det jag skriver är "antaganden", se då till att bemöt sakfrågorna med motfakta istället för att gång på gång hänvisa till att du inte tycker det "syns".

Jag har lyft:

att Sverige har bland de högsta siffrorna i västvärlden för tvångsomhändertaganden,

att JO och IVO vid upprepade tillfällen kritiserat socialtjänsten för rättsosäkerhet och bristande dokumentation,

och att många drabbade föräldrar inte orkar eller vågar gå ut offentligt, vilket är helt naturligt med tanke på hur maktobalansen ser ut.

Det här är fakta, inte en känslomässig ”ramsa”. Att ignorera det eller kalla det spekulation är bara ett sätt att slippa ta in det obekväma i att systemet kanske inte är så felfritt som du vill tro.

Frågan är: kan du bemöta det, eller väljer du att fortsätta blunda?

Och jag har redan svarat.



Är det ett bevis för att fel begås att Sverige gör omhändertaganden?

Citat:

Ursprungligen postat av kurt-sune

att JO och IVO vid upprepade tillfällen kritiserat socialtjänsten för rättsosäkerhet och bristande dokumentation,

Det gäller fortfarande åt båda hållen och du ignorerar den punkten där dom anser att barn inte får hjälp i tid.

Citat:

Ursprungligen postat av kurt-sune

och att många drabbade föräldrar inte orkar eller vågar gå ut offentligt, vilket är helt naturligt med tanke på hur maktobalansen ser ut.

Det är ett antagande du gör för att det passar din tes. Du hittar på ursäkter till det obefintliga engagemanget. Folk har inga problem med att gå ut ”offentligt” och stå upp för palestina tex.


Ingen har påstått att systemet är felfritt eller ens bra. Det ”vi” påstår är att en grupp personer på TT sprider lögner och smutskastar Sverige pga deras egna brister och oförmåga till självinsikt och mentalisering.

Det är vriden fakta för att det ska passa din mycket välplanterade ide om att det begås systematiska fel i varje omhändertagande.

Det rimliga att göra är att ha en ide, granska materialet och se vart det leder dig. Som vajer sa.
Inte ha en tes, anpassa och tolka materialet för att bevisa teorin. I dessa fall att man gör det kan man komma fram till att jorden är platt.

I många länder världen över lever barn i misär , på gatorna eller på barnhem där föräldrar dumpat dem , i många länder dör barn av långvarig misskötsel i sitt hem utan att någon ingripit ibland har omgivningen inte ens vetat om att barnet funnits

Du svarar inte på någonting.



Det kan absolut vara en varningssignal att något inte stämmer. Inte minst när man inte kan visa någonstans i forskning att det här är bra för barnen ifråga.




Jo, men det är ju precis det som är min poäng att det gäller åt båda hållen. Problemet är att socialtjänsten ofta väljer att agera snabbt och hårt på svaga eller oklara grunder, samtidigt som de i andra fall missar att ingripa när det verkligen behövs. Det är inte ett försvar av socialtjänsten att de ibland ingriper för sent. Det är snarare ytterligare en kritikpunkt. Föräldrar kan alltså både råka illa ut på grund av godtycke och se barn fara illa på grund av passivitet. Den dubbelheten är själva definitionen av ett havererande system.




Det har inte med min tes att göra. Föräldrar är på riktigt rädda för socialtjänsten, eftersom det inte finns något värre övergrepp de kan utsättas för än att få sitt barn godtyckligt omhändertaget. Klart att många föräldrar väljer fullt medvetet om att hålla tyst, eftersom de vet vad de blivit utsatta för och vittnat om det enorma maktövertag som socialtjänsten har.




Det du och många som försvarar socialtjänsten tycks bortse från är att kritiken mot systemet i grunden är befogad. Visst, vissa fall kan vara överdrivna eller bristfälligt formulerade, men i det stora hela pekar kritikerna på verkliga och allvarliga problem. Alla föräldrar har brister i någon grad, det är mänskligt. Men att ge socionomer rollen som både utredare och domare i livsavgörande beslut, utan tydliga gränser för deras makt, är djupt problematiskt.


Så IVO och JO sprider "förvriden fakta". Spännande att du gör en sådan tolkning. Det säger mycket om dig som person.


Det är ju exakt det jag gjort.

och det är precis så här socialtjänsten jobbar med barnutredningar....

Intressant att du jämför med "jorden är platt"-anhängare, när det i själva verket är du som verkar vilja ducka för det mest grundläggande: att JO och IVO själva har konstaterat att rättssäkerheten i barnärenden brister. Det handlar alltså inte om att jag har en teori och sedan försöker "passa in fakta". Det är tvärtom: jag utgår ifrån det officiella kritikunderlag som myndigheter själva publicerat, plus ett omfattande antal dokumenterade exempel från verkliga fall.

Om du tycker det är fel att ifrågasätta ett system där barn ibland omhändertas på svajiga grunder, så får du gärna utveckla varför du tycker det. Men då får du också förklara varför så många omhändertaganden enligt IVO:s egna tillsynsrapporter saknar dokumentation eller vilar på dåligt utredd grund. Du får också förklara varför föräldrar inte får ta del av journaler innan beslut fattas, eller varför domstolen nästan alltid går på socialtjänstens linje även när bevisningen är tunn.

Jag pratar alltså om konkreta, upprepade och dokumenterade brister och inte om "tron" på ett felfritt system. Kanske vore det mer konstruktivt om du också började göra det.

I Sverige lever många barn i misär, inte hemma, utan i familjehem, jourhem, HVB-hem och SiS-institutioner. Barn vittnar om sexuella övergrepp, att de tvingas rasta familjens hundar, ta hand om hästar och passa familjehemmets egna småbarn. Samma berättelser återkommer gång på gång. Det finns ingen som helst anledning att försvara socialtjänsten. Tvärtom finns all anledning att upplysa svenska folket om vad som faktiskt pågår bakom sekretessens murar. Det är långt ifrån den trygga sagobild som ofta målas upp.

Förklara problematiken.

Är det misär att göra samma saker som barn gör i en vanlig familj , ska inte familjehemsplacerade barn vara en del av familjelivet utan ses som en tillfällig besökare

Att jag ens behöver förklara varför det är problematiskt att barn under tvångsvård utnyttjas som gratis arbetskraft säger egentligen allt. Vi talar om barn som tagits från sina föräldrar med motiveringen att de behöver skydd och som sedan placeras i miljöer där de tvingas ta hand om familjehemmets biologiska småbarn, sköta om hästar, rasta hundar och utföra vardagssysslor som ingen ansvarig vuxen skulle acceptera att deras egna barn tvingades till. Det är inte omsorg, det är ren exploatering av barn.

Utöver detta förekommer det, dokumenterat och återkommande, sexuella övergrepp på både SiS-hem och i vissa familjehem. Barn berättar, oberoende av varandra, likartade historier om kränkningar, tvång och total maktlöshet. Ändå fortsätter man att blunda, tysta ned och försvara systemet.

Din likgiltighet inför detta är avslöjande. Det är tydligt att du inte är här för att värna barns välfärd, utan för att håna de som protesterar mot övergrepp och legitimera en myndighet som gång på gång visat sig brista i sitt mest grundläggande uppdrag: att skydda barn.

Du anser alltså inte att barn behöver uppfostring, lära sig ta ansvar och hjälpa till med vardagssyslor? Evt rätta till beteendeproblem från sitt tidigare hem osv.

Du tror på fullaste allvar att det handlar om ”gratis arbetskraft”?

Det är inte ”misär” att barn deltar i vanligt familjeliv, men vi talar inte om att duka av bordet eller hjälpa till med tvätten. Problemet är när barn under tvångsvård systematiskt får ta ansvar som överstiger deras ålder och situation, t.ex. att passa mindre barn, sköta djur eller utföra sysslor som en vuxen normalt ansvarar för. Det är inte ett ”familjeliv”, det är gratis arbetskraft och familjehemmet är dessutom arvoderat av socialtjänsten samtidigt.

Jag har ställt frågan flera gånger till folk som sänder på tiktok när dom pstår att familjehem osv får brutala pengar i månaden, snittet verkar ligga på 60k och uppåt per barn men inga källor presenteras eller var man kan läsa deras grävande information, en lögn blir sanning i deras krets precis som deras sanning om socialtjänsten.

Jo, barn behöver både uppfostran och att lära sig ta ansvar, men det får inte ske genom utnyttjande. Det du beskriver låter kanske oskyldigt, men du missar helt sammanhanget: vi talar om barn som är tvångsomhändertagna, ofta traumatiserade och satta i en beroendeställning där de inte kan säga nej.

Det är skillnad på att få hjälpa till och att bli satt i system för att sköta småbarn, rasta hundar, mocka i stall eller ta ansvar för familjehemmets sysslor. När det sker regelbundet, utan att barnen själva valt det och som ett krav snarare än del av en sund familjerelation, då ÄR det ett slags exploatering.

Om barnets vardag består mer av att passa upp på familjehemmet än att få hjälp med sina egna svårigheter, då är det fel, punkt slut. Och ja, då är det inte långt ifrån att man använder dem som gratis arbetskraft.